Inlägg taggade: Kina

22:03 26 Okt 2016

Hej på er, det är onsdag! Ericsson har ny VD, Uber börjar köra ut mat och ryska krigsskepp har kört in i Östersjön. Och jag lagar en stirfry på tofu med sichuanpeppar och lönnsirap.

En snabb smakgenomgång: Sichuanpeppar är egentligen ingen peppar alls, utan en prasslig liten frökapsel sprungen ur citrusfamiljen. Smaken är syrlig, frisk och lite metallisk, inte stark som chili men lika slagkraftig. Lönnsirap är som bekant sött, men har också en nästan lite rökig underton. Tänk såhär: om lönnsirapen är den mörka basen som levererar knockouten så blir sichuanpepparn den där högljudda klockan man ringer i för att bekräfta segern. You know it makes sense!

lonnsirap-sichuanpeppar

En receptskiss som inte är skriven i sten skulle kunna se ut ungefär såhär:

Värm upp neutral olja i en wok eller stekpanna, lägg i sichuanpeppar och kanske mortlade korianderfrön (som har samma citrusaktiga kvalitet, men liksom varmare och jordigare, snällare). Låt de släppa ifrån sig sina smaker en stund och lägg sedan i purjo- eller vårlök och hård tofu. Hög värme! När tofun börjar se gyllene ut lägger du till lönnsirap, och ser på när allt blir glansigt och karamelligt. Efter detta adderar du finhackad vitlök och grönsaker, vilka väljer du själv. Haricot verts? Pak choi? Strimlat savoykål, som på bilden? Salta lite och stanna där, eller lägg till ljus soja och kanske lite risvinäger. Kanske är du sugen på ris eller nudlar, och isåfall unnar du dig naturligtvis även det.

Om den här rätten är Ericsson så är du dess nya VD! Om den är Östersjön så är du de ryska krigsfartygen! Ibland är det så enkelt. Du bestämmer!

/Slaktarn

20:25 7 Dec 2015

En vän lade upp dessa bilder på facebook igår, i samband med eget hot pot-lagande. De är så fantastiska! Kan ej se mig mätt, vill sitta och stirra på dem i timmar.

Ovan syns Chongqing Hot pot party, som hölls år 2007. Antal deltagare: 13 612.

Chengdu hot pot party, även denna bild är daterad 2007. Nedan ännu en bild från spektaklet.

En helt annan typ av hot pot, nämligen den japanska varianten Sukiyaki, kan du läsa mer om i mitt gamla inlägg här. Dessutom får du lära dig om en japansk låt med namnet ”Ue o Muite Arukō” framförd av Kyu Sakamoto, som översatt heter ungefär ”går och tittar uppåt”, men som när den slog stort i USA under sextiotalets inledande år plumpt döptes om till ”Sukiyaki”. Den handlar om att vara sorgsen över ensamhet. Så här går en del av texten, översatt till engelska:

Happiness lies beyond the clouds
Happiness lies above the sky

I look up when I walk
So the tears won’t fall
Though my heart is filled with sorrow
For tonight I’m all alone

Remembering those happy autumn days
But tonight I’m all alone

Sadness hides in the shadow of the stars
Sadness lurks in the shadow of the moon

I look up when I walk
So the tears won’t fall
Though my heart is filled with sorrow
For tonight I’m all alone

Det är en mycket vacker sång, som inte har något med kött och grönsaker som får sjuda i buljong att göra.

11:00 11 Okt 2015
Hej! Brukar du också sitta vid ditt köksbord och jobba? Brukar du arbeta ensam och glömma bort att kroppen behöver näring för att fungera? Brukar du tänka att du ska ”svänga ihop nåt snabbt” eller också blir det bara en enda kavalkad av mackor för att hålla fokuset på topp? Om du svarat ja på fler än ett av ovanstående påståenden kan du ha nytta av receptet som följer. Jag presenterar: Lunch för en.
Tofu med sichuanpeppar och vårlök
1. First things first: Slå på en platta och koka upp vatten till dina nudlar.
2. Hackdags. Plocka fram ett knippe vårlök och hacka ner. Vita delar längst ner hackar du smått, gröna delar högre upp kan få vara ett par-tre centimeter. Välj ut ett par vitlöksklyftor och mosa till dem med baksidan av kniven, fös av skalet och grovhacka dem i nonchalant stil. Fram med ett paket hård tofu. Skär i kuber.
3. När vattnet kokar, salta och lägg i nudlar. Egentligen kan du ta vilka nudlar som helst, men jag har ett undantag till detta, och det är glasnudlar. Nej! Ingen stor dallrande manetliknande blobb i denna maträtt tack. Välj vita vermicellinudlar, som på bilden, eller japanska sobanudlar av bovete om du känner dig på det humöret. Koka nudlarna hetsigt och kort – de ska ha lite tuggmotstånd.
4. Under tiden du förädlar dina nudlar steker du vårlök (spara lite av de gröna bitarna till servering), vitlök och tofu i en het panna som du hällt neutral olja i. Varmt ska det vara! Snabbt ska det gå! Plocka fram sichuanpeppar, mortla sisådär en tesked och häll i. Komplettera med en slatt risvinäger och ljus soja. Jag kan inte ge dig några vettiga mått på detta, men en del vinäger till två delar soja kan vi säga. Det hela bubblar hastigt upp, blir det för torrt häller du i en liten slurk vatten också. Ibland är det gott att ha lite socker eller honung i också.
5. Häll av nudlar, lägg ner i pannan med resten. Mojsa runt och låt nudlarna bekanta sig med såsen. Lägg upp på tallrik, toppa med resterande vårlök och rostad lök (ja, sån som man har på korven. Det är inget fel med det).
Och så äter du alltsammans! Förslagsvis medan du fortsätter arbetet. Är du av någon anledning en tofuvägrare föreslår jag lax. Det är också gott.
Back to work!
/Slaktarn
11:24 7 Okt 2015

Minns ni matprogrammet Kinas Mat? Jag älskade första säsongen. Andra säsongen var tyvärr inte lika bra, men det fanns ett recept som dröjt sig kvar i mitt sinne: nämligen det från när programledaren jagade fatt i Mao Zedongs gamla kock och bad honom att dela med sig av receptet på den store ledarens favoriträtt.

Herr Mao lär ha yttrat de bevingade orden ”När alla kan äta rödkokt fläsk, då har kommunismen lyckats”. Politiska visioner åsido – efter programmet sprang jag till spisen och började mixtra. Nu ska ni få veta hur man åstadkommer denna rätt.

Rödkokt sidfläsk, två portioner

1. Värm olja i en gjutjärnsgryta, släng i fem hackade salladslökar (vita och gröna delar), tre finhackade vitlökar, ingefära (oskalad, slantad, stora bitar) och sedan 500 gram revbenspjäll alternativt fläsksida delat i 3-4 cm stora bitar. Fräs tills köttet får fin färg, och täck sedan med vatten.

2. I vattnet adderar du sedan en dl ljus soja, ett par matskedar socker och lite risvin (torr sherry duger också om du har svårt att få tag i risvin). Sedan är det dags för lite kryddor: ett par teskedar sichuanpeppar, ett par hela stjärnanis och två lagerblad.

3. Sjud detta i någon timme tills köttet är redo genommört, plocka sedan ur kryddorna (stjärnanisen och ingefäran, synliga sichuanpepparkorn, lagerblad) och reducera sedan ner såsen på hög värme till en klibbig sirap. Servera med ris.

På det hela taget en alldeles underbar rätt! En hjälpande hand på vägen: sechuanpeppar är en mycket potent krydda. Det är inte så att du kommer att känna outhärdlig hetta om du överdoserar, utan snarare en metallisk förlamande sensation. Är du nybörjare så rekommenderar jag således att iaktta viss försiktighet.

/Slaktarn

23:17 1 Sep 2015

Som så många andra är jag en enkelspårig individ som gärna upprepar sig. Den observante har kanske lagt märke till att jag nämnt att jag då och då (ungefär en gång i månaden) upplever att en avgrund öppnar sig inom mig, och att jag drabbas av en enorm trötthet som gör att jag bara vill ligga i sängen, blunda och lyssna på land och sjövädersrapporten i P1. Detta kallas PMS.

En klassisk teknik jag brukar tillämpa för att göra denna passage lite mer uthärdlig är att ge mig själv presenter. Exempel på presenter: ligga i sängen hela dagen, köpa något dyrt och värdelöst, bli full med en noga utvald vän, äta stora mängder av något som känns rimligt under omständigheterna.

Idag bestod presenten i att gå till akademibokhandeln och köpa tre nya böcker. Två av dem handlar om mat. En av dem handlar lite om mat.

Den första boken från vänster är Hunger och törst av mathistorikern Richard Tellström. Känner du igen namnet kanske det är för att du sett honom i TV-programmet Historieätarna. På baksidan står det bland annat såhär: ”Richard Tellström försöer svara på varför vi egenligen är så fixerade vid vad, hur och när vi äter. Han berättar historien om vår svenska vardagsmatkultur, från småhärsket fläsk till tacopaj, om hur våra måltider förändras genom livet, från de första smakportionerna till ålderdomens institutionella kost, och hur beroende våra matval är på vår omgivning och våra relationer. Isiktsfullt och kunnigt förklarar han hur vi kommit att utvecklas till de veritabla homo gastronomicus vi är idag”. KUL va!

Nummer två, den röda boken i mitten, är Husmoderns död och andra texter av Sara Danius. Hon har här samlat ett urval av essäer och artiklar, och inte helt oväntat är jag speciellt taggad på just titelverket, där hon använder sig av Bonniers Kokbok för att kritiskt analtysera samtiden.

Och så var det den gula boken längst till höger. Visst är den snygg? Det är Facing Heaven – Välkommen till Sichuanköket av Erik Videgård. Här delar han generöst med sig av lärdomar och recept han kommit över under sin upptäcksresa i smakerna från Sichuanprovinsen i Kina. En resa som skett genom läsning, receptstudier och provlagningar. Inte på plats i Sechuanprovinsen, utan hemifrån och i restaurangköket på egna krogen En halv trappa plus gård. Jag hann bläddra snabbt i den på bussen idag. Svårt att sluta läsa.

Jag vill gärna ha tips från er som läser om fler böcker jag kan ge mig själv i present. Klimakteriet är ju än så länge några år bort, så det lär behövas. Bring it on.

Andra bloggar