Hej. Jag känner mig inte på något skrivhumör idag, så jag ska fatta mig kort – här kommer ett middagstips: Sushiris med kyckling i sås på ingefära och soja, sesammarinerade böngroddar och gochujang! En slags mindre eklektisk släkting till den koreanska rätten bibimbap, if you will.

Jag kommer nu att lista denna maträtts USPs:
– Den känns invecklad och fancy men är enkel att laga.
– Jag älskar pocherat kycklingbröst till detta, men den går att variera proteinmässigt i princip hur du vill – använd lax, använd tofu (förslagsvis den här från Astrid och aporna, stekt i lite olja bara), använd bläckfisk. Använd vad sjutton du vill, bara du gör det med rimlig dos finess.
– Den är naturligtvis också svingod, annars skulle jag inte bry mig om att skriva ner receptet.

För att få till denna rätt behöver du följande: Sushiris, kycklingbröst eller annat valfritt protein, böngroddar, sesamolja, ljus soja, ingefära, strösocker, gul lök, och så gochujang (koreansk fermenterad chilisås, finns på asiatiska livs).

Gör så här:

1. Rundkornigt ris, eller sushiris, behöver ligga i blöt innan tillagning. Det kan förstöra lite för spontaniteten, men det betyder inte att du inte kan leva ett njutningsfullt och lyckligt liv ändå: efter att ha jobbat dig utbränd hela dagen och sedan handlat mat, så går du efter att ha passerat hemmets tröskel raka vägen in i köket och lägger riset i blöt. Ta inte ens av dig jackan, bara gå och gör det! Alla märken och varianter har förstås olika tillagningsinstruktioner, och dessa är det meningen att du ska följa, men det börjar troligtvis med blötläggning. Sen kan du spela The Sims, betala dina räkningar, eller vad du nu tycker om att göra som avkoppling. När du kopplat av den tid riset behöver för att ligga i blöt (eller längre om du nu vill det) så är både du och dina riskorn i perfekt skick att ge er in i fajten med resten av middagens råvaror.

2. Sätt igång med att koka riset. Bered dig sedan på att pochera kycklingen (pochera = koka, inget att vara nervös för): koka upp vatten i en liten kastrull, salta ordentligt, och ha eventuellt i buljong av valfritt slag. Ett par vitlöksklyftor du mosat till med kniven kan också vara gott att ha i. Lägg i kycklingbrösten när vattnet kokar, vrid sedan ner temperaturen till låg/medium, täck med lock. Låt gå i tio-femton minuter.

3.  Under tiden riset och kycklingen gör sin grej ska du göra din grej, som i detta fall är såsen. Finhacka ingefära (tänk en bit motsvarande din tumme) och ett par vitlöksklyftor, och skär en stor gul lök i halvmånar. Sätt en stekpanna på medel/hög temperatur, häll i lite neutral olja, och lägg i den gula löken. När den gått några minuter lägger du i resten. Efter ytterligare några minuter (det får gärna ta färg, men låt inte vitlöken brännas!) häller du i en halv deciliter soja och lika mycket vatten, och en matsked socker. Rör runt och se på medan allt bubblar och lever om. Vill du ha mer sås? Ja då dubblar du bara mängden soja/vatten/socker. Inga konstigheter. Kom bara ihåg att smaka av socker- och salthalten, och reglera efter preferens. När såsen reducerats en aning kan du välja mellan att ha den som den är, eller reda av den lite med maizenamjöl. Your call. Jag tycker om att reda av den, då fastnar den bättre på kycklingen och böngroddarna.

4. Avsluta med att plocka upp din kyckling, skär den i skivor, och lägg ner i såsen. Marinera sedan en näve böngroddar i en sådär halv matsked sesamolja. Sedan är det dags att montera alltsammans: ris i botten, kyckling och sås ovanpå, sedan böngroddarna. Ringla över gochijangsåsen (har du köpt gochujangpasta kan du späda ut den med lite vatten från tekokaren, så blir den mer ”ringelbar”). Avsluta med en skur furikake eller ett gäng rostade sesamfrön på toppen.

/Slaktarn

PS! Grej som är god till: Gurka, marinerad i en lag på risvinäger, socker och chiliflingor. Men det är plusmeny-tillval.

I influensans vidriga klor ligger jag här, platt på rygg sedan två dagar. Utöver att hosta, gnälla och äta värktabletter har temat för denna sjukdomsperiod varit två saker: kolla på serier som handlar om ladies  och äta kyckling.

Ja, kyckling. Innan insjuknandet lyckades jag med en tajming som var som en mirakulös skänk från ovan investera i en hel kyckling. Denna bar jag hem och kokade buljong på, som värsta supermänniskan, så nu har jag både buljong och en stor mängd kyckling. Effekt = obegränsad tillgång till ramen med kyckling och kycklingmackor i ändlös variation, vilket ju alla vet är matvärldens motsvarighet till penicillinet.

Kycklingbröst är i all sin milda menlöshet den perfekta bäraren av andra smaker. I en röra med creme fraiche, skivade cornichons och dijonsenap tillexempel, eller uppradad på ett knäckebröd toppad med en salsa på ananas, vårlök, limejuice, färsk koriander och mycket röd chili. Kycklinglår däremot passar utmärkt som de är i en soppa, kompett med nudlar och gochujangfräst svamp.

Nu ska jag återgå till lidandet och kvinnoserierna. Bless you.

/Slaktarn

Nu är vi framme vid slutet. Tre dagar, tre brunchmackor om dagen. Positivt med att göra en sån här grej: man får äta många mackor. Negativt med att göra en sån här grej: man får äta många mackor. Jag har precis satt i mig två av de tre som presenteras nedan, jag var tvungen att laga till dem för att kunna fotografera dem, och nu är jag så fruktansvärt mätt. Men jag kämpar på, det är de värda, brunchmackorna. Idag blir det fågel, fisk och mittemellan.

Senapsstuvad svartkål, kokt ägg och bacon

Den som inte begriper ett skit om mat kan nog ändå begripa detta: det heliga bandet mellan bacon och ägg. Tänk alla manifestationsformer: quiche lorraine, spaghetti carbonara, eggs benedict… a never ending love story. Det bästa jag vet i ägg och bacon-kategorin är något mycket enkelt. En skiva knäckebröd, ett nästan hårdkokt ägg som delats i tre bitar, och så ett par skivor bacon, rökigt och sött. Vill man amplifiera upplevelsen något lägger man till detta en slags snabb stuvning på svartkål och söt stark senap: efter att du stet baconet lägger sänker du värmen på pannan till medel, steker svartkålet i baconfettet, tillsätter en rejäl tesked senap och en liten skvätt grädde, slabbar upp alltsammans på knäcke och hugger in.

Sallad på grön papaya och jordnötter med kyckling

Som Tam! Ätit det någon gång? En sydostasiatisk sallad på grön papaya (jag använder ofta omogen mango, något som är nästan provocerande lätt att hitta i affären), jordnötter, chili och dressing på lime, socker och fisksås. Ofta är det morot och koriander i också. Skala och kärna ur en papaya och ett par morötter, skär i tändsticksform. Hacka koriander och rostade osalta jordnötter. Mortla en vitlöksklyfta med en hel chili (urkärnad eller ej, välj själv) och tillsätt saft från två limes, en matsked fisksås, ett par teskedar socker. Blanda alltsammans. Tryck in ett stort lass sallad i en baguette tillsammans med skivor av pocherad kyckling, lägg eventuellt till lite majonnäs, och om du får feeling lite rostad lök. Servera omgående.

Tuna melt med cheddar

De lärde tvista om huruvuda ost och fisk överhuvudtaget är ingredienser som bör komma i kontakt med varandra. Italienarna serverar aldrig parmesan till skaldjur och verkar generellt ogilla kombinationen för att osten liksom kväver den delikata fisken. Fransmännen har inte samma blockering, och vi liksom engelsmännen älskar att strössla riven ost på fiskgratänger både hit och dit. Amerikanerna har sin älskade tuna melt. Och det har jag också. Häll av en burk tonfisk och blanda med hackad vårlök, en tesked majonnäs, ordentligt med nymald svartpeppar, lite salt och en skvätt cayennepeppar. Lägg ost (cheddar, alltid) på ett par skivor formfranska och klicka på generöst av tonfiskröran. Sätt ihop mackan och stek i smör i en gjutjärnpanna, några minuter på varje sida så att osten smälter. Dela på mitten, servera med frissésallad i dijonsenapvinägrette. Fy satan hörni, gott!

Hatar du kött? Tre veganska brunchmackor finns här, och tre vegetariska finns här.

Tack för mig,
/Slaktarn

Det finns en serie klipp på youtube från ett matlagningsprogram som heter Luke Nguyen’s Vietnam. Programmet går alltså ut på att en vietnamfödd kock som heter Luke Nguyen reser runt i det forna hemlandet för att utforska maten, laga den och äta den. Luke själv är en oerhört energisk typ, och hans exaltering över alla smaker och dofter går inte att ta miste på. Jag blir också exalterad, där jag ligger platt som en padda i soffan och följer Lukes äventyr bland rykande tamarindsoppor och krispiga papayasallader med räkor. Jag återupptog nyligen bekantskapen med den här serien efter att ha glömt bort den under lång tid. Blev genast peppad att frångå det gamla vanliga korianderträsket och utforska de lite klurigare och mindre välkända sidorna av det vietnamesiska köket. Först ut: färsk peppar.

Svartpeppar är vi alla så bekanta med att vi slutat fundera på vad det egentligen är, alltså att det är en växt som behöver lite omsorg innan de svarta kornen slutligen hamnar i en pepparkvarn på allemans köksbänk. Pepparplantan är en mångsidig sak som levererar tre olika sorters peppar, beroende på hur man tar hand om skörden: svartpeppar får man av att plocka halvmogna bär som jäser och torkas i solen, vitpeppar framställs av de helt mogna bären befrias från fruktköttet och sedan skalas och torkas. Grönpeppar får man av att plocka de omogna (gröna) bären och torka dem.

Att man i den vietnamesiska matkulturen utforskat pepparns alla olika tänkbara stadier är kanske inte så märkligt, då just Vietnam råkar vara världens största pepparproducent med sina trettiofyra procentandelar av den totala marknaden. Efter att ha sett ett avsnitt av ovan nämnda matlagningsprogram gick jag ner till min lokala asiatiska livs för att se vad jag kunde få med mig hem, och lyckligtvis hade de just färsk grön peppar. Skillnaden mellan den peppar vi alla är vana vid är stor. Färsk grön peppar är aromatisk och liksom fruktig i smaken, inte lika skarp som svarpeppar utan mild och gräsig. Att jag nu fick tag i ett paket betydde att jag kunde gå hem och laga en maträtt jag sett i programmet: långsamt brässerade kycklinglår med färsk grön peppar och kokosmjölk!

Här kommer klippet för den som är intresserad.

Jag har använt ungefär halva paketet. Det betyder att jag kan laga ännu en rätt med denna trevliga och rätt så spektakulära ingrediens, nämligen en slags stir fry med tofu! Efterfrågas mer information om det samt recept kommer jag naturligtvis inte sätta mig på tvären för det.

Carpe!
/Slaktarn

I maj detta år utvidgade snabbmatskedjan KFC sin produktlinje med något så otippat som nagellack, och gav därmed sin slogan ”finger lickin’ good” helt annan tyngd. Det speciella med lacket var nämligen att det var smaksatt med kedjans egna kryddblandningar, i utförandena Original och Hot & Spicy.

Nu tar KFC ytterligare ett revolutionerande steg i sin kamp att ge friterad kyckling erkännande även utanför tallriken – med en solskyddskräm, som utlovar användaren en ”extra crispy lifestyle”. KFC:s marknadschef Kevin Hochman tänker såhär: “Suntan lotion always smells like lotion. So we thought—why not make it smell like fried chicken?”

Tyvärr blir nog den som är sugen på att lukta som friterad kyckling medan man steks i solen besviken att höra att solkrämsflaskorna endast tillverkades i tretusen exemplar. De kunde beställas gratis från nätet, och tog snabbt slut.

/Slaktarn