Lobbyorganisationen Dataspelsbranschen gick nyligen ut och tog avstånd från SD:s budget-/kulturmotion. De fokuserar på tre stycken spelrelaterade förslag. Förslagen är som följer (klippt från Dataspelsbranschen uttalande):

• Inrätta ett datorspelsinstitut som skall främja att ”svenska kulturutövare används i svenska spelproduktioner”
• ”Återupprätta det Nordiska datorspelprogrammet”
• ”Främja spel som bland annat bygger på nordisk mytologi”

Precis som Dataspelsbranschen skriver är det helt orimligt att tänka sig att det från politiskt håll ska påverkas både vad spelen innehåller och vilka som arbetar med spelutvecklandet. En levande och frisk kultur måste få vara fri från politiska pekpinnar uppifrån. Och ärligt talat, vem orkar ens med mer spel om vikingar?

Men förslagen är inte bara orimliga – de visar också på en fullständig oförståelse för vad som gjort att ”Svenska spelundret” ens är en sak. Svensk spelbransch är där den är idag för att den INTE stängt dörrar. För att den bjudit in och samarbetat över gränser. Alla stora ”svenska” (i många fall ägda av utomnordiska storbolag) spelproduktioner har mer eller mindre stora delar av sin produktion och marknadsföring förlagd utanför landet. Stora delar av arbetsstyrkorna utgörs av människor som inte är ”svenskar” – men kanske däremot flyttat till Sverige, för att företagen bjudit in. Den oerhört livliga och intressanta indiescenen skulle aldrig vara där den är utan internationella utbyten av olika slag.

Men också: Bristen på mångfald är också ett av de största problem som branschen nu AKTIVT försöker att lösa.

Frågan blir naturligtvis: för vem ska de här förslagen genomföras? Vem vinner på det här?

Idag drar kampanjen #Sheforhe igång.

En ”solidaritetsrörelse för att hjälpa män till sociala relationer, att kunna prata om känslor, sluta konsumera pornografi och söka hjälp”, enligt en debattartikel publicerad på Aftonbladet – och undertecknad av Gudrun Schyman, Ida Östensson och Anna Giotas. I artikeln fastställer författarna att män lider av att leva i ett patriarkalt samhälle. Män lever ohälsosammare, utsätts för brott oftare och riskerar i högre grad att bli alkoholister. Till exempel. Det är inte bara ickemän som är offren för patriarkatet, helt enkelt.

Det här uppmärksammas på anrika spelsajten FZ.

Men när redaktör Joakim Bennet tar sig an debatten blir det dock ur ett annat perspektiv. Visst håller han med om att det finns problem – men han håller inte med om att män borde undvika dataspel. Så då använder han sin sajt, som når 250 000 unika besökare i månaden (enligt siffror från 2014), att basunera ut att Schyman likställer spel med pornografi.

Det här är problematiskt av ett par olika anledningar. För det första är det kontraproduktivt att fokusera på en på sin höjd tveksam formulering, särskilt om en håller med om grundproblemet. För det andra: Det Bennet skriver är inte sant. Schyman och de övriga som undertecknat texten skriver inte någonstans att de tycker att män bör undvika spel.

#Sheforhe vill:

”… hjälpa män till sociala relationer, att kunna prata om känslor, sluta konsumera pornografi och söka hjälp”.

I Bennets text blir samma stycke:

”Schyman och medförfattarna menar att det är patriarkatet som är orsaken och att män skulle må bättre om de kunde lära sig att kunna prata om känslor, sluta konsumera datorspel och pornografi och söka hjälp”.

Bennet har alltså själv lagt till ”datorspel” i något som är snubblande nära ett citat. Det är hög trollvarning på det – ja, kanske till och med oärligt? För nog måste väl FZ:s kommentar ha korrekturlästs innan den publicerades?

Och även om FZ:s debattsvar (?) var oseriöst klickjagande är kommentarsfältet möjligen ännu mer problematiskt. Visst finns där personer som försöker diskutera, men där finns också personer som sprider direkt hatiska meddelanden (bland annat från en känd youtuber). Istället för att ta grundproblemet på allvar – kanske till och med försöka göra en insats själva (tänk om FZ och Fatta man kunde göra något tillsammans! Vilket genomslag det skulle kunna få!) –  underblåses minst sagt obehagliga tendenser.

Var det värt klicken, FZ?

Bilden har ingenting med texten att göra.

En fråga som är så sjukt aktuell exakt hela tiden, oavsett var du väljer att titta (i spelsammanhang i synnerhet men också i techindustrin i allmänhet), är den om hur systematiskt könskvoterad den är.

Det finns ingen som helst rimlig uppbackning för den obalans som upprätthålls. Vi vet det här, och många av oss försöker verkligen jobba för att motverka strukturerna. Men likväl lever den kvar. Bilden av programmeraren som en ”brogrammer” – trots att många av de allra första och viktigaste inte alls var bros. Herrklubben som med alla medel fortsätter vara just det.

CODE: Debugging The Gender Gap har screenats på flera ställen i världen (för ett par veckor sedan även i Stockholm). Jag har själv inte haft nöjet att se den än, men jag hoppas det inte dröjer för länge. Och jag hoppas att flera i min närhet ser den med. Tillsammans har vi ju en faktisk möjlighet att göra skillnad.

Årligt återkommande Swedish Game Awards släppte tidigare idag talarlistorna för kommande SGA-konferensen (som hålls i helgen). 3 av 19 talare är kvinnor. Vi kontaktade SGA:s Dennis Bagstevold, Assistant project manager på SGA ’15, för att få svar på några frågor.

3 av 19 talare är kvinnor – och ingen av dessa är själva spelutvecklare. Varför blev det så här?
– Det har varit en del faktorer som har spelat in till den skeva representationen av föreläsare på vår konferens. Vi som organisation jobbar ideellt med detta utöver våra högskolestudier vilket har begränsat våra resurser och gör att ibland så faller saker som dessa mellan stolarna. Vi har sökt föreläsare först och främst via våra partners som hjälper oss att organisera tävlingen som själva har valt vilka de vill skicka till konferensen. Vi ser ju självklart detta som ett snedsteg från båda parter där vi för vår del skulle behövt vara mer tydliga när vi rekryterade personer som kom och föreläste.

Anser ni er ha något slags ansvar att ha en jämnare representation än vad branschen har i stort? Om inte, varför?
– Givetvis finns det ett ansvar när en skapar något där folk får ta plats och får mer uppmärksamhet än andra. Konferensen som vi arrangerar blir ett forum där studenter som söker sig till branschen, folk i branschen och utomstående får ta del av andras kunskaper och erfarenheter. Om vi endast visar ett perspektiv så blir det väldigt enkelt att folk kan känna sig exkluderade. Vi kan inte tvinga företag och studenter att göra som vi säger, men vårt mål är självfallet att skapa miljöer där alla känner sig inkluderade. I framtiden kommer vi vara mer noggranna med våra önskemål kring talare och vilka som får synas.

Hur reagerar ni på kritiken? Kommer ni kompensera detta på något sätt eller är programmet redan spikat?
– Vi märkte av den skeva representationen i slutskedet av förberedelserna inför konferensen, vilket gjorde att vi trodde att det var för sent att ändra på det. När responsen kom och vi märkte att folk uppmärksammade detta tog vi en extra titt och insåg att vi har tid kvar att göra något åt det. Vi uppskattar att folk bryr sig och talar ut om detta, det är såhär vi möjliggör förändring. Programmet är inte spikat och vi försöker just nu få in fler föreläsare som kan hjälpa oss att jämna ut representationen på konferensen.

Är det svårt att hitta kvinnor som vill tala på SGA? Om ja, varför tror ni att det är så?
– Det är inte svårt att hitta kvinnor som vill tala på konferenser. De finns och är många som Rättviseförmedlingen visar i sin lista över kvinnliga spelutvecklare. Jag tror problemet snarare är att när en jobbar hårt och får tunnelseende så är det väldigt lätt att glömma det stora hela som gör att vi endast fokuserar på saker som vi känner till. Vår styrelse består i dagsläget av sju män och en kvinna. Vi glömde att tänka utanför vårt perspektiv, men tack vare att spelkulturen idag inte blundar för sånt här, så kommer vi inte heller kunna göra det, vilket vi är tacksamma för. Nu har vi turen på vår sida och får hjälp från bland annat olika spelcommunitys, och Diversi, som vi arbetar med för att göra något åt detta.

Dennis Bagstevold, Swedish Game Awards

Tipstack till Anna.

Intels klavertramp kan nog till stor del skyllas på ren och skär okunskap, men frågan är om inte kinesiska elektronikföretaget Asus ändå tar priset. Idag twittrade nämligen Asus ut en bild tänkt att kampanja för företagets laptop/pekplatta ”Transformer Book Flip”. På bilden listas en ”hardcore gamers” och en ”casual gamers” egenskaper. De bådas preferenser är ganska långt ifrån varandra – men de behöver verkligen den nya datorn oavsett.

…och så klart är hardcore-gamern en skäggig dude som klämmer sönder en läskburk med handen och bara hänger med sina polare när det vankas LAN. Casual-gamern är en blond tjej som gillar The Sims och strandpartyn mer än något annat. Asus UK-kontor plockade snabbt ner bilden efter att backlashen drabbade dem, men den stora frågan är ju: finns det sämre tajming? Om det är något de stora internationella hårdvaruföretagen skulle vinna på just nu, så vore det väl att ta ställning MOT sexism och stereotyper?

Tillbaka till ritbordet, Asus.

PS. Åas är det inte första gången det händer…