Tog en kaffe tidigare i dag med en kompis som också är pr-konsult. Han introducerade mig för ett begrepp som han själv nyligen uppfunnit: gubbmejla. Att skicka mejl i all hast med knapphändig information, ofta innehållandes ofullständiga och svårtolkade instruktioner om det ena eller andra, inte sällan till en yngre kollega längre ned i hierarkin. Förstår mottagaren inte innehållet så anses det vara dennes eget fel. En term med viss igenkänningsfaktor i alla mejlintensiva organisationer.

Jag kommer allt oftare på mig själv med att gubbmejla. När man har korta tidsfönster att jobba i och många saker i huvudet är det skönt att få iväg saker till allehanda mottagare för att få dem ur huvudet men med möjligheten att utveckla och konkretisera vid senare tillfälle när motparten återkommer och undrar vad man egentligen menade.

Samtidigt är det många gånger ett ganska ineffektivt arbetssätt. Generellt kan sägas att det är bättre att överinformera än att underinformera från första början. Men det är lättare sagt än gjort i verkligheten. ”Everybody’s got a strategy until they get punched in the face” som Mike Tyson en gång sade. Och ett gubbmejl är i alla fall bättre än inget mejl. Folk mejlar i allmänhet alldeles för lite.