Hörni, det är som sagt mycket i loopen just nu. Så pass mycket att jag knappt lagat någon mat! Herregud, allt är upp och ned. Några andra saker jag gjort är tillexempel att äta på en georgisk restaurang (mer om det senare), ätit en burrito på snabbtexmex-kedjan Zocalo och känt livglädjen sippra ur mig, samt testat att beställa pizza hela vägen hem till dörren via tjänsten onlinepizza.

Nu känner jag mig konstig. Det känns helt enkelt inte bra att ha glidit så långt bort från mitt kök. Jag hör kastrullerna mumla när jag är i närheten: bry dig inte om oss, vi klarar oss. Vi är vana vid att bli behandlade så här, som att vi inte är viktiga eller har något värde. Strunta i oss du. Gnällspikar.

Ikväll fick jag i alla fall chans att närma mig dem igen. Jag lagade tacos, förmodligen tack vare den värdelösa Zocalo-upplevelsen. Ville göra om och göra rätt, typ. Så det knåpades ihop frästa svarta bönor med salladslök och chili, inlagd neonrosa rödlök, grillad majs, flankstek kryddad med korianderfrön och chili som stekts och skurits upp i avlånga remsor, en slags salsa verde med koriander och lime. Och en massa andra saker. Slabbade i mig alltsammans framför ännu ett avsnitt av serien The 100. Oj vad spännande den är. Och oj, vad det är svårt att äta tacos i soffan.

Till poängen då. Poängen är: jag ber er hålla till godo med mig och mina fattiga uppdateringar. Snart blir det fart på den här gamla rishögen till matblogg igen. Då kommer vi att ha skoj igen. Äta, skåla, be merry och allt det där.

Med tillförsikt för den nära framtiden,
/Slaktarn