Ösiga B-spel, knasiga fotbollsflipper och ett retrospektiv i ordets renaste bemärkelse. Det här är Trailer Park Thursday.

Earth Defense Force 2025

EDF-serien kommer från ett parallellt universum där tv-spelen aldrig hade som ambition att växa upp. Det universumet heter Japan. B-filmskategorin har ingenting på det här. Svinstora monster, asfeta vapen och städer som jämnas med marken när dessa båda möts. Det brukar vara dumkul, och jag är nästan övertygad om att fyra personers co-op i EDF 2025 kommer vara just precis det.

Super League Football

Jag älskar fotboll. Och jag älskar flipper. Men två bra saker sammanslagna blir inte nödvändigtvis en enda jättebra sak. Fotbollskommentatorer som snackar varje gång du får poäng liksom? Jag blir less på FIFA/PES-kommentatorerna, och dom lär ju ha hundra gånger fler inspelade lines. Zen Studios är visserligen kända för att göra hyfsade flipper-spel, men jag har svårt att se att det här blir fantastiskt. De olika lagen har ju inte ens olika bord!? Då spelar jag hellre Farsight Studios Pinball Arcade, faktiskt. Om du absolut måste ha ha knasiga flipperkombos ska du söka upp Metroid Pinball NDS istället. Där snackar vi bra skit.

Lightning Returns: Final Fantasy XIII

Någon på Square Enix har fattat grejen. Som en slags inför-pepp-video till kommande Lightning Returns: Final Fantasy XIII (ja, det är det tredje FF-spelet med XIII i titeln) har de släppt en story-recap från XIII och XIII-2. Och de har gjort den i något som liknar Final Fantasy 6 (som är mitt favoritspel i serien, efter FF12). Och ärligt talat, det ser ju så sjukt mycket roligare ut än de fräsiga FMV-/CGI-festerna som vi bjudits på under senare år. Halvvägs in i klippet blir jag dock bara sugen på att stänga av och spela något gammalt, snarare än att harva i ett nytt tweenkostymdrama. Men det kanske bara är jag.

Jag tänkte börja låna Tobias fina husvagnskoncept här på spelbloggen, men på torsdagarna istället för på tisdagarna. Premiärtorsdagen sparkas igång med en gammal krigsmaskin, en overkligt polsk teaser och ett av de spel jag ser fram emot mest av allt i år. Håll till godo!

Rambo The Videogame: Machine of War
 

Okej, så här ligger det till. För att göra ett FPS (first person shooter, syftar till spelets ”in eyes”-perspektiv. Och att det kommer pangas med gevär och/eller pistoler. Oftast) finns det typ tre olika vägar att gå:

1. Du har svinmycket cash att slänga på grafiker och grafikprogrammerare och gör ett spel som flyttar fram gränserna för vad som är tekniskt möjligt i ett spel. Som Dice och Battlefield-serien.

2. Du har inte så mycket cash, och satsar på att hitta en lite mer egen stil istället för att sikta mot fotorealism. Som Antichamber.

3. Du hittar en gammal men hyfsat älskvärd licens att knyta ditt spel till. Som Rambo.

Ingen av de tre alternativen betyder automatiskt att spelet kommer att bli bra, däremot kan en vara ganska säker på att majoriteten av de som väljer väg tre inte har något imponerande grundspel att komma med. Utvecklarna har vid något svagt tillfälle sagt att de vill få oss att ”komma under skinnet på Rambo och använda hans ikoniska vapenuppsättning”. Det låter verkligen som en salespitch för nästa Citizen Kane. I trailern verkar det ju dessutom vara John Rambos tardobrorsa som springer runt och mörsar. Men vad gör det när hans hår är så pass fab.

Get even
 

Polska The Farm 51 är inte kända för någonting. Eller, de har ju släppt ett par spel men inget av dem har varit något värt att lägga på minnet. Faktum är att det nog är första gången många hör företagets namn när de nu börjar teasa för Get even. Det finns knappt någon info alls om spelet än. Det sägs blanda single- och multiplayer på något sätt. Det har torterade kvinnor, beväpnade män och spruckna industrilokaler på agendan. Polackerna hävdar sig använda någon slags superavancerad 3D-scanning för att göra allt så snyggt att vi ska fråga oss vad som är verkligt och vad som är inte. Själv tänker jag bara att det kanske skulle ha funnits ett fjärde alternativ på den där FPS-listan: om du inte har något av the above – använd rök och speglar.

Dark Souls 2

Det finns inte tillräckligt många ord för att beskriva hur peppad jag är på Dark Souls 2. Trots att jag vet vad det kommer att göra med mig. Dark Souls är ett ondskefullt spel på många sätt. Svinigt svårt men samtidigt omöjligt att släppa ifrån sig. ”Cursed”-trailern visar kanske inte supermycket spännande, men den där slutraden ger mig ändå lite gåshudskänsla. Igenkänningsgrad: hög.

”Your wings will burn in anguish, time after time. For that is your fate, the fate of the cursed.”