Det är än så länge bara fredag, men jag har redan beslutat att veckans intryckskvot är fylld. Resterande tid kommer att ägnas åt vila och rekreation i väntan på måndagen och nya spännande upplevelser.

1. Getglass

Titta. En glass gjord på getmjölk! Svaret på getmjölksgåtan är funnet. Jättesoft hemsida har de också, de som ligger bakom tillverkningen. Planerar test av glassen inom snar framtid.

2. Stuffing

Den här bilden kan inte beskyllas för att vara vacker, men den är tagen med stor förnöjelse. Jag var på mitt livs första Thanksgivingmiddag i veckan, och lagade således även mitt livs första så kallade ”stuffing”. Man skulle kunna tro att stuffing är något som endast ska hålla till inuti kalkonen, men nej, den har även ett liv utanför murarna – här är en variant jag skakat fram genom att blanda ihop en stor mängd hackade kastanjer med örtkryddad italiensk färsk korv (som tagits ur sina fjälster), mycket persilja, lök, selleri, marsalavin och annat. Jag är framförallt nöjd med den extremt retro-artade presentationen. Det enda som saknas är egentligen en krans av salladsblad runtomkring. Nästa år.

3. Totemo Ramen

På vardagar mellan klockan 11-14 håller Totemo Ramen öppet för lunch på St Eriksplan i Stockholm. Jag gick dit solo nyligen, för att få i mig lite näring innan dagen bullrade vidare. Rekommenderar! De har en liten meny (fyra varianter) med finstämda och mättande rätter vars stjärna är de handgjorda nudlarna. Framförallt är jag peppad på att göra egna marinerade ägg efter besöket – de kokas tills gulan är fast men geggig, och marineras sedan i något jag antar är en blandning vars bas är miso och soja. Tipsa mig gärna om tillvägagångssätt gällande detta ifall du sitter på information.

4. Att ge Jägern en chans

Tillräckligt vatten hade flutit under broarna för att ha glömt mitt senaste möte med jägern. Tyvärr upptäckte jag att allt vatten i världen inte räcker för att tvaga denna dryck fri från sina synder. Dock: miniflaska jäger + minijulkula = framgångskoncept som gå-bort-present, i alla fall om man ser till överraskningsparametern.

5. Energibollarna

Den här boken har:
1. Ett roligt namn
2. Inget annat som intresserar mig
However: Jag planerar en genomresa i energibollarnas värld snart, då jag tack vare en Tunisisk vän fått bekanta mig med något jag är bombsäker skulle kunna *slå stort* på den svenska energibollsmarknaden. Tänk att det finns en sådan, en ”energibollsmarknad”. Fantastiskt.

Det var allt! Synd men sant!
/Slaktarn

Nu vet vi: det enda som känns jobbigare än att bli dumpad är att bli trumpad, och efter att ha sett glasstillverkarnas Ben & Jerry’s senaste reklamfilm känner jag mig hyfsat övertygat om att även de skriver under på det.

Reklamfilmen, vars titel är ”One sweet world”, visar en aggressivt predikande citron i en talarstol, påhejad av en publik bestående av andra citroner samt ett ensamt körsbär, vars plakat avslöjar en förhoppning om att vi ska bli ”sweeter together”. Det tycker inte de sura citronerna om, de tycker nämligen att ”zest is best”, och inget annat. Lykligtvis träffar det utfrysta körsbäret till sist en citron som är vänligt inställd, och så är kärleksbudskapet i rullning.

”Here at Ben & Jerry’s, we’re concerned that the dominant message we see in society today is one of division”, kan man läsa i videobeskrivningen. “Whether it’s televised political debates or newspaper headlines, it’s sometimes easy to think the world is becoming increasingly divided. So, we’ve been thinking about how we can amplify a message of unity & love using the thing we know best: ice cream!”.

Att företaget surcitronar Trump är inte helt oväntat med tanke på den glassmak i limiterad edition som kom tidigare i år kallad ”Bernie’s Yearning” på initiativ av Ben Cohen, ena halvan av Ben & Jerry’s grundarduo och Sanders-supporter sedan länge.

Ska vi summera lite? Ja det kan vi väl. Glassmakarna flexar good guy-muskler samtidigt som de kränger varor –  ett gammalt hederligt (och framgångsrikt) reklamgrepp, och det är onekligen en video i smörigaste laget. Men den är rolig! Och uppiggande! I vilket fall: jag är inne med en eloge för den fåniga blad-comb overn. Mycket fiffig.

/Slaktarn

Minns du Vienetta? En rokokoprålig glasstårta med spritsad grädde och choklad. Dök upp som efterrätt både här och där, köptes djupfryst i sin blå kartong i affären. Du kanske fortfarande köper Vienetta. Isåfall köper du säkert glassbåtar också. Finns de ens längre? Du kanske vet. Jag vet inte.

Det är fredag och solen skiner, så jag tycker inte det är helt olämpligt att kicka igång helgen med en video som visar hur det går till när Vienetta tillverkas. Det är en hypnotiserande och djupt tillfredställande process.

God helg,
/Slaktarn

Under gymnasietiden läste jag italienska en termin. Jag minns ingenting av det, förutom att cocobello betyder kokosskal och att francobolli betyder frimärke. På markisen utanför glasstillverkaren Grom, vars Parisadress är 81 Rue de Seine, står det Il gelado come una volta. Jag frågar vad det betyder, och det visar sig vara ungefär, ”glass som den var förr”. Jag vet inte hur glass var förr, god skulle jag gissa, och förmodligen inte tillverkad på artificiella råvaror.

Men nu vet jag hur glass smakade en gång i tiden, för jag köpte en kula pistage och en kula choklad. Och, alltså, det var den godaste glass jag ätit i hela mitt liv. Tveklöst. Kön var lång, men inte lika lång som dagen innan. Då hade mitt sällskap varit där ensam, och stått i kö i tjugo minuter. Trots detta var hen alltså tillbaka, med mig i släptåg dessutom. Vi tog vår glass i bägare och vandrade vidare, men den var så god att vi var tvugna att stanna mitt på gatan och äta. Det gick inte att gå samtidigt. Det gick inte heller att prata samtidigt, mer än ett sporadiskt ”jävlar!!!”.

Det är det där gamla vanliga tjatet, men: Råvarorna. Råvarorna. Råvarorna. Grom tillverkar sin glass på mjölk från kor som får göra det kor gör bäst, alltså gå runt och livsnjuta på det godaste av gräs, och av ägg från hönor som härjar runt som sig bör. Frukt från egna ekologiska odlingar, och de använder förstås inga extra tillsatser så som artificiell färg, förtjockningsmedel eller fejkade smaker. Glassen blandas till i högkvarteret i Turin, sedan forslas den konstant kyld till de respektive filialerna där den varje dag vispas upp för hand för att få rätt textur.

Det är det där med temperaturen också, på glass som man köper i kulform. Glassen är så kall jämt? Den ska inte vara det. Smaken blir fel, sötman blir fel. Allt blir fel. Gromglassen är precis perfekt.

Grom finns förutom i Paris också i otaliga italienska städer, men också i Dubai, New York, Jakarta, Hollywood och Malibu, och i Osaka.

Den som får Grom till Sverige gör sig förtjänt av att direkt ta sig vidare till Gå.

/Slaktarn

Efter en hard days work är det trevligt att svänga in på närmaste kioskliknande etablissemang och ta sig en glass. Det var precis vad jag gjorde idag. Jag köper oftast Nogger, en bruksglass som ofta hånas för både sin torftighet och sitt namn. Hånet åsido, det finns några fina saker med Nogger, varav en är att det är perfekt mängd glass på pinnen. Det andra är förstås att den är god, speciellt nougatklumpen i mitten, och det tredje är att den är prisvärd.

Trodde jag ja.

Har tydligen slentrianhandlat Nogger i år utan att reflektera över att priset har gått upp på ett helt vansinnigt sätt. Som barn var det inte en speciellt eftertraktad glass, och det låga priset bekräftade tesen om dess otillräcklighet. Jag tror att det kostade runt elva kronor. Nu: sexton kronor.

Min fråga är: Varför?

Om svar anhålles.
/Slaktarn