Så var vi över på andra sidan, ännu en gång. Nytt år, nya möjligheter, ny mat som ska lagas och ätas.

Efter en kavalkad av julens nötter och chokladtryfflar, rödbetssallader och risgrynsgrötskålar, mellandagarnas vörtbrödmackor och vidare till nyårsaftonens djur i sås kände jag mig redo för något helt annat. Vad gör man då, när man är redo för något helt annat? Man vänder sig till den hög av nya kokböcker som slagit läger bredvid sängen. Jag behövde inte bläddra runt speciellt länge innan jag förstod att det var med nudlar det nya året skulle påbörjas, och efter att ha scannat Tove Nilssons bok Ramen från pärm till pärm tog jag mig ut i eftermiddagens bäckmörker för att samla in ingredienser.

Jag köpte kombualger, vakuumförpackade färska nudlar och bonitoflingor på mitt lokala asiatiska livs, en butik med ett extremt bra utbud av grönsaker men vars lokal av någon anledning jag aldrig velat veta mer om har en extremt otrevlig doft. Sedan vandrade jag runt på jakt efter protein till min buljong. Målbild var oxsvans, resultat blev kalvlägg.

Väl hemma och efter att ha startat buljongkoket (kombualger, kalvlägg, gul lök och bonito i vatten) öppnade jag åter boken. Buljongen var ett resultat av inspiration dragen från en klump olika recept, men jag var nu fast besluten att följa ett faktiskt recept – nämligen det på sojamarinerade ägg. Nästan all mat känns fulländad med ett ägg på toppen, och i ramennudlarnas fall adderar det sojamarinerade ägget en oslagbar känsla av att ha blivit väl omhändertagen, omhuldad. Ägget ska vara löskokt, sex minuter i kokande vatten räcker, och sedan läggas i en marinad över natten. När jag gjort den här typen av ägg tidigare (då med gochujangmarinad) har jag ibland blivit girig, tagit upp dem efter ett par timmar, och det går bra det med. Men låter man de ligga längre, i åtminstone tio timmar, blir konsistensen bättre.

För att få till sex sojamarinerade ägg gör du, enligt Tove Nilssons recept, såhär:

1. Koka sex ägg i sex minuter. Ta upp och lägg i kallt vatten.
2. Blanda en marinad av 1 deciliter ljus soja, 0,5 deciliter mirin, och 1 deciliter vatten. Addera några skivor ingefära. Koka upp i en kastrull och låt sjuda i runt fem minuter.
3. Skala äggen och lägg i den avsvalnade marinaden. (När det gäller marinader brukar jag generellt föredra att göra det i ziplockpåsar eller dito, då täcks alltsammans på ett ypperligt sätt, och inläggningen av dessa ägg var inget undantag från den regeln.)
4. Förvara i kylen minst tio timmar, upp till ett dygn.

Resten av måltiden då? Den syns ovan. Kalvläggen som användes i buljongen delades i bitar som jag sedan fräste i en skållhet panna med lite av den överblivna marinaden för äggen plus lite extra socker. Några shiitakesvampar blev av med sina stammar och kokades tillsammans med ljus soja och sichuanpeppar. Ett knippe pak choi delades i bitar, frästes hastigt och aggressivt tillsammans med vitlök och lite flingsalt. En skur salladslök nästlade sig in i mixen vid något tillfälle. Nudlarna fick ett snabbt uppkok, kyldes ned, och så hamnade allt i en sagolikt tjusig hög innan den dränktes i en flodvåg av buljongen, som silats av och fått en smaksättning av salt.

Förra året var gott, verkligen gott. Och varje år verkar bara bli godare, i takt med att jag lär mig mer om mat och ungdomens fattigdom så sakteliga rinner av mig. Kommande 362 dagar ska nog inte bli sämre. Från mig till er, med truten full av nudlar: ett riktigt gott 2018!

/Slaktarn

Det är inte första gången vi är inne på snabbnudelspåret (ni kanske minns texten om vår gode vän Kylie Jenner och hennes nudelvanor?), men here we go again: det finns tillfällen i livet när endast ett prassligt paket snabbnudlar duger.

Idag var en sådan dag, och min sida att komplicera saker sann slängde jag naturligtvis bort det suspekta lilla smaksättningspaketet som kommer i nudelförpackningen i soporna, och improviserade mig till ett happy meal. Här kommer instruktionerna för att knäcka den koden, för er som behöver vägledning:

Koka upp lagom med vatten för att fylla din favoritskål modell stor, addera tre matskedar japansk soja, två matskedar mirin, och en klick gochujangpasta (lite om du vill ha smaken, mycket om du vill ha smaken och hettan). Rör runt, och lägg ner ditt nudelblock. När det nästan är klart efter någon minut sådär lägger du till hackad salladslök, och så något slumpmässigt valt protein du har skräpande i kylen – i mitt fall en färsbiff som blev kvar från föregående aftons hamburgermiddag. Några hack med kniven senare låg biffen och bekantade sig med sina nya nudelkompisar, och maten var klar att ätas. Jag strödde några sesamfrön på toppen för sakens skull, men det är verkligen inget obligatoriskt moment. Något som dock är obligatoriskt för denna rätt är en haklapp, i alla fall om du tänker konsumera din nudelsoppa i horisontalt läge som jag gjorde.

Långkok och heldagar knåpandes i köket i all ära, men det finns en sann och viktig njutning i när ätandet tar längre tid än lagandet. Och snabbnudlar är ju som namnet antyder den heliga graalen när det gäller sådana måltider.

/Slaktarn

PS. Jag vill passa på att tacka för alla magiska snabbnudeltips ni bidrog med i Kylie-inlägget. En personlig favorit, från signaturen David: ”Jag brukar köra en ekologisk fläsksida på 45 grader i 14 timmar som jag adderar till mina snabbnudlar”. Det kanske inte ligger helt i linje med ovanstående utläggning, men annat än att det är så en sann slow cooked fast food-slipsten ska dras kan man inte påstå.

Vila betyder olika saker för olika människor. För mig betyder det att vara ensam och göra behagliga saker. Som att hämta ett paket med några efterlängtade böcker på posten, handla en korsordstidning och en konstig ljusstake på Ica. Fortsätta till Totemo Ramen för att hämta lunch att äta i den närliggande parken, lösa korsord i gräset och somna i solen, och senare slå mig ner på ett kafé med en kardemummabulle och en kaffe och sätta tänderna i en av tidigare nämnda böcker. Tillåt mig presentera: en dag i livet.

Låt oss tala om ljusstaken först. Jag kände mig oerhört nöjd när jag inne på Ica upptäckte att jag hade möjlighet att öka antalet heminredningsobjekt på temat kräftor i mitt hem med hundra procent, och det till det facila priset av tjugonio kronor.

Med ljusstaken i tryggt förvar i väskan fortsatte jag mot min för dagen utsedda lunchdestination: Totemo Ramen på St Eriksgatan 70. De har haft semesterstängt ett tag, men höll öppet första dagen efter sommarens uppehåll just denna dag, och det uppenbarligen till mångas stora glädje, för det var otroligt mycket ramenhungrigt folk där.

Allt i livet handlar ju om balans, och efter att ha vältrat mig i ful-nudlar var det dags att besöka den andra sidan av spektrat, och detta genom en underbar komposition på kyckling- och fläskbuljong, dashi, wood ear-svamp (någon som kan det svenska namnet?), fermenterade bambuskott, salladslök, några fantastiska bitar bakad fläsksida, handgjorda nudlar och ett 64-graders ägg (som jag till min stora glädje noterade kommer från Sanda Hönseri! Yeah yeah wow wow är väl det enda rätta att säga om den saken).

Helt enkelt en förbannat god skål med nudlar. Efter en och en halv timme parkerad i parken var jag redo för nya äventyr. På väg tillbaka till mina hemkvarter passerade jag Café Lela, som ligger vägg i vägg med Totemo Ramen – ett nyöppnat etablissemang som serverar georgisk mat i alla möjliga former. För den som ännu inte upptäckt det georgiska köket kan jag bara säga – you’re missing out. Om maten på Café Lela är ens en bråkdel så god som den jag ätit på de två andra restauranger som representerar det georgiska köket i Stockholm (restaurang Tiflisi på Hantverkargatan och Tbilisis Hörna vid Gullmarsplan) kommer de att få sig en ny stamkund i form av undertecknad. Hör på de här rätterna från menyn tillexempel: Auberginerullar med valnötter, kachapuri med ost och ägg, nötkötscheburek och potatispiroger. Ja!

En kort promenad senare var jag framme vid ett bageri jag utsett till mitt eftermiddagstillhåll. Väl på plats beställde jag en stärkande kardemummabulle och en kopp kaffe, vilket kändes som det perfekta ackompanjemanget till den nya bok jag varit och hämtat på posten och nu skulle till att sätta tänderna i: Home Cooking av Laurie Colwin, en fantastisk samling essäer på temat mat, och dessutom ett och annat ovärdeligt recept – ovärdeligt säger jag ja, för det har jag hört från Nigella Lawson, och henne anklagar man då rakt ej för lögn.

Efter en påtår och ett stort antal Laurie Colwin-visdomar senare tog jag mig hemåt, och i och med det slutar dokumentationen av denna mycket behagliga dag i livet.

Tack för mig och på återseende,
/Slaktarn

Här kommer ett stycke information du inte trodde att du behövde: Kylie Jenner har ett litet *knep* när hon lagar ramennudlar. Ett knep som är ganska bra. Kanske till och med bättre än alla knep man får i mamma Kris Jenners kokbok sammanlagt.

När vi nu talar om ramen är det som avses det vi i Sverige refererar till som snabbnudlar, alltså portionsförpackade torkade nudlar med tillhörande smaksättning som adderas till kokvattnet. Somliga nöjer sig med att bara öppna detta tillhörande smaksättningspaket medan andra slår knut på sig själva för att öka aptitligheten på sina nudlar. Själv är jag ganska förtjust i att röra i en tesked gochujangpasta, kanske avsluta med att strössla rostad lök över alltsammans, och ibland om jag får feeling blir det en variant med nerhackad salladslök toppad med några droppar sesamolja och rostade sesamfrön. I det här gamla blogginlägget bekände jag min kärlek för den lika älskade som föraktade plastosten, och fick då tips av en läsare om att testa att lägga en skiva på ramennudlarna precis efter servering. Förlåt denna synd, men det är så vansinnigt fel att det blir rätt! Jag har dock ännu inte hunnit testa själv (någon annan?).

Kardashian/Jenner-familjens yngsta medlem, Kylie Jenner, har alltså även hon ett favoritsätt att tillreda sina snabbnudlar, och den femte augusti 2016 upplyste hon världen via Snapchat att detta involverade smör, vitlökspulver och ägg.

Någon ratio på ingredienserna framgår ej, men vad gör det när man har sunt förnuft och lite fantasi? Jag kan i alla fall avslöja att Kylies nudlar är överraskande goda, för ja, jag har testat. Huruvida hon själv kommer att fortsätta mumsa i sig sagda recept är dock tveksamt, då hon nyligen tillkännagav att hon numera är vegan.

Nu undrar jag, precis som receptmakerskan gjorde i samband med att bomben briserade, vilka era knep är för att hotta upp era snabbnudlar? Känner att vi med varandras hjälp kan bygga något riktigt fint här, en receptskatt för snabbnudelälskaren som är fast i samma gamla hjulspår. Låt oss hjälpa den stackaren. Låt oss hjälpa varandra.

/Slaktarn

I influensans vidriga klor ligger jag här, platt på rygg sedan två dagar. Utöver att hosta, gnälla och äta värktabletter har temat för denna sjukdomsperiod varit två saker: kolla på serier som handlar om ladies  och äta kyckling.

Ja, kyckling. Innan insjuknandet lyckades jag med en tajming som var som en mirakulös skänk från ovan investera i en hel kyckling. Denna bar jag hem och kokade buljong på, som värsta supermänniskan, så nu har jag både buljong och en stor mängd kyckling. Effekt = obegränsad tillgång till ramen med kyckling och kycklingmackor i ändlös variation, vilket ju alla vet är matvärldens motsvarighet till penicillinet.

Kycklingbröst är i all sin milda menlöshet den perfekta bäraren av andra smaker. I en röra med creme fraiche, skivade cornichons och dijonsenap tillexempel, eller uppradad på ett knäckebröd toppad med en salsa på ananas, vårlök, limejuice, färsk koriander och mycket röd chili. Kycklinglår däremot passar utmärkt som de är i en soppa, kompett med nudlar och gochujangfräst svamp.

Nu ska jag återgå till lidandet och kvinnoserierna. Bless you.

/Slaktarn