Haft tid för mig själv idag. SÃ¥ jag har varit pÃ¥ Chelsea Market för att äta olika saker. Fruktansvärt irriterande att man blir mätt av mat – att äta runt är en av de bästa grejerna med att resa, men dÃ¥ man oftast pÃ¥ resande fot har begränsat med tid att jobba med blir det lite stressigt mellan mÃ¥ltiderna, att fÃ¥ kroppen att bli mottaglig igen alltsÃ¥. Jävla mättnad.

Jag tar eftermiddagen i bilder.

På Chelsea Market kryllar det alltså av små för det mesta billiga matställen, uppblandat med diverse för det mesta matrelaterade butiker. Det är mycket folk och mycket turister, men likväl kul och bra (och gott). Jag råkade hamna där precis när folk är hungriga efter jobbet.

I en bokhandel hittade jag en bok från coctailstället Death & Co som jag besökt kvällen innan. Det var ett fruktansvärt härligt ställe.

Blev taggad på nudlar från Very fresh noodles.

…Men Ã¥t istället en taco frÃ¥n Takumi som innehöll en fyllning av spicy tuna och rättika. Ett lustigt litet ställe vars nisch är mexikanskt med japansk twist. De hade iste ocksÃ¥. Valde litchismak, fast jag inte brukar tycka om det pÃ¥ grund av att litchi är sÃ¥ oerhört parfymigt, men detta var dunder.

Var inne i en underbar köksredskapsbutik som hade precis allt man skulle kunna önska sig. Inklusive sånna här plastflaskor med piplock. Har försökt lokalisera sådana hemma ett bra tag utan någon större framgång, så jag kände mig oförskämt nöjd med detta fåniga lilla inköp. Köpte några små tänger också, för det tyckte jag nog att jag var värd. I alla fall: Alla såser och dressingar har nu en plats i världen, i väntan på att hamna på nästa mål mat! Lyckan.

Gick in på Lobster Place. Där var det fullt ös och luktade som havet. Vid en långdisk stod kostymklädda män och shottade ostron i en rasande takt, och i ett annat hörn åts det halva nykokta maine-humrar i papplåda på stående fot.

…men jag hostade upp nitton dollar för en lobster roll som jag Ã¥t ensam sittandes i en trapp. SÃ¥nt är mitt liv nu, tydligen. Den var underbar.

/Slaktarn