Jag har begått ett dåd. Bakat kakor. Det hör verkligen inte till vanligheterna, och nu känner jag att jag vill dela med mig av processen, dels på grund handlingens sällsynthet, och dels för att de blev så satans goda. Jag vill också ta tillfället i akt och påpeka att jag för ovanlighetens skull ansträngt mig lite gällande fotograferandet – som ni ser har jag tagit fram en rutig kökshanduk och försökt få till något av ett ”kakstilleben” på den. Testat olika formationer (stapla? nonchalant slänga fram?). Jag ger resultatet av ansträngningen ett medelbetyg, men naturligtvis förtjänar jag även A for effort, som det brukar kallas.

Till detta projekt kommer du att behöva en matberedare. Och en ugn. I övrigt är det inga konstigheter.

Plocka fram:
2,75 dl havregryn
2,5 dl vetemjöl
En halv tesked bakpulver
En halv tesked bikarbonat (Erkännande: jag struntade i det. Hade inget hemma. Det gick fint ändå.)
1,5 dl råsocker
100 gram mörk choklad i bitar
115 gram mjukt smör
Ett ägg
En näve hackad sötmandel som rostats i torr panna
Valfritt: en rejäl nypa flingsalt

Gör sedan detta:
Häll alla torra ingredienser samt blockchokladen i en matberedare. Kör tills det ser ut ungefär som sand. Ta fram en bunke och blanda däri ägg, smör och nötter. Blanda sedan ner din sandiga mix med en träslev eller *kroppens egna träslevar*, händerna. Ta fram en plåt och lägg på bakplåtspapper, och skrid sedan till verket med att forma kaksmeten till bollar. Tänk typ valnötsstorlek. Lägg på plåten och platta till, och så kör du de i ugnen på 190 grader i tio minuter. Varken mer eller mindre!

Tips: Maximera upplevelsen genom att konsumera kakorna tillsammans med ett stort glas Oatly.

/Slaktarn

Några år efter födseln är det dags att börja skolan. Med ny ryggsäck och nytt pennskrin vandrar man iväg, och förhoppningsvis lär man sig saker. Förhoppningsvis får man också några kompisar. Om man lyckats med det, att få kompisar, kan det hända att man vill vara med dem även efter att skoldagen är över. Då ringer man varsin förälder, frågar får X komma hem till oss och leka? Ja, säger föräldern, det går bra. Man leker. Men så småningom sker en gradvis och oundviklig förändring. Man slutar gå hem till varandra för att leka. Man ”hänger” istället, man frågar om man ska ”va” efter skolan. Det leks fortfarande, men man pratar inte om det. Lekandet övergår långsamt i andra aktiviteter. Kolla på TV, sitta och snacka. Och märkligt nog, baka. Jämt skulle det bakas, liksom för att fylla tomrummet av den försvunna leken. Hem från skolan med vän i släptåg, fram med mjöl socker och ägg, in i ugnen och sedan andaktsfullt glufsande av a) kladdkaka, eller b) s.k. ”kärleksmums”.

Jag utökade efter hand min egen bakrepertoar med något som kallades citronrutor. Det bakades nästan uteslutande citronrutor, och inte så konstigt det, för de är fruktansvärt goda. Än idag är det i princip det enda bakverk jag orkar ägna mig åt, faktiskt senast nu i veckan. När jag sedan låg i soffan som en strandad skalbagge på rygg och mumsade i mig just en av dessa högt älskade citronrutor tänkte jag: varför inte inviga er läsare i detta?

Receptet kommer från kokboken Annas mat, skriven av Anna Bergenström.

Degen
2,5 dl vetemjöl
0,5 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker eller en skvätt vaniljextrakt
150 gram smör

Citronkrämen
3 ägg
1 stor ekocitron
0,5 dl vetemjöl
1 dl strösocker

1. Använd matberedare om du har, för det första steget i denna process är att göra degen, och det är som bekant skittråkigt. Tycker i alla fall jag. Lyckligtvis är det inte en speciellt komplicerad historia i detta fall: lägg alla ingredienser till degen i en bunke, fnasa runt med dina noggrannt rengjorda fingrar tills du har en smulig deg. Tryck ut i en form på ungefär 20×25 cm. Grädda i ugnen i tio minuter på 200 grader.

2. Under tiden du förgräddar degen kan du pyssla med citronkrämen. Även den är något vilken apa som helst skulle kunna klara av, vilket alltid är skönt. Börja med att vispa ägg och socker, se till att det blir rejält fluffigt. Häll i resterande torra ingredienser, och även finrivet skal och saft av citronen. Häll ut över din förgräddade botten, och så kör du alltsammans i ugnen i knappt tio minuter till.

3. När du tar ut kakan kommer smeten att se lite wobbly ut, och det är alldeles i sin ordning. Låt den svalna helt, och pudra sedan en skur florsocker över alltsammans. Skär i fyrkanter. Sim salabim, klart!

Övriga mycket viktiga noteringar:
– Jag brukar göra dubbel sats av citronkrämen, för jag älskar allt som är smetigt. Viktigt då är att den får gå en aning längre i ugnen, sådär runt tolv-fjorton minuter.
– Citronkrämen är en svinbra grej att ha i rockärmen (obs! endast bildligt talat), för den är mångsidig. Man kan ha den i pajskal (naturligtvis behöver den gå längre i ugnen då) eller hälla i en tjockbottnad kastrull som man låter stå på låg värme medan man rör om, då tjocknar den och blir till en slags curd. God att ha i tårta eller på rostat bröd eller vad man nu får för sig.

Nu får det vara slut på den här bakningspsykosen jag hamnat i, först körsbärspajen och nu detta. Enough, som Jennifer Lopez skulle sagt.

/Slaktarn

Hej från sängen! Jag har varit nergrävd bland täcken sedan söndag kväll då den milda förkylning jag dragit på mig plötsligt eskalerade till något betydligt mycket mer ohanterligt. Sedan dess har dagarna kantats av snytpapper, febersvettningar och… Keeping up with the Kardashians. Som säkert framgick av det här inlägget där jag går igenom Kris Jenners kokbok i detalj är jag oerhört hänförd av familjen K. Sjukdomstillståndet för inte med sig mycket trevligt, förutom det positiva i att jag har äntligen haft tid att plöja igenom de fem sista avsnitten av säsong elva, något som varit på min to-do-list ett bra tag.

Är du åtminstone lite bekant med serien har du säkert inte kunnat undgå att notera de enorma glasburkarna fyllda med kakor som finns i köket både i Kardashians högborg (aka Kris Jenners kök) och i Khloe Kardashians kök. Jätteburkar, ofta två-tre stycken, i vilka fabriksperfekta kakor staplats med pedantisk noggranhet tills toppen av burken är nådd.

Varje gång jag ser dem tänker jag, fascinerad: Herregud vem äter så många kakor, blir inte de i botten gamla innan man hinner äta dem, Och så vidare. Någonting (förmodligen uttråkning/feberyra) drev mig till att göra en googling av dessa kakburkar. Jag ville veta mer. Är det en grej även utanför Kardashian-kretsar? Hur gör man? Vem är ansvarig för införandet av den här ätbara inredningsdetaljen? Det visade sig snabbt att jag var långt ifrån ensam om att ha funderat på detta. Och eftersom vi kardashianfans kärlek är beroende av ett ständigt flöde av ny information om familjens förhavanden hade naturligtvis en video på temat lagts upp på Khloe Kardashians egna app. Där får man svar på frågor som:

1. Vilka kakor ska man använda? (helst oreos, double stuffed)
2. Hur gör man? (staplar)
3. Hur lång tid tar det? (fem-tio minuter)
4. Hur ofta ska man fixa en ny burk? (en gång i månaden)
5. Och det viktigaste: Måste man lägga in en ny kaka om någon tagit en? (nej)

Skönt, då var det mysteriet löst, och min hjärna kan återgå till den sängliggandes lealösa tillstånd. Men när jag kommer ur detta fängelse till säng vet ni vad som händer. KHLO-C-D-kakburk.

/Slaktarn

Hallå där. Om ni tror att jag tänker skriva ner ett recept på några skitenkla kakor nu så har ni rätt. Förvänta er att slå folk med häpnad med dessa! De är liksom i enklaste laget. Inget att skryta med alls, ändå blir folk så exalterade över dom. En fantastisk ekvation.

1. Köp en såndär lustig korv med mandelmassa. Skär upp i 1 cm tjocka skivor.

2. Baka i ugn värmd till 200 grader tills de är gyllene, tar inte alls lång tid så var på din vakt.

3. För en extra fancy touch: Doppa i smält choklad och låt stelna.

Andra sätt att fluffa upp: Nymortlad kardemumma, att ringla över en sirap på citronsaft och socker, servera tillsammans med skivor av blodapelsin, gör en färskostkräm med färska hallon och kleta på mellan två kakor. Eller grillade fikon. Ja ni vet, gör vad ni vill. Jag bryr mig inte. Just saying.