I influensans vidriga klor ligger jag här, platt på rygg sedan två dagar. Utöver att hosta, gnälla och äta värktabletter har temat för denna sjukdomsperiod varit två saker: kolla på serier som handlar om ladies  och äta kyckling.

Ja, kyckling. Innan insjuknandet lyckades jag med en tajming som var som en mirakulös skänk från ovan investera i en hel kyckling. Denna bar jag hem och kokade buljong på, som värsta supermänniskan, så nu har jag både buljong och en stor mängd kyckling. Effekt = obegränsad tillgång till ramen med kyckling och kycklingmackor i ändlös variation, vilket ju alla vet är matvärldens motsvarighet till penicillinet.

Kycklingbröst är i all sin milda menlöshet den perfekta bäraren av andra smaker. I en röra med creme fraiche, skivade cornichons och dijonsenap tillexempel, eller uppradad på ett knäckebröd toppad med en salsa på ananas, vårlök, limejuice, färsk koriander och mycket röd chili. Kycklinglår däremot passar utmärkt som de är i en soppa, kompett med nudlar och gochujangfräst svamp.

Nu ska jag återgå till lidandet och kvinnoserierna. Bless you.

/Slaktarn

Av alla matmetropoler i världen är Tokyo den stad som härbergerar överlägset flest restauranger som tilldelats stjärnor i Guide Michelin. Nyligen utkom guidens japanupplaga för 2017, och i den finns totalt 419 stjärnbelönta restauranger, varav 227 av dessa ligger i Tokyo.

Sedan guidens födelse har inga ramenställen funnits med bland Japans stjärnkrogar, men det ändrades förra året då nio platsers-nudelstället Tsuta tilldelades en stjärna, vilket enligt guiden motsvarar kriteriet ”en mycket bra restaurang i sin kategori”. I och med årets upplaga stod det klart att Tsuta inte längre var ensamt lysande på den enstjärniga nudelhimlen: de har fått sällskap av ytterligare en ramenrestaurang, vars namn är Nakiryu.

Utanför Nakiryu. Bild härifrån.

Krogen, som är mest känd för sina krydstarka dandannudlar, har plats för tio matgäster och tar kundernas beställningar genom en biljettmaskin. På menyn finns tre olika varianter av ramen, var och en med en prislapp på knappt sextiofem kronor. Mer om maten finns att läsa i den här artikeln.

Lunch på Nakiryu! Bild härifrån.

På temat stjärnnudlar: Tidigare i år kissade foodies över hela världen på sig av förtjusning då nyheten att ett litet gatustånd i Singapore som sålde nudelrätter för femton kronor stycket tilldelats en stjärna. Läs mer om det här, och missa för guds skull inte att se den fina intervjufilmen med ägaren!

/Slaktarn

Det är än så länge bara fredag, men jag har redan beslutat att veckans intryckskvot är fylld. Resterande tid kommer att ägnas åt vila och rekreation i väntan på måndagen och nya spännande upplevelser.

1. Getglass

Titta. En glass gjord på getmjölk! Svaret på getmjölksgåtan är funnet. Jättesoft hemsida har de också, de som ligger bakom tillverkningen. Planerar test av glassen inom snar framtid.

2. Stuffing

Den här bilden kan inte beskyllas för att vara vacker, men den är tagen med stor förnöjelse. Jag var på mitt livs första Thanksgivingmiddag i veckan, och lagade således även mitt livs första så kallade ”stuffing”. Man skulle kunna tro att stuffing är något som endast ska hålla till inuti kalkonen, men nej, den har även ett liv utanför murarna – här är en variant jag skakat fram genom att blanda ihop en stor mängd hackade kastanjer med örtkryddad italiensk färsk korv (som tagits ur sina fjälster), mycket persilja, lök, selleri, marsalavin och annat. Jag är framförallt nöjd med den extremt retro-artade presentationen. Det enda som saknas är egentligen en krans av salladsblad runtomkring. Nästa år.

3. Totemo Ramen

På vardagar mellan klockan 11-14 håller Totemo Ramen öppet för lunch på St Eriksplan i Stockholm. Jag gick dit solo nyligen, för att få i mig lite näring innan dagen bullrade vidare. Rekommenderar! De har en liten meny (fyra varianter) med finstämda och mättande rätter vars stjärna är de handgjorda nudlarna. Framförallt är jag peppad på att göra egna marinerade ägg efter besöket – de kokas tills gulan är fast men geggig, och marineras sedan i något jag antar är en blandning vars bas är miso och soja. Tipsa mig gärna om tillvägagångssätt gällande detta ifall du sitter på information.

4. Att ge Jägern en chans

Tillräckligt vatten hade flutit under broarna för att ha glömt mitt senaste möte med jägern. Tyvärr upptäckte jag att allt vatten i världen inte räcker för att tvaga denna dryck fri från sina synder. Dock: miniflaska jäger + minijulkula = framgångskoncept som gå-bort-present, i alla fall om man ser till överraskningsparametern.

5. Energibollarna

Den här boken har:
1. Ett roligt namn
2. Inget annat som intresserar mig
However: Jag planerar en genomresa i energibollarnas värld snart, då jag tack vare en Tunisisk vän fått bekanta mig med något jag är bombsäker skulle kunna *slå stort* på den svenska energibollsmarknaden. Tänk att det finns en sådan, en ”energibollsmarknad”. Fantastiskt.

Det var allt! Synd men sant!
/Slaktarn

Jaha, nu är alltså hela världen totalt upp och ner. Grobianen Trump är amerikansk presidentkandidat, gamla tanter kastar virtuella rödvita bollar med fingersvepningar, och Guide Michelin strör sina åtråvärda stjärnor över ett gatustånd som serverar billiga nudelrätter. Kvack!

Det är ett litet hål-i-väggen-ställe i Singapore med det långa namnet Hong Kong soya sauce chicken rice & noodle som oväntat dragit världens gastronomers blickar till sig. Kocken Chan Hon Meng har arbetat på samma ställe i trettiofem år, och serverar en enda rätt (hint: den heter samma sak som restaurangen). Den är omåttligt populär. Redan halv sex på morgonen då Chan Hon Meng öppnar för dagen ringlar sig kön lång, och vid lunch kan väntetiden för den hungrige vara nära två timmar.

Det var i juli som Hon Meng fick det oväntade samtalet från Guide Michelin, där han meddelades att hans enkla gatustånd förärats en stjärna. Han berättar i en intervju med Metro att han först trodde att det var ett bisarrt skämt, men rösten i andra änden hade förklarat att det var maten som bedömdes, inte platsen den serverades på. I samband med prisutdelningsgalan släppte Guide Michelin Singapore en fin video om mannen bakom den hyllade rätten.

Med ett pris på bara femton kronor är definitivt den mest prisvärda måltiden i guiden. Kötiden vid lunch har dock gissningsvis ökat en smula.

/Slaktarn

Haft tid för mig själv idag. Så jag har varit på Chelsea Market för att äta olika saker. Fruktansvärt irriterande att man blir mätt av mat – att äta runt är en av de bästa grejerna med att resa, men då man oftast på resande fot har begränsat med tid att jobba med blir det lite stressigt mellan måltiderna, att få kroppen att bli mottaglig igen alltså. Jävla mättnad.

Jag tar eftermiddagen i bilder.

På Chelsea Market kryllar det alltså av små för det mesta billiga matställen, uppblandat med diverse för det mesta matrelaterade butiker. Det är mycket folk och mycket turister, men likväl kul och bra (och gott). Jag råkade hamna där precis när folk är hungriga efter jobbet.

I en bokhandel hittade jag en bok från coctailstället Death & Co som jag besökt kvällen innan. Det var ett fruktansvärt härligt ställe.

Blev taggad på nudlar från Very fresh noodles.

…Men åt istället en taco från Takumi som innehöll en fyllning av spicy tuna och rättika. Ett lustigt litet ställe vars nisch är mexikanskt med japansk twist. De hade iste också. Valde litchismak, fast jag inte brukar tycka om det på grund av att litchi är så oerhört parfymigt, men detta var dunder.

Var inne i en underbar köksredskapsbutik som hade precis allt man skulle kunna önska sig. Inklusive sånna här plastflaskor med piplock. Har försökt lokalisera sådana hemma ett bra tag utan någon större framgång, så jag kände mig oförskämt nöjd med detta fåniga lilla inköp. Köpte några små tänger också, för det tyckte jag nog att jag var värd. I alla fall: Alla såser och dressingar har nu en plats i världen, i väntan på att hamna på nästa mål mat! Lyckan.

Gick in på Lobster Place. Där var det fullt ös och luktade som havet. Vid en långdisk stod kostymklädda män och shottade ostron i en rasande takt, och i ett annat hörn åts det halva nykokta maine-humrar i papplåda på stående fot.

…men jag hostade upp nitton dollar för en lobster roll som jag åt ensam sittandes i en trapp. Sånt är mitt liv nu, tydligen. Den var underbar.

/Slaktarn