Visst blir man trött på det enfaldiga svenska diskussionsklimatet. I veckan har jag förstått att man inte längre ens får säga att ”Little Jinder är en såndär person som man kan få en könssjukdom av bara av att stå bredvid” och att man inte får kalla kvinnliga ministrar för ”hora”. Takhöjden i den svenska debatten blir bara lägre och lägre. Då har jag inte ens tagit upp att man under väldigt lång tid inte har kunnat säga något rasistiskt utan att bli kallad för rasist.

Egentligen kanske det borde instiftas ett Nobelpris i frispråkighet för att i stället främja tillväxt i åsiktskorridorens alla dimensioner. Och vilka vore bättre lämpade än danskarna att dela ut det? Vad Norge är för samförstånd och konfliktlösning, varför de fått äran att dela ut fredspriset, är Danmark för yttrandefrihet.

Om inte priset skulle gå till någon av upphovsmännen bakom ovan nämnda exempel kanske det skulle kunna gå till Filippinernas president, Rodrigo Duterte, som bland annat har kallat Barack Obama för ”horunge” under året. En annan värdig kandidat vore givetvis USA:s tillträdande president.

Precis som ekonomipriset som tillkom i efterhand, och inte tillhör de äkta Nobelprisen (fysik, kemi, medicin, litteratur och fredsarbete), kommer detta pris inte kunna heta ”Nobels frispråkighetspris” rakt upp och ned rent formellt. Ekonomiprisets formella namn är till exempel ”Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne”. På samma sätt tänker jag att även frispråkighetspriset skulle kunna ha en kurator, likt Riksbanken för ekonomipriset, och att denna institution skulle kunna vara den sorglösa danska restaurangkedjan Jensens Bøfhus. Namnet skulle i så fall kunna bli något i stil med: ”Jensens Bøfhus pris i frispråkighet till Alfred Nobels minne”.

Det är i alla fall en tanke.