Bara för att undertecknad är ett fruktansvärt snormonster behöver ju inte det betyda att ni andra inte kan ha en bra fredagkväll, så jag tänkte ge er en vänskaplig knuff i ryggen i form av ett recept.

Om du trodde att du ätit tillräckligt med grönkål för ett helt liv tänkte du fel. Vi matar på med lite till. Någonting fick mig att längta efter tuggiga matiga grönsaker i buljong, milda smaker med mycket eftertryck liksom. Resultatet blev en slags …gryta, if you will? Här lade jag till pocherad bjärekyckling på slutet, men det är absolut inte obligatoriskt. Rätten är fullgod utan den, kikärtor och allt.

1. Välj ut några grönsaker du tycker om. Förslagsvis något form av kål, någon form av lök. Jag valde grönkål och purjo. Du kan köra det, eller så tar du savoykål och vårlök, eller för all del svartkål och scharlottenlök? Lägg en bit rotselleri till detta.
2. Besluta vad du vill ha för protein, och med det menar jag baljväxter. Kikärtor? Cannelinibönor (bönornas motsvarighet till den italienska playboyen)? Ta vad du har lust med. Det enda jag inte skulle ge mig på är väl egentligen svarta bönor, mest på grund av att de färgar allt lite dassigt. I hemlighet hyser jag också en skepsis mot kidneybönor, men det behöver jag ju inte överföra på er läsare.
3. Buljongen. Den är *allt* i den här rätten. Så gör egen, eller köp en burk sån här, eller ta en sån där geléig historia som jag tror går under namnet fond du chef i butik. Jag tog kycklingbuljong på grund av kycklingen jag lade till senare, men grönsaks- eller svampbuljong går fint det med. Buljongen ska också stifta bekantskap med vin, förslagsvis samma vita/rosé som du väljer att dricka till maten. Jag hade rosévin i, för det hade jag hemma.
4. Dags att tillaga maten då: Fräs löken tillsammans med ett par vitlöksklyftor som du bankat på med något tungt (håll inte på och riv ned eller pressa, det blir för starkt i den här rätten). Lägg till dina kikärtor/bönor och slå på vinet, ett par glas sådär. Bubbla på rejält, ge dig själv en riktigt härlig facial av vin-ångor. När det reducerats till hälften häller du i buljongen, den ska täcka det som ligger i grytan och mer därtill. Smaka och kolla läget, salta och peppra. Kanske lägg i ett par kvistar timjan. Låt stå på medel/låg värme en stund och gå och gör något annat. På tio minuter hinner du till exempel betala dina räkningar. Efter detta, lägg i kål. Kör tills kålen är lite al dente, inte för mjuk. Vill man kan man lägga till en skvätt grädde här på slutet.

1. Ät!

Jag förstår att recept utan ordentliga måttangivelser är ungefär lika användbara som inget recept alls, men så är det här. Det är bara att acceptera. Se det som en uppmuntran till improvisation! Och ha en härlig helg.

/Slaktarn

PS! Kan du inte sluta tänka på kikärtor hittar du mer här.

Lotten frågar:
Hej slaktarn! Vilken rolig blogg. Min första pojkväns mamma bjöd alltid på majskyckling och det var så jävla gott. Det var konstigt tyckte jag för majsen serverades aldrig men jag struntade i detaljen. Nu har jag förstått att det handlar om att kycklingen är uppfödd på majs! Vem kom på det? Varför smakar det gott? Hur kommer majssmaken in i köttet? Gör det ens det?! Testade man med andra grejer än majs innan? AAAHHHH

Hej Lotten. Jag förstår att majskycklingen kan få frågetecknen att hopa sig. Jag är ett stort fan av majskycklingen och brukar köpa de som kommer från Bjärefågel. De finns numera både här och där, det vill säga, eventuellt på din lokala mataffär. Jag har gjort en illustration för att visa på djupet vad som skiljer sig majskycklingen från sina icke-majsätande dito. Hoppas att den kan räta ut frågetecknena åt dig.

Känner du dig fortfarande fundersam på detta djur föreslår jag att du läser den här hyllningstexten som Mia Gahne skrivit, eller varför inte den här, lite mer kritiska, från bloggen Mat och politik.

Har du fortfarande inte fått nog av kycklingar kan jag tipsa om att ta en titt på det här filmklippet som visar en mycket vacker kyrka i Indonesien.

Kram,
/Slaktarn

”Cooking in my kitchen has become the glue that has kept my family strong through out the years”. Vems bevingade ord? Momagern Kris Jenner, naturligtvis. Nu inte bara matriark i Kardashian/Jennerfamiljen, utan också kokboksförfattare. Det var ett tag sen den här boken dök upp, och det är verkligen på tiden att vi sätter tänderna i den här. Jag är nämligen inte bara intresserad av mat, utan också av all things Kardashian (och det är jag inte ensam om).

Den initiala frågeställningen när man ser omslaget på boken är: Kan Kris laga mat, eller är allt bara ett löjeväckande men ändå sympativäckande skämt? Jag tänkte att vi rätar ut frågetecknena genom två steg:
1. Vi tittar närmare på ett par recept
2. Vi analyserar den generella tonen i boken.

Okej! Let’s get Kooking! (notera skämtet!)

Vi börjar med ett nachosrecept. Inte vilket nachosrecept som helst, utan Nicole’s chicken natchos. Nicole ifråga är alltså Nicole Brown Simpsson, brutalt mördad av sin make O.J Simpsson som Kris avlidne make försvarade i rättegången. Finns det något bättre sätt att hedra en mördad kvinna än genom nachos?

En praktisk grej med det här receptet är att du nästan inte behöver tillaga någonting alls. Salsan anges till exempel bara som ”salsa” i ingredienslistan, så den köper du färdig i butiken. Kycklingen behöver du inte heller bry dig om att tillreda på något speciellt sätt, för den beskrivs bara som ”cooked chicken”. Den mest krävande delen av receptet är monteringen, och den lite speciella tekniken att ugnsbaka dina osttäckta nachos först, sedan lägga på grönsakerna, och sedan ugnsbaka alltsammans ytterligare en gång. Resultatet? En ganska intetsägande tallrik Taco Bar-nachos. Som ingen någonsin skulle DRÖMMA om att ha en fest utan.

Vi går vidare till ett härligt comford food-recept, som är extra intressant för att det är Kim som ligger bakom skapelsen.

Kim’s super cheesy macaroni and cheese visar sig dock bara vara ”inspirerat” av originalreceptet (kanske för att KiKi sparar orginalet till en egen kokbok i framtiden? Hoppas!). Nåja. Det som är utmärkande för den här specifika mac’n’cheeseupplevelsen är att det kräver sex (!) olika ostar.

Så här ser bilden i boken ut. Mums!

Det är verkligen super cheesy, som titeln utlovar! Men är det supergott på grund av ostbonanzan? Jag vänder mig till recensionerna på Amazon för att få svar. De som lagat det här receptet är arga, besvikna. De har köpt massor med dyr ost, smält ner allt till en gegga och blandat med makaroner, och upptäckt att det smakar som en helt vanlig mac’n’cheese. Nu vill de vill att Kris och Kim ska sona sitt brott.

Recepten åsido är den här boken en guldgruva för Kardashiandyrkaren. Kris namedroppar alla möjliga kändisar och bjuder på underliga och ganska menlösa anekdoter från både det ena och det andra, som den gången hon åt middag hos Jennifer Lopez: ”J-Lo had this stove that I had never seen before. It wasn’t just a stove, it was piece of art. It was the Holy Grail of stoves.” Hon är också mån om helhetsintrycket när hon skapar en måltid, något som tydligt framgår av hennes fokus på dukningen: ”Some people paint, others make music and dance. I make table settings. That’s my way of expressing my artistic and creative side”. Hon visar prov på sin fingertoppskänsla bland annat i en sektion där hon beskriver hur hon tänker när hon lagar italienskt: ”I am notorious for my table settings and my dishes. If I’m cooking an Italian meal I will grab my red Hermès china to go with the red sauce.”

Kris karriär som kokboksförfattare har börjat sådär. Boken sålde oväntat dåligt och har fått enormt mycket kritik både från seriösa kokbokskritiker och hängivna fans som öppensinnat gett sig på att laga recepten i boken. De är förvirrade och ogenomtänkta, och en återkommande kritik verkar vara att allt hela tiden blir onödigt dyrt. Det är förstås praktiskt om man kan laga mat ur en kokbok, men låt oss inte fara med osanning. Vi vet nog alla att det inte är därför man klickar hem In the kitchen with Kris.