Inlägg taggade: kikärtor

11:11 21 Sep 2017

Torsdag, en utmärkt dag att lära sig laga rökiga rostade kikärtor! De passar nämligen mycket bra som snacks till den lilla drink du kanske planerar att ta dig imorgon kväll, och blir det några över rekommenderar jag att du lagar en tomatsoppa till middag på söndag och toppar med dessa + en åttiotals-drizzle syrad grädde.

Det var nämligen precis vad jag gjorde när jag gav mig på att laga dessa *smokey chickpeas* (bra bandnamn?) första gången, och de som blev över sitter jag nu och smäller i mig medan jag ägnar mig åt den fantastiska aktiviteten repetition av gymnasiematte. Det gör jag alldeles rätt i, för de är svingoda, och fördröjer dessutom lunchhungern på ett för matematiken mycket positivt vis.

Rostade rökiga kikärtor

Ugnsrostade rökiga kikärtor

1. Här jobbar vi kikärtor på burk. Ta fram så många burkar du vill, häll av spadet (eller spara och gör veganska maränger) och skölj kikärtorna noga.

2. Lägg i en stor skål och blanda ner kryddorna (följande mått avser en burk kikärtor, dubblera för att passa din mängd): 1 tesked rökt paprika pulver, en tesked vanligt paprikapulver, en nypa cayennepeppar, en stor nypa flingsalt, en matsked honung, lite vegetabilisk neutral olja. Blanda runt ordentligt.

3. Lägg ut på en bakpappersklädd plåt, kör i ugnen på 200 grader i ca 15 minuter. När du tar ut dem ska de ha hårdnat, fått en mörk nötig färg, och framförallt smaka amazeballs. Låt svalna och använd till vad än ditt hjärta behagar.

Älskar rökigheten i kombination med honungen! Det kanske du också gör, men det viktigaste du kan ta med dig från detta recept är själva bastekniken, och att dessa kikärtor går att smaksätta med precis vad som helst. Citronskal och rosmarin, klibbig barbecuesås, kummin och korianderfrön, eller bara olivolja, chiliflakes och flingsalt.

Good luck and good bye,
/Slaktarn

23:41 18 Maj 2017

Dagens diet:

1. Kopp kaffe med mjölk
2. Spaghetti med några baconbitar
3. Kopp te (grönt)
4. Kopp kaffe (instant) med mjölk (pulver)
5. Två öl och en pommes med ketchup

Nä. Ingen revolutionerande matdag, som synes. Tills…

6. En gryta på tomat, lök, kikärtor, chilifräst mifú och en helskottans massa goda kryddor + ugnsbakad strimlad rödkål med valnötter, sirap och mycket flingsalt + grillad flådd paprika + yoghurt- och myntasås + massor av hackad dill och pistagenötter, alltsammans inrullat i ett rejält libabröd (hurra för libabröd! ”Möjligheternas bröd”, som det står på förpackningen!).

Jaha, vilken av rätterna vill ni helst ha recept på, va? Hörde jag nummer sex?
Tänkte väl det. Återkommer i frågan.

/Slaktarn

07:13 15 Okt 2016

Vad kallt det har blivit redan! Varsågod, här kommer ett recept på en god soppa.

Pasta e fagioli, alltså pasta med bönor, är en rätt som likt minestronesoppan dyker upp olika utföranden beroende på var i Italien man befinner sig. Soppa på pasta och kikärtor, eller pasta e ceci, faller in i samma kategori: enkla soppor som är värmande och mastiga. Och billiga. Första gången jag såg ett recept på den här rätten var i en Jamie Oliver-bok. Receptet jag tänkte dela med mig av här skiljer sig lite från orginalet, och har genomgått några diskreta men betydande förändringar – det är nämligen lätt att detta blir en brunmurrig rätt som förvisso är mycket god, men som också skulle kunna tas för någon slags menlös barnmat. För att punktera murrigheten har jag ampat upp dess örtiga kvalitéer och adderat syra i form av citronsaft. Funkade svinbra. När det gäller kikärtorna är det godast att använda torkade som blötläggs över natten och koksa i ett cirka två timmar i rikligt med vatten tillsammans med gul lök, morot, ett par kvistar rosmarin och selleri. Salta först framåt slutet för att undvika att skalen blir sega och tuggiga. Egentligen inte speciellt krävande arbete, men vi vet ju alla att det här med framförhållning är en av livets svårare kamper. Det jag vill komma till är: använd burkkikärtor om du måste. Då kan du passa på att laga lite veganska maränger också.

För fyra portioner behövs:
Olivolja
Ett par kvistar färsk rosmarin
1 gul lök, grovhackad
1-2 stavar blekselleri, hackade. Gärna blad också om det sitter sånna på.
1 vitlöksklyfta, finhackad
En näve småtomater, hackade
Två burkar kikärtor (avhällda och sköljda) eller motsvarande mängd hemkokta
En knapp liter kyckling- eller grönsaksbuljong
Ett par nävar pasta i småformat (ditalini, makaroner eller vad du nu känner för)
Saft av en halv citron
Peppar och salt
Rejält med persilja, hackad
Parmesanost

Hur göra?
Värm några matskedar olivolja i en stor kastrull, lägg i rosmarin och invänta fantastisk doft. Fräs lök och selleri till ett trevligt halvtransparent gojs, lägg till vitlök och tomater och kör ytterligare en stund. Häll i kikärtor och buljong och låt sjuda i tjugo minuter. Ta sedan ut ungefär hälften av kikärtorna med en hålslev och lägg åt sidan och stavmixa det som blir kvar mer eller mindre slätt. Häll tillbaka kikärtorna och häll i pastan, koka enligt anvisningar. Eventuellt lite mer vatten/buljong om det känns för tjockt (pastan drar åt sig en hel del vätska också). Smaka av med salt och peppar, häll i lite chiliflingor om du får feeling. Blanda i ordentligt med hackad persilja och servera i skålar, avsluta med att riva över parmesanost och en ringling av din bästa olivolja.

Nu är du taggad va!? Bara att köra igång.
/Slaktarn

PS 1: För mer kikärtor och kikärtsrecept, kolla här!
PS 2: Eftersom jag inte fotar allt jag äter kommer bilden från saveur.com. De tar dessutom finare bilder än mig. DS

11:19 11 Maj 2016

Jag har gjort falafel. Ett helt berg av falafel. En livstidsförbrukning nästan, förutsatt att jag äter väldigt lite åt gången. Den bakomliggande tanken till att göra så vansinnigt mycket var att kunna frysa in, så att det alltid finns när suget slår till eller man inte orkar knåpa ihop något annat.

Inför falafelmakandet har jag ägnat mig åt lite research. Hur blir de så bra som möjligt? Vad kan man smaksätta med? Och så vidare. Receptet som ni kommer att få ta del av är alltså ett hopkok av dessa nyförvärvade lärdomar, som kombinerade resulterade i ett gäng ganska så perfekta falafelbollar: Krispiga på utsidan, fluffiga och mjuka på insidan. Och framförallt: saftiga (vilket roligt ord det är, ”saftig”). Vi tar hela processen från A till Ö då.

  • Viktigast av allt: Kikärtorna

Det mest grundläggande och viktiga är naturligtvis kikärtorna, falafelns byggsten nummer ett. Du kanske tror att det går an att ta vilken burk-kikärta som helst, men då misstar du dig. Gå istället och skaffa dig en påse torkade okokta kikärtor, och så lägger du de i blöt över natten. Ta en stor bunke med mycket vatten, de suger åt sig och expanderar. Helst av allt ska du hälla av dem och byta vatten lite då och då, men jag vill gärna sova på natten och inte hålla på och kleta med kikärtor, så jag bytte vatten på morgonen istället. Det är inget fel med det, om du frågar mig. Natt-blötläggning är hur som haver det bästa, för de bör ligga blött i minst fjorton timmar.

falafelmakandet börjar med att lägga kikärtor i blöt

  • Gör falafeldegen. Smeten. Färsen. Vad det nu kallas.

Helst vill man att falafeln ska bli fluffig och luftig, och då är valet av mos-metod viktigt. Det absolut bästa är att köra kikärtorna genom en köttkvarn på grov inställning, men jag har då ingen köttkvarn till övers för det ändamålet. Jag gick alltså på det näst bästa alternativet, som är matberedare. Notera: matberedare, inte stavmixer eller kannmixer. De två senare gör allt för mosigt och kletigt. Målbilden är att få till en grov ”färs” med så mycket luftighet som möjligt. Är det trögt att få till färsen tillsätter du lite neutral olja eller en skvätt vatten.

  • Kryddningen

Här finns äntligen lite rum för improvisation och kreativitet! Den vanligaste smaksättningen är spiskummin och salt, ibland rostade sesamfrön. Men du kan ju göra precis vad du behagar. Finhackad persilja? Färsk koriander eller torkade malda korianderfrön? Finhackad vitlök? Harissa? Finhackad gul lök eller vårlök? Jag kryddade med rostade kumminfrön, salt och kryddblandningen Ras el Hanout (den innehåller bland annat gurkmeja, vilket också ger en trevlig gul kosmetisk effekt). Blanda i dina kryddor i kikärtsfärsen och låt stå i minst en halvtimme. Känner du plötsligt att detta projekt tog alldeles för lång tid kan du stoppa här och frysa in alltsammans, antingen som det är eller efter att du format dina falafelbollar.

  • Forma!

Forma dina falafelbollar med två teskedar, händerna eller en stans av något slag. Helst av allt ska de direkt ner i fritösen (måste påpeka att även ordet ”fritös” är roligt med -ös-suffixet, som dansös eller massös. Fritösen är alltså feminin?), då de är lite bongstyriga i sin lösa sammansättning. Jag friterade i en djup kastrull med tjock botten, och eftersom jag inte tycker om att syssla just med fritering speciellt länge, och hade väldigt mycket falafel att tillverka, valde jag att förbereda alltsammans innan jag satte igång med den livsfarliga oljan. Det gick ganska bra det med, men man får vara väldigt försiktig i förflyttningsmomentet så att bollarna inte faller isär.

hemlagad falafel

  • Fritera

Det är lätt att känna sig lite uppjagad och skraj inför friteringen. Det behöver man inte vara. Jag brukar köra igång med en lagom nonchalant attityd och en idé om att det bara är som att steka… fast med väldigt mycket olja. Det är viktigt att visa oljan att det är du som är in charge, den kan nämligen lukta sig till din rädsla, och då blir det snabbt kaos. Ta det alltså lugnt, stäng av köksfläkten (den uppmuntrar eldsvådor), och ha ett tätslutande lock i beredskap. I övrigt är det bara att köra – vänta tills oljan blir varm (stoppa i en liten ätpinne av trä eller en liten testbit för att se om det är varmt nog), och så ploppar du i dina falafels en efter en. Inte för många i taget, de ska ha lite svängrum. Fritera tills de fått fin färg (men låt de inte gå för länge – då blir de jättehårda och det kan i sin tur leda till att man tappar tänderna när man försöker bita genom dem) och plocka upp och lägg på galler eller lite tidningspapper.

fritera falafel

  • Vad ska man äta till?

Det vet du nog bäst själv. Du kan servera de i bröd eller som de är, i en sallad eller med sallad som tillbehör. Jag åt dem med tre olika såser, grovhackad slätbladig persilja, libanesiska inlagda gurkor (som är SJUKT goda och beroendeframkallande, av märket Sevan), tomat, krispiga salladsblad och fetaost. Såserna var en baba ganoush, en helt vanlig plain aioli och en stark röd sås som jag gjorde genom att fräsa mycket finhackad vitlök och blekselleri i olja med en ganska stor skur torkad chili, och sedan tillsätta passerade tomater plus lite vatten och salt. Låt bubbla på ett bra tag på låg värme.

utmärkt falafeltillbehör: vildgurka från Sevan

De hyllade gurkorna ovan, resultatet av allt hårt arbete nedan.

hemlagad falafel med tillbehör

Har du några egna falafel-råd får du gärna dela med dig av de i kommentarerna, jag är iden öra! Eller öga, beroende på hur man ser på saken.

/Slaktarn

10:05 8 Apr 2016

Bara för att undertecknad är ett fruktansvärt snormonster behöver ju inte det betyda att ni andra inte kan ha en bra fredagkväll, så jag tänkte ge er en vänskaplig knuff i ryggen i form av ett recept.

fr1

Om du trodde att du ätit tillräckligt med grönkål för ett helt liv tänkte du fel. Vi matar på med lite till. Någonting fick mig att längta efter tuggiga matiga grönsaker i buljong, milda smaker med mycket eftertryck liksom. Resultatet blev en slags …gryta, if you will? Här lade jag till pocherad bjärekyckling på slutet, men det är absolut inte obligatoriskt. Rätten är fullgod utan den, kikärtor och allt.

  1. Välj ut några grönsaker du tycker om. Förslagsvis något form av kål, någon form av lök. Jag valde grönkål och purjo. Du kan köra det, eller så tar du savoykål och vårlök, eller för all del svartkål och scharlottenlök? Lägg en bit rotselleri till detta.
  2. Besluta vad du vill ha för protein, och med det menar jag baljväxter. Kikärtor? Cannelinibönor (bönornas motsvarighet till den italienska playboyen)? Ta vad du har lust med. Det enda jag inte skulle ge mig på är väl egentligen svarta bönor, mest på grund av att de färgar allt lite dassigt. I hemlighet hyser jag också en skepsis mot kidneybönor, men det behöver jag ju inte överföra på er läsare.
  3. Buljongen. Den är *allt* i den här rätten. Så gör egen, eller köp en burk sån här, eller ta en sån där geléig historia som jag tror går under namnet fond du chef i butik. Jag tog kycklingbuljong på grund av kycklingen jag lade till senare, men grönsaks- eller svampbuljong går fint det med. Buljongen ska också stifta bekantskap med vin, förslagsvis samma vita/rosé som du väljer att dricka till maten. Jag hade rosévin i, för det hade jag hemma.
  4. Dags att tillaga maten då: Fräs löken tillsammans med ett par vitlöksklyftor som du bankat på med något tungt (håll inte på och riv ned eller pressa, det blir för starkt i den här rätten). Lägg till dina kikärtor/bönor och slå på vinet, ett par glas sådär. Bubbla på rejält, ge dig själv en riktigt härlig facial av vin-ångor. När det reducerats till hälften häller du i buljongen, den ska täcka det som ligger i grytan och mer därtill. Smaka och kolla läget, salta och peppra. Kanske lägg i ett par kvistar timjan. Låt stå på medel/låg värme en stund och gå och gör något annat. På tio minuter hinner du till exempel betala dina räkningar. Efter detta, lägg i kål. Kör tills kålen är lite al dente, inte för mjuk. Vill man kan man lägga till en skvätt grädde här på slutet.
  1. Ät!

Jag förstår att recept utan ordentliga måttangivelser är ungefär lika användbara som inget recept alls, men så är det här. Det är bara att acceptera. Se det som en uppmuntran till improvisation! Och ha en härlig helg.

/Slaktarn

PS! Kan du inte sluta tänka på kikärtor hittar du mer här.