Dagens viktiga ämne är idiotiska köksverktyg ingen behöver. Jag har så mycket att säga om detta att jag inte får ur mig ett ljud, så vilken tur då att Laurie Colwin sade det så bra i sin book Home Cooking från 1988: ”Most things are frills – few are essential. It is perfectly possible to cook well with very little. Most of the world cook over fire with no gadgets at all.”

Ja, det är lätt få för sig att man för att kunna laga ett anständigt mål mat behöver både olivurkärnare, ankpress och grönsakssvarv. Där står man med kokboken i högsta hugg, redo att kasta sig ut i nya kulinariska vatten, men upptäcker vid närmare titt att ens kök saknar både mandelkvarn och champagnesabel. Vad gör jag nu? Lägger mig ner och dör? 

Det finns tre sätt att ta sig ur en sådan knipa: ge upp, bli innovativ med det som finns att tillgå, eller shoppa. Att shoppa är kul. Att handla något nytt är ofta att måla en bild av vad som komma skall: de nya springskorna med optimalt stöd för hålfoten och antimikrobiella egenskaper, den gigantiska gasolgrillen med bluetooth-termometer. Med dem är den ljusnande framtid din. Tills du upptäcker att du inte längre får plats med tallrikarna för att alla skåp är fulla av märkliga prylar vars pris per användningstillfälle blivit rasande högt.

Det är som sagt kul att köpa grejer, det ska inte stickas under stol med. Annars skulle jag inte äga en donut-stans eller en köttbullstång, och förmodligen skulle jag inte heller ha ett set med skojiga drinkpinnar eller en idiotisk ljushållare form av en hög kräftor. Man kommer förvånansvärt långt här i livet beväpnad med en visp, en kniv, en skärbräda och eventuellt en termometer. Skulle du trots detta råd känna dig sugen på lite onödiga specialiserade köksprylar så följer nedan en lista på kandidater för jobbet.

1. Verktyget som förvandlar ägg till kuber
Är du trött på ovala ägg så är det här verktyget för dig. Kläm ägget till en kub och lev lycklig i alla dina dagar.

2. Variationer på fruktskärare
Här är några exempel på specialiserade fruktskärarverktyg. De har alla gemensamt att samma jobb går att göra med en kniv och att de alla är jobbiga att rengöra.

Bananskärare, jordgubbsskärare, äppleklyftare och vindruvsskärare (!)

3. Äggviteseparerare
Om man tycker att det är svårt och/eller jobbigt att separera vitan från gulan med händerna så är kan det här verktyget vara en klok investering – knäck ägget i en skål och låt den här märkliga lilla gummigrejen slurpa upp gulan.

4. Håll koll på temperaturen från ett annat rum
Vi har alla varit där. Man bjuder hem vännerna på en god bit kött, och istället för att mingla tvingas man stå i köket och stirra som en galen på termometern för att inte råka översteka köttet. Här är lösningen på problemet! Föreställ dig istället följande: där står du och berättar din bästa anekdot när det ringer i fickan, och du ursäktar dig avslappnat med orden ”ett ögonblick, det är min köttbit som ringer”. Toppen!

5. Sparrisskalaren
När en vanlig grönsaksskalare helt enkelt inte duger för dig.

6. Sushibazookan
Den här har figurerat på bloggen tidigare, och jag måste erkänna att den lockar mig en aning. Sanningen är nog dock att om du behöver en sushibazooka för att lyckas med sushin hemma så är det troligtvis bättre för alla att du går ner på den lokala sushihaket och beställer en take away.

7. Pickle-uppfångaren
Ett verktyg som finns till enbart för att hjälpa dig fånga upp pickles ur burkar! Även här måste jag erkänna att ett viss intresse väcks inom mig. Äter man mycket pickles så vet man att det är ett ständigt pillrande att få upp dem ur burken, och man vet också att de är som godast när de äts direkt ur burken, och då främst som ett oväntat snack när man råkar passera kylskåpet. Denna ”pickle picker” ser dock ut att enbart fungera på mindre varianter, så du kan alltså komma att behöva en större version till de där riktigt stora saltgurkorna man ibland cravear.

8. Små tallrikar för ”finger food”
Om någon friar till dig med en finger food-ring, säg nej.

9. Den här fiffiga självroterande spaghettigaffeln
Aldrig mer ömma handleder!

10. Körsbärsurkärnaren
Jag vet inte vad jag ska säga. ”I am speechless. I am without speech”, som Elaine sa i ett avsnitt av Seinfeld. Men här är den i alla fall.

Egna exempel på onödiga köksprylar (som du älskar att hata eller hatar att du älskar) kan lämnas i kommentarerna.

/Slaktarn

Well well well! Vi möts igen, i detta format kallat ”veckans samlande intryck”. Om vanliga inlägg är middag så är detta plockmat. Varsågod att ta för dig.

1. Den överdådiga gröten

Gröt med extra allt på lokal

Gröt med extra allt hemma i soffan

Efter en tid i influensakarantän gjorde jag premiär ute i världen igen genom att besöka ett nyöppnat kafé i närheten av min bostad. Där har man specialiserat sig på att servera uppblötta gryn – något som kanske inte låter så aptitligt, men som i själva verket betyder variationer på oerhört överdådig gröt. Den här typen av mat provocerar mig en smula, inte för att den inte är god eller värdig att ätas, utan för att den med sina nötter och frön presenteras som ett hälsoalternativ till annat. I själva verket är det sött som tusan, nästan lika mycket ”topping” som gröt, och smakar synnerligen likt efterrätt. Den far helt enkelt under falsk flagg. Bortser man från det finns det dock stor njutning att vinna! Såpass till och med att jag kopierat min grötskål hemma flera gånger: en slags lös havregrynsgröt (ibland med nymornad kardemumma) med oatly, körsbärssås, rostad flagad mandel och kokosflingor. Ibland har variationer förekommit, som blåbär, vispgrädde eller hasselnötter. Det är en perfekt hybrid mellan efterrätt och frukost, ovärderlig i dessa tider när kroppen kämpar för att hålla sig över sjukdomsytan.

2. Broccolocco?

Jag letade ett knippe broccoli, men fann endast dessa gigantiska och vilt krängande ”broccoloccos”. Förvirrad och lite besvärad inför detta nya tog jag upp telefonen och tog en bild. Backade undan. Gick hem och googlade och fick veta att det är företaget Grönsaksmästarna som ligger bakom denna krumbuktande skapelse: ”En helt ny sorts Broccoli som är lite större än en vanlig broccoli. Denna broccolin är godare än en vanlig broccoli då den är sötare och mildare i smaken”.

3. Middag på Ichi

Äntligen kom dagen då jag fick uppleva nya restaurangen Ichi! En underbar matupplevelse i fast meny om sex serveringar (plus några överraskningar) som för min del stegrade mot slutet. Höjdpunkterna var en röding med krispigt skinn och sås på vit miso, brödet som kom varmt i prassligt papper, en buljong med kött från mjölkko och en klick färsk wasabi som revs vid bordet. Och desserten på färskostglass och färskostparfait med en karamellig bit palsternacka och en fantastiskt blommig kastanjehonung.

4. Dumplings för latmaskar

Det roliga med att göra dumplings själv är att pyssla med dem, själva donandet med att vika dem. Annars kan man köpa jättegoda  från restaurang. Men, vill man ha tillfredsställelsen av att ha lagat något själv men inte den tidskrävande aspekten i att sitta och vika och vika och vika så kan man gå till Lagerhaus och köpa en sån här. Finns förstås att finna på andra ställen också, som på world wide web tillexempel, men detta är första gången jag sprungit in i ett sånt här litet dumplingsverktyg i butik. Eftersom jag samlar på onödiga köksprylar kunde jag inte motstå.

5. Nyhet från Mifú: Mifú Strips

För en tid sedan skrev jag om finska Valios produkt Mifú, ett stekbart gryn på mjölkprotein. Nu har grynen kompletterats med strimlor – större bitar som är laktosfria och fettsnåla och som kan användas i wok, grytor, fajitas eller vad man än behagar. Mifú säljs i förpackningar om 250 gram, och finns i smakerna naturell samt paprika/chili. Jag har testkört strimlorna ett par gånger, ena gången som substitut för kyckling i en wok med pak choi och jordnötsdressing, och andra gången istället för korv i en gammal hederlig korvstroganoff som serverades med ris. De är lätthanterliga och ganska intuitiva att jobba med, och för min del konsistensmässigt att föredra framför tillexempel oumph och liknande produkter. Den naturella varianten behöver ordentligt med smaksättning, så var inte blyg. Här finns mängder av recept för den som är sugen på att testa!

6. Nya matserien Ugly Delicious på Netflix

Momofuku-kocken David Chang jagar smaker i nytt programformat, som inte är helt olikt det numera nerlagda magasinet Lucky Peach (som bland annat Chang låg bakom) i tilltalet. Ugly Delicious lutar sig inte minsta lilla mot matporrestetik, men det hindrar en inte från att bli vrålhungrig av att kolla – jag menar det, titta med snacks i närheten. I varje avsnitt behandlas en rätt eller ett tema, och ledordet är hela tiden nyfikenhet. Det görs ingen skillnad på om smakerna kommer från komplicerade hantverk eller snabbmatsställen. Kolla in serien här.

Klart slut för den här gången,
/Slaktarn

Första gången jag träffade ankan var för många år sedan, på en middag hos en ny vän. Den stod där på ett litet matbord uppträngt mot lägenhetens enda fönster, fylld av ljummet vitt boxvin, redo att servera oss ur sin platta silvernäbb. Varken jag, min nya vän eller ankan visste då att nya vännen skulle visa sig bli en bästa vän, och ankan, som levt hela sitt liv i tron att den var unik i sitt slag, skulle så småningom bli varse att den inte var så ensam som den trott.

Det gick ett år, eller om det var två. Jag och farmor stod i hennes matsalsrum och grävde i den stora serveringsmöbel som täckte större delen av rummets ena långsida, på jakt efter något att lägga sallad i. Vi skulle strax till att äta den middag som markerade början på den årliga västerbottensvistelsen, som traditionsenligt bestod av älgstek, pressad potatis, svartvinbärsgelé och gräddsås. Efterrätten oftast variationer på temat glass och bär. Långt där inne i skåpet bakom myllret av serveringsfat och terriner glimrade det av silver.

En näbb.

Ankan hade kommit till farmor på sjuttiotalet. Det var nog glas och allt möjligt till från början, sa farmor, men var de hade blivit av hade hon ingen aning om. Ta den, sa hon, så jag tog den.

/Slaktarn

Idag:

1. Är en mycket mörk dag för mänskligheten
2. Känns mitt Bernie Sanders-fat oerhört inaktuellt

/Slaktarn

Har rensat och sorterat en hel del senaste tiden. Det är mestadels mycket tråkigt, tejprullar och kvitton och så vidare, men ibland dyker det upp ljusglimtar. Som när jag hittade en plastpåse fylld med köksprylar jag köpte i New York i våras, och som sedan av obegripliga skäl fallit i glömska.

På bilden, från vänster på ett ungefär:
1. En märklig rund stans med hål i mitten, och handtag upptill. Vad är det? En donutform förstås.

2. En visp från något slags sagoland där alla är mycket små. Älskar sånna här vispar, de ser inte mycket ut för världen men de är genier på att blanda ihop dressingar.

3. Den underliga saxen är ingen underlig sax, utan en köttbullsformare.

4. Blir det Bernie 2016? Jag hoppades på det i våras. Nu vet jag att det istället blir pest eller kolera for president. Medan valet avgörs äter jag oliver från mitt Bernie-fat.

5. Tänger! Älskar tänger. Man kan aldrig ha för många.

Mer köksredskap, och framförallt mina bästa köksredskap, finns att läsa om här.
Mer New York finns här, här och här.
/Slaktarn