Nyligen läste jag om problemet med vilda kor som strövar fritt i Hong Kong, och mer specifikt effekterna av detta. Enligt den här artikeln i South China Morning Post har den explosiva urbaniseringen av områden som tidigare varit landsbygd lett till att tvåbenta och fyrbenta varelser möts på oväntade sätt.

Det är långt ifrån en idealsituation för varken djur eller människa, men generellt behandlar de båda grupperna varandra med respekt och låter varandra vara. I början av februari bröt dock en grupp kor freden genom att ta sig in en mataffär och storma grönsaksavdelningen. Kunderna i butiken stor handfallna i förundran (eller möjligen förfäran) och såg på medan djuren tog för sig av godsakerna. Så småningom lyckades personalen mota ut de oväntade gästerna som vid det laget länsat hyllorna tills de var tomma.

Fram till och med 70-talet användes djuren i jordbrukssyften i de berörda områdena, men när jordbruket avvecklades övergavs djuren och de har sedan dess hängt kvar på sin hemmamark, trots att denna snabbt förändrats till oigenkännlighet. Staten har jobbat hårt för att flytta djuren till mer lämpliga platser, men projektet har misslyckats då vildkreatur till skillnad från många andra vilda djur har en inbyggd kompass som hela tiden vill leda dem hem.

Många upplever det naturligtvis som extremt irriterande att dessa kor strövar fritt i områden med trafikerade vägar, men de förstår inte att platserna varit djurens hem och betesmarker i generationer – långt innan de täcktes av cement och husbyggen.

Frustrationen över kor som blockerar vägen och stjäl den sista mjuka avokadon må vara stor, men man kan undra vem det egentligen är som invarderar vem?

Jaha, nu är alltså hela världen totalt upp och ner. Grobianen Trump är amerikansk presidentkandidat, gamla tanter kastar virtuella rödvita bollar med fingersvepningar, och Guide Michelin strör sina åtråvärda stjärnor över ett gatustånd som serverar billiga nudelrätter. Kvack!

Det är ett litet hål-i-väggen-ställe i Singapore med det långa namnet Hong Kong soya sauce chicken rice & noodle som oväntat dragit världens gastronomers blickar till sig. Kocken Chan Hon Meng har arbetat på samma ställe i trettiofem år, och serverar en enda rätt (hint: den heter samma sak som restaurangen). Den är omåttligt populär. Redan halv sex på morgonen då Chan Hon Meng öppnar för dagen ringlar sig kön lång, och vid lunch kan väntetiden för den hungrige vara nära två timmar.

Det var i juli som Hon Meng fick det oväntade samtalet från Guide Michelin, där han meddelades att hans enkla gatustånd förärats en stjärna. Han berättar i en intervju med Metro att han först trodde att det var ett bisarrt skämt, men rösten i andra änden hade förklarat att det var maten som bedömdes, inte platsen den serverades på. I samband med prisutdelningsgalan släppte Guide Michelin Singapore en fin video om mannen bakom den hyllade rätten.

Med ett pris på bara femton kronor är definitivt den mest prisvärda måltiden i guiden. Kötiden vid lunch har dock gissningsvis ökat en smula.

/Slaktarn