Jenny Nordlander är tillförordnad chefredaktör för Nöjesguiden efter att Amat Levin har slutat. Amat verkar ha gjort ett mycket gott jobb och om Jenny har jag bara hört bra saker. Det känns tryggt att Nöjesguiden verkar så pass regeringsdugligt. Och det säger jag inte för att stryka medhårs! Vi på Nöjesguiden är alltid beredda att gå i opposition mot oss själva om det skulle vara så.

Men man ska aldrig heller gå enbart på vad andra säger! Så jag ringde upp Jenny för en granskande bloggtervju. Vi har aldrig tidigare pratat eller träffats och för mig var det viktigt att ställa kritiska frågor. Det finns annars lätt upplevda trovärdighetsproblem i att någon som skriver på nöjesguiden.se intervjuar tidningens egna redaktörer.

Hej Jenny. Du struntade i att springa Color Run i dag. Det blev tydligen sent i går.

– Varför vet du det?

Vi går vidare. Vad gjorde du i går?

– Vi var och firade Josefin Lundgren som har varit produktionschef på Nöjesguiden. Vi var ute och åt middag.

Vart åt ni middag?

– På Yuc.

Är inte det ett ganska sjukt namn?

– Jo. Jag sa det redan i går. Men det kommer från en stad i Mexiko som heter typ Yuc… Eller börjar med Yuc. Jag tror att det är ett bra namn sökmässigt på Google. De kanske fick offra att det låter lite konstigt.

Om du tänkte springa Color Run i dag men inte gjorde det, är det ett svagt karaktärsdrag som även kommer spegla ditt arbete som tillförordnad chefredaktör?

– Det var ett medvetet beslut som jag fattade redan under gårdagkvällen. Det var bra för Nöjesguiden eftersom jag hade många bra samtal under hela kvällen.

Du tror ju att det är själva utgången jag kritiserar. Jag tycker ju att det irrationella är att du tänkte springa ett lopp från första början.

– Det lät kul för några månader sedan. Jag försöker också att träna mer.

Du kom från Aftonbladet i februari. Vilka är de största skillnaderna mellan din förra arbetsgivare och den här?

– Jag har en helt annan roll här. Och det är inte en nyhetssajt, eller det är det delvis, men inte på samma sätt. Bladet ska täcka allt.

Vilka röstade du på?

– Oj. Nej, det vill jag inte säga. Jag jobbar ju som journalist.

Men du sa ju precis att ni inte är en nyhetssite och att ni behöver inte täcka allt. Jag hade förstått din ståndpunkt om du, gud förbjude, var politisk reporter på Expressen.

– Men det här vet du väl. Måste jag förklara att jag inte kan säga det? Jag är bakis, jag vaknade precis. Och du vet att jag kan gå in och redigera ditt inlägg sen?

Okej. Jag har förresten en dold agenda med det här samtalet.

– Det ante mig.

Kan du kolla en grej jag har skrivit? Hur omdömesgill man än är så är det ibland svårt att själv bedöma om det är okej eller inte.

– Ja, låt mig bara göra kaffe först.

Tack!