Halloj! Ni som håller hus i Stockholm måste komma på Rättvisefestival på söndag på Moderna Museet! Det är alltså mitt jobb, Rättviseförmedlingen, som firar 5 år med en tolvtimmarsfestival. Vi har roddat på en nivå som är helt sinnes, kolla bara in de här som kommer dyka upp:

Moa Svan håller sin skitbraiga show och har bjudit in Beatrice Eli, Alice Bah Kuhnke (OMG!!!!), Ester Martin Bergsmark, Rättviseförmedlingens grundare Lina Thomsgård och ordförande Seher Yilmaz.

Vi kommer ha en stor jubileumsmiddag på kvällen där Nour El-Refai, Linnea Henriksson, Ester Martin Bergsmark, Kersin Brunnberg, Timbuktu, Sara Bergmark Elfgren, Mats Strandberg och Silvana Imam bland annat kommer snacka och inga mindre än Bianca och Tiffany Kronlöf är konferencierer!

Och så föreläsningarna! Nina Åkestam snackar mångfald i reklam, Christine Bylund om funktionsmaktordningen och normer som utgår från den, Samson Beshir ska lägga en tidslinje över rasismen och förklara varför den ser ut som den gör idag. Och jag, mitt lilla ljushuvud, har en gratisföreläsning som alla är välkomna till. Den handlar om hur Rättviseförmedlingen har lyckats förbättra Sverige de senaste fem åren.

Och är man ens lite intresserad av film så har man chansen att förhandstitta på megahyllade Svenskjävel med Bianca Kronlöf i huvudrollen.

Alla biljetter osv hittas här!

Idag var jag på hjärt- och lungräddningskurs som Scandic Anglais ordnade pga de har satt in hjärtstartare på alla Scandichotell. Det var min kanske femte HLR-kurs, jag tänker att det är skitbra att gå på sånt där då och då för att de ändrar grejer hela tiden. Och hur ska man komma ihåg hur många gånger man ska pumpa och hur många gånger man ska blåsa om det blir läge? 30-2 är det tydligen nuförtin.

Ett hjärta slår i 100 bpm så om man kan ska man väl hålla det tempot, men viktigast är att man gör nåt alls. Kom att tänka på en artikel jag läste för några år sedan om det där, att den mest kända låten som går i 100 bpm är Another one bites the dust, men att det inte kändes 100% lämpligt i sammanhanget så brittiska motsvarigheten till HLR-föreningen hade rekommenderat Stayin Alive på 103 bpm istället.

Andra låtar på 100 bpm om en vill hålla gott kompressionstempo med temamusik:

Quit playing games with my heart med Backstreet Boys

Heartbreaker med Mariah Carey

La Tortura med Shakira

Oh Cecilia (Breakin my heart) med The Vamps (fast ta inte den, den var så usel nu när jag lyssnade)

Another heartbreak med Barenaked Ladies

Get your ass up med Vanilla Ice

Die Another Day med Mobb Deep

Få saker är så dubbelbestraffande knäckande som sammanhang man tycker är töntiga men som man inte får vara med på. Ja, jag tittar på dig Alla hjärtans dag. Jag vet inte särskilt många som ens orkar håna den här dagen längre, det är något underförstått (i mina kretsar) att det bara inte är intressant. Det har gått från ett nästan tävlande behov att så starkt som möjligt få manifestera ”Alla hjärtans dag är verkligen inte min grej” till att ingen ens orkar prata om det längre. Det här är en dag som kommer att komma och gå. 

MEN.

Det där är all good när man är tillfreds. När man mår bra och livet rullar på, speciellt om man känner att det finns en eventuell efterfråga. Då är det superlätt att säga att man inte bryr sig! Men jag tänker på alla de som står mitt i att just ha blivit dumpade eller har en strulig relation som gör att varje inloggning på sociala medier idag är att hålla andan och hoppas på att slippa se andras äckliga lycka, lex Nån random högstadieklasskompis lägger upp att *älsklingen* väckte hen med frukost på sängen zzz…. Det är klart att det är ett slag i magen fast man egentligen vet att alla hjärtans bara är kommersiell bull och hellre hade kapat av sig sina fingrar än att bli serverad frukost av den där *älsklingen*. Fan vad ont det kan göra ändå att känna sig ensam, bortvald eller olycklig fast man vet om att instagramfiltrerade liv är 79% ljug. Och vad förolämpande det är när andra väljer att skryta om sin lycka när de är fullt medvetna om att de placerar en på sidlinjen för att titta på. Ja, jag tittar på er alla par som idag och alla andra dagar obekymrat hånglar framför era ofrivilliga singelkompisar som får vänta tills ni är klara innan de kan fortsätta prata. Asså DEN obekväma känslococktailen av att stå utanför men ändå vara i vägen. Nä skärp er.

Här är en spotify-lista på låtar som handlar om hur kärlek kan va en sån jävla röv och hur skönt det kan vara att slippa vara med någon för er som helst vill att idag spränger sig själv i luften.  <3 kram!

Två saker jag tycker ni ska göra:

1. Skaffa en kompis som ni går på dinner and a movie-dejter med. Min heter Sara och det är på rikt ett av de bästa sätten som jag har lärt känna en vän – att man liksom har sin grej som man gör. Vi käkar, ser en film och dricker dranks efteråt. Sara är dessutom megakunnig (och har rätt himla starka åsikter) om film = jag ser sånt jag kanske hade missat om inte hon hade föreslagit

*snygg övergång till punkt två på listan*

2. Se Whiplash utan att se trailern.

Whiplash är en blandning av tre av mina favoritgenrer:

Musikfilm

Genifilm

 Alla behöver en vuxen-/lärarfilm

Jag vill inte säga för mycket om Whiplash för att jag själv hade de bästa förutsättningarna när jag såg den = hade noll koll. Hade inte sett trailers, visste inte vem som var med eller vad den handlade om. Men det blir svårt att rekommendera en film utan att säga nåt om den, så här är två alternativa titlar som kanske hjälper någon pröjsa en dryg hunka för att se något man kanske inte hade sett annars:

1. Jan Björklunds The Flumskolan

2. You want fame? Well, fame costs. And right here is where you start paying … in sweat.

Och på tal om det citatet – hur URstark är inte den här Fame-gifen?

Aja ni fattar – se den!

Jag vet inte ens vem jag är utan mina vänninekörer. Den där vänskapen som alltid finns där, stark som betong och varmgosig som en frickin nygräddad kanelbulle. Att ha ett eller flera gäng med vänninor att älta allt med, all oro, all skit, allt fantastiskt, all nervositet och alla idioter. Att få vända och vrida på varenda grej man inte får rätt på själv med människor som man litar på och som får en att skratta hela tiden. Att varenda gång livet försöker fucka med en kunna dra upp Facebooktråden i telefonen, skriva av sig och veta att man blir fångad, lyssnad på och överöst med kärlek och förståelse. Varenda gång!

Ge mig en öppen dörr och jag ska slå in den med en wrecking ball: Men det finns fan inget bättre i livet än vänninor! Kolla in: When you have a väninnekör.