Jag gillar över 10 000 sidor på Facebook. Ett sjukligt samlande som jag inte har kunnat vänja mig av med, eller ens försökt för den delen. Jag tänker att varje sida kan vara bra att ha på något, mycket oklart, sätt. Man vill ju inte missa något. Men vad som fascinerar mig mest är inte sidorna, utan grupperna. Att vara med i Facebook-grupper är ett mycket intressant sätt att komma närmare inpå människor man kanske inte brukar träffa annars. Jag är bland annat med i Lantbrukare som har fått nog, Vetenskap och folkbildning, Det gamla Stockholm, matgruppen Mychelin, Bredäng baby!, Författare på Facebook med mera. När Facebook, Google och de andra filtrerar och serverar den information som passar en själv bäst så finns det en poäng i att aktivt bryta sig ur det och aktivt söka upp den informationen som passar en sämst – eller i vart fall är väldigt annorlunda. Det är det pretentiösa svaret. Men sedan är det såklart också väldigt roligt i all enkelhet att följa konversationer som den i Författargruppen:
”Jag håller på med en ny bok. Vad ska en ko heta?”
Och kommentarerna trillar in:
”Berta?”
”Mua!”
”Mamma mu.”
”Rosa.”
”Gull-Ros.”
”Flisa.”
”Kotrin. Kossiann.”
”Anna-Greta Leijon.”
Och så där håller det på.
Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.
Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.