Ibland äter jag grejer som jag är lite osäker på. Osäker i meningen att de kan vara för gamla eller att de eventuellt stått framme på köksbänken lite längre än vad som känns riktigt bekvämt. Det har dels att göra med en brist på en specifik sorts äckelkänslor som vissa verkar ha ett överflöd av, men också en ganska banal variant på våghalsighet, helt enkelt något som skapar lite vardags-edge. Typ: vissa hoppar bungy jump, jag äter gammal yoghurt.

Men så är det en grej till. Jag litar på mitt eget omdöme och på mitt eget luktsinne. Och jag förstått att många inte känner att de kan det. Så man konstaterar att bäst före-datum är passerat och slänger skiten i soporna istället.

Även Coop verkar ha förstått att det är ett problem för många, för igår fick jag hem en påse med den fiffigaste PR-pinalen i mannaminne: en elegant parfymflaska titulerad ”Old Milk”.

Som en del i Coops linje att minska matsvinnet kan man kostnadsfritt beställa hem ett doftprov av denna ”eau d’odeur”, som alltså luktar precis som mjölk gone bad. Helt enkelt ett hjälpmedel för den som vill kunna lita mer på sina sinnen och på så vis sluta slänga ätbar mat. Enligt Naturvårdsverket slängs nämligen trettio procent av allt matavfall i svenska hushåll helt i onödan, och nästan fyra av tio svenskar säger att de slänger all mat som passerat bäst före-datum.

Och för den som undrar: nej, doften är inte så trevlig. Men jättepraktisk för sitt ändamål. Och jättepraktisk som straff i sprayformat när någon betett sig taskigt.

/Slaktarn

Under Way Out West hade jag lyxen att få gå på en middag i regi av Lotta Lundgren tillsammans med Coop. Förutom att skriva, laga och lära ut visdomar om mat är ju Lundgren även ansikte utåt och receptmakare för formatet ”4 personer 80 kr” – en serie filmsnuttar där vi får lära oss nya snabba vardagsrecept som inte kostar skjortan.

Coop hade som en av huvudsponsorerna för Way Out West tagit sig an att belysa problemet med matsvinn, och förutom att slå upp en matsvinnrestaurang på området hölls alltså även bland annat denna middag i en behaglig skogsglänta. Formatet var ungefär att Lotta Lundgren lagade mat på de vanligaste svinnråvarorna och vi som var gäster babblade och åt och drack och carpade diem. Här kommer några bilder.

Min rygg med flera

Kvällens kök!

…och kvällens kockar!

Det bjöds på små pizzor med olika goda toppingar, en ravoili som jag funderat mycket över (mer om den strax) och en italiensk marängtårta med glass och bär som bidrog till en mättnad som satte mig ur spel i åtminstone ett par timmar efter intag.

Jo, det här med raviolin. Det var en stor rackare, säg 10 cm i diameter. Vid dissekering framgick att den var fylld med färskost och en perfekt rinnig äggula. Den var vansinnigt god. När jag åt den var jag upptagen med att dricka vin och kackla med de runtomkring. Men dagen efter när jag vaknade med en smulig halväten falafel på nattduksbordet bredvid mig slog det mig: Hur, hur, kunde gulan vara så rinnig?

Olika alternativ har flutit in och ut ur mitt medvetande (och ibland måste man för sin egen självkänslas skull hitta svaret utan att googla). Kan den ha börjat som fryst? Opererades den på något mirakulöst sätt in i efterhand? Inget av mig påhittat svar kändes tillfredställande.

Ravioli med vänner

Detta har alltså gnagt i mig.

Lyckligtvis fick jag så småningom tillfälle att fråga rättens skapare, och det är väl för enkelhetens skull bäst att citera.

”Det är en skitknepig form av ravioli. Grundprincipen är att INTE laga dem till 20 personer. Två, högst fyra, max sex portioner är vad man klarar av, och man bör ha ett kök, inte en foodtruck (det blir starka nära-döden-upplevelser om man envisas). Äggen ska vara väldigt kalla och väldigt färska, så håller gulan stilen. Sen ska du helst baka ut pastadegen i direkt anslutning till att den ska kokas. Koktid max 2 minuter (så pastan måste vara helt färsk). Det är kort sagt ett jävla pill på slak lina men har man enormt gott självförtroende så går det.”

BRA, tänker jag nu, nu har jag pusselbitarna. Men så har man ju känt med andra saker och ändå misslyckats, som att börja träna eller memorera primtal. Det finns inget mer att göra än att testa, så jag avslutar med att säga: fortsättning följer.

Tack för maten och för denna kväll!
/Slaktarn

Söderhallarna har funnits på Medborgarplatsen i Stockholm sedan 1992, och har sedan dess varit en naturlig mötesplats för Södermalmsbor oavsett det gäller att möta någon på lunch, inköp till helgens middagar i saluhallen, eller jakten på alla regnbågens karamellfärger i gelform (då går man till fenomenala The English Shop, de har fantastiska grejer för bakning som länge inte gått att finna någon annanstans. Varsågod för ovärdeligt tips). I våras påbörjades ett arbete av fastighetsbolaget Atrium Ljungberg med att utveckla Söderhallarna till en slags version 2.0, och målet är att det ska bli ett inspirerande gastronomiskt centrum som är lokalt förankrat men med influenser från hela världen och med ett högkvalitativt utbud som spänner från budget och street food till finkrog.

I visionen för ”nya” Söderhallarna ingår också ett tydligt hållbarhets- och miljötänk. Ett exempel på det är en pop-up-restaurang med tjugo platser i regi av cateringfirman Sopköket, som kommer att hålla öppet från den 27:e november fram till sista december. Där kommer man servera mat som tillagats på råvaror som annars skulle ha slängts, allt till ett bra pris och med engångsmaterial som är hundra procent nedbrytbart.

Sopköket startades 2015 av Filip Lundin, med affärsidén att minska matsvinnet genom att laga mat sånt som annars skulle hamnat i sopen. Sedan starten har man samarbetat med butiksjättar som Coop och Ica såväl som Stockholmsbaserade eko-matmeckat Paradiset, och sedan hösten 2017 har Sopköket haft daglig verksamhet i Fryshuset Husbys skolkök.

”Mat står för ungefär tjugofem procent av människans klimatpåverkan och en tredjedel av all mat som produceras i världen slängs”, säger Filip Lundin i ett pressmeddelande inför öppningen av pop up-restaurangen. ”Därför känns det otroligt kul att vi nu får möjlighet att utvidga och bredda vår verksamhet för att på så vis kunna bidra till att ytterligare minskat matsvinnet”.

/Slaktarn