Nu undrar du: Vad är det egentligen hon håller i sin hand där på bilden. Är det älgbajs? Jag svarar då att nej, det är det absolut inte, det hör inte hemma i en matblogg. Och usch vad barnslig du är. Vi börjar om.

 

Vad blir: Vitlök – fränhet + sötma?

Svar: Black Garlic.

 

 

Svart vitlök blir till genom en fermenteringsprocess i hög temperatur av hela vanliga vitlökar. Vissa källor hävdar att det inte alls är en fermenteringsprocess, utan en lagring som resulterar i en slags karamellisering eller maillardprocess, och det kan ju de lärde tvista om bäst de vill, resultatet är i vilket fall en vitlök som saknar alla de negativa egenskaper som många förknippar den med – fränheten, den stickiga doften, hur den kan ”ta över”. Istället får vi svarta mjuka vitlöksklyftor med en mjuk och krämig konsistens, vars smak bäst kan beskrivas med söt kolaliknande molasses, balsamvinäger, fruktighet och umamidjup, med ett uns mjuk vitlökskaraktär någonstans där i bakgrunden.

 

Jag skaffade mig ett litet gäng svarta vitlöksklyftor igår. De distrubueras av ett amerikanskt företag som kort och gott heter Black Garlic, och finns på välsorterade butiker runt om i landet, som Möllans Ost i Malmö och Urban Deli i Stockholm. 

 

 

Jag närmar mig den med stort intresse, men också en viss blygsel och tafatthet. Hittills har jag bara blandat dem med majonnäs och haft som tillbehör till en måltid. Nästa steg är att blanda dem med choklad och inkorporera i någon slags efterrätt. Har du som läsare erfarenhet av denna vitlökens sexigare kusin tar jag del av dem med stor tacksamhet.

 

Lär dig mer om vitlök här, om du känner att du är lite bakom det flötet.

 

/Slaktarn