Fredag! Det betyder att du kan gå hem och ta dig en spritstark americano, självklart med tillhörande friterade svartpeppriga bläckfiskringar, samt att jag kan summera veckans (matrelaterade) intryck i bilder. En win win helt enkelt.

1. Barnens happy hour

Fint väder har gjort en comeback i veckan, och på en promenad spottade jag ett etablissemang som kan det här med konvertering. Barn äter gratis varje söndag, illustrerat på ypperligt vis av en mycket nöjd ung man i full färd med just att äta gratis varje söndag.

2. Sockerkakan på Solde

För en tid sedan publicerade kafferosteriet Solde i Malmö ett instagraminlägg som jag då upplevde som särskilt tilltalande,och jag har denna print screen sparad i kamerarullen som bevis. Här är bilden nu igen för er skull. Det är nog det perfekta fikat, och som grädde på moset (i detta fall den rostade sockerkakan) också till det perfekta priset. Allt man kan önska sig på en bricka i rostfritt stål. Här är en gammal intervju med hjärnorna bakom Solde signerad undertecknad.

3. Semlan från helvetet

Av alla semlans desperat frampressade avarter måste detta vara den värsta. VÄRSTA! En så kallad ”chiasemla”, det vill säga tre slemmiga lager slabb serverade i sedvanligt genomskinligt glas. Mycket ska man tvingas se i sina dagar innan man kastar in handduken, och denna ”chiasemla” kan mycket väl vara det som slutligen får mig att trilla av pinn. Med vänlig hälsning, semmelkonservativ och stolt.

4. Kaka på bädd av marmor

Två saker:
1. Har bakat IGEN! Och detta min avsky för bakning till trots. Begriper inte vad som händer med mig, men jag har svårt att tro att det är något negativt (inte minst på grund av studier som denna).
2. Har korsat en linje jag aldrig trodde jag skulle korsa: att fota mat på marmor. Instagramkonto för hundra procent ointressant dokumentation av lunchande ute på lokal nästa, tänker jag nu. Kakorna blev goda i alla fall, använde samma recept som till syltkakorna fast med aningen mer mandelmjöl istället för dinkelmjöl, och med rostad mandel och mörk choklad i. Skål.

5. Ett smart tacotrick signerat Snoop Dogg

6. Det pyttelilla ägget

Nu för tiden köper jag bara ägg från Sanda, i väntan på den dag då en egen höna magiskt uppenbarar sig vid min sida. Intervju med Anna-Lena Karlsson från Sanda finns förresten här, den tycker jag du ska läsa om du inte gjort det innan. I alla fall öppnade jag min nya äggbox och fann där bland sina normalstora likar ett pyttelitet ägg. Det gjorde mig oförklarligt glad. Tanken på att det fick vara med alltså, och inte hamnade i en stor ledsen hög tillsammans med andra icke-normativa ägg. Länge leve äggvariation.

7. Bar Americain

Hade anledning att fira i veckan och premiärbesökte därför nyligen gulddrakenominerade baren Bar Americain på Haymarket i Stockholm. Allt var underbart, inklusive drinkarna. Mitt enda minus är att medelåldern var lite väl hög. Om du är under trettiofem och sugen på att sitta i en lokal med överhängande guldorienterad inredning tycker jag du ska gå dit och bada i champagne, det är bra för samtliga inblandade.

8. Slaktarns nya kläder

Sist men inte minst vill jag påpeka att jag har en fräsig ny bloggbanner. Sitter som en smäck tycker jag själv. Hoppas ni håller med!

Tack för idag, slut för idag.
/Slaktarn

Idag är jag på ett rasande dåligt humör. Man skulle alltså kunna tänka sig att det är en illa vald dag att ge chiapuddingen en andra chans. Ändå är det precis vad jag tänker göra. Den observante kanske minns att jag ritade en seriestrip efter min initiala kontakt med chiapuddingen. Den var tänkt att beskriva upptrappningen och känslan som följde. Tycker jag lyckades ganska bra.

Men nu ligger jag trots allt här, sur och nerbäddad i sängen med en skål av denna gudsförgätna och högt upphajpade frö-sörja. Ändå relativt öppensinnad.

Tillverkningsprocessen följde en rad olika tips jag samlat på mig (who am I kidding – det är tips jag tvingats på). Det första var att använda kokosmjölk, det andra var att smaksätta med vanilj, det tredje var att ha något form av tillbehör. I detta fall blev tillbehöret en slags puré på mango och äpple från märket Urtekram, som smakar ganska exakt som en sån där liten barnmatsdessert från Semper. Det vill säga mycket gott. Jag kraskar i mig sked efter sked, ändå hyfsat positivt inställd. Jag tycker ju om både kokosmjölk och mangomos, så det kan inte gå så värst fel.

Men konsistensen. Chiafrönen som små geléiga fiskögon. Det hala krasandet. Nej… that don’t impress me much, som Shania Twain skulle sagt.

Nu signar jag av för dagen. Jävla skitdag alltså. Ska bli skönt att sova. Imorgon kommer jag att vara som en utvilad nyponros, full av matrelaterade visdomar som jag glatt delar med mig av här på bloggen.
/Slaktarn

Jag har ovan illustrerat händelseförloppet när jag första och enda gången gav mig på att laga rawfoodanrättningen chiapudding. Jag har ett ganska öppet sinne, kan till och med vara lite optimistisk ibland, men hallå. Låt oss tala ur skägget. Det må vara hälsosamt, men inte är det gott. Med denna egenhändigt hopknåpade teckning (det kanske märks att jag gått tre år på förberedande konstskola?) stänger jag chiaffrökapitlet för gott. Och det råder jag även er att göra.

/Chiafröslaktarn