Varför lagar alla mat?

12:22 9 Aug 2017

Jag är så dålig och ointresserad av matlagning att jag numera enbart köper färdigpoppade popcorn i butik sedan den gången jag försökte poppa popcorn själv i mikrovågsugn med resultatet att mikron började ryka och nästan explodera. Ibland när jag sitter på kontoret brukar hungern slå till under den senare delen av eftermiddagen, när det har gått ett bra tag sedan lunch och återstår ett par timmar till middag. Ibland går jag och köper något, kanske en korv eller en påse nötter, på Pressbyrån. Men ofta orkar jag inte det, eller så hinner jag inte, och då går jag i stället till köket och letar efter något att äta. Har man tur finns där en banan, men många gånger finns det bara knäckebröd med tillhörande smör, och möjligtvis ost, i kylen. Men jag äter knäckebrödet rakt av som det är, utan smör och utan ost, eftersom jag inte känner mig tillräckligt bra på matlagning för att hålla på och tillreda knäckebrödet på olika sätt. Vissa saker är man intresserad av, andra inte. Den senaste gången jag lagade mat, makaroner och köttbullar, var 2015.

För några decennier sedan, typ 1970, var det bara ett par, tre procent av Sveriges befolkning som hade varit på restaurang under den senaste 12-månadersperioden, enligt en allmänhetsundersökning som genomfördes då och som återgavs i Historieätarna för några år sedan (varför jag inte minns den exakt procentsiffran eller det exakta årtalet).

Jag undrar hur många procent som inte har lagat mat en enda gång under de senaste 12 månaderna i dag. Förmodligen en liknande mycket låg andel som hade varit på restaurang då. Men samtidigt växande. Och jag tror den kommer fortsätta växa. Om ytterligare några decennier, då har en avsevärd andel av befolkningen inte lagat mat under det senaste året, och man kommer titta tillbaka på den tid när nästan ingen inte lagade mat, på samma sätt som man i dag tittar tillbaka och anser det vara märkligt att nästan ingen hade ätit ute då.

Vi som aldrig lagar mat måste trots detta – tack vare matlagningsnormen – stå ut med att ha ett kök hemma, eftersom lagen förordar att en bostad måste ha det. Ganska mycket yta, som hade kunnat användas till annat, som nu i stället blir indisponibel. Och att undvika att laga mat behöver inte bli mycket dyrare. Visst att de har höjt cheeseburgarpriset på McDonald’s från 10 till hutlösa 13 kronor, men det finns många bra frysrätter på ICA för cirka 25 kronor.

Den senaste materiella normen att falla i svenska storstäder var nog körkortsnormen. I dag är det inte längre en majoritet av unga vuxna i storstäder som har körkort. Jag undrar om inte nästa blir matlagningsnormen. Att laga mat kommer bli ett renodlat specialområde, likt drejning, tavelmålning eller maratonlöpning.

Och tack gode Gud för det. Låt specialister sköta matlagningen, så kan alla andra i stället ägna den tid de sparar på att aldrig laga mat åt att göra det de gör bäst i stället, i enlighet med den 200 år gamla ekonomiska lagen om komparativa fördelar. Att jobba (och därmed tjäna) lite extra på det man kan bäst och sedan köpa mat ute blir inte dyrare än att laga maten själv med all tid det upptar från vad som hade kunnat vara lönearbete. Det är dags nu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Mest läst på NG