Jag hade inte tänkt kommentera eller förtydliga mitt förra blogginlägg om Schyssta Killen™, utan tyckte det stod för sig själv och i kommentarerna som kommit in känns det som att andra är bra på att förtydliga vad jag menar med fler perspektiv på fenomenet. Men så kom det in två kommentarer som jag tycker är viktiga att svara på själv. 19-åriga Miranda och tonåriga Ludvig.

Miranda och Ludvig, jag tycker det är skitviktigt att killar också är och kallar sig för feminister. Och jag tycker inte att man inte får göra fel som feministisk kille. Jag säger inte att alla killar som är feminister är den här typen av kille som jag beskriver, utan jag försöker peka på en typ av personer (som, av min erfarenhet, 99% av gångerna är killar) som använder begreppet feminist som ett skydd för att kunna bete sig extremt osoft -för att de kan. Feminism är en analys, ett verktyg som det tar individuell tid att förstå sig på och hitta sig själv i. Alla som använder sig av det kommer dit i olika takt och det är helt okej. Jag tror till och med att det är viktigt att det får ta tiden det tar för att kunskapen verkligen ska sätta sig. På vägen kommer man säkerligen upptäcka att man själv har betett sig konstigt eller obra mot kvinnor (oavsett vilken könsidentitet man själv har) – men det är inte den typen av dåligt beteende jag försökte peka på. Jag hoppas innerligt att mitt punkterande av de Schyssta Killarnas härskartekniker inte avskräcker er eller andra från att upptäcka feminismen eftersom det för mig har varit något av det bästa och finaste i mitt liv som jag hoppas fler ska få vara med om. Däremot önskar jag att fler ska titta noggrannare på sitt eget beteende – även feminister.

I mitt blogginlägg (och min Halloween-kostym) så driver jag med en typ av hycklande killar som får väldigt mycket credd för att kalla sig feminister men ändå gladeligen fortsätter att nyttja de fördelar de har i samhället som män (och högljutt säger att de är emot) och inte ser att de själva fortfarande är en jättestor del av problemet.

Det här är alltså personer som inte ser att det inte är cool att skryta med att man kallar sig för feminist om man inte tänker eller tycker att man också behöver bete sig eller i alla fall sträva mot att bete sig jämställt. Genom att han kallar sig för feminist så får han inte bara orimliga mängder hyllningar, ryggdunk och pepp (som kvinnor som har stridit för de här frågorna mycket längre väldigt sällan får – snarare är det vanligt att feministkvinnor får hat och hot för att de uttalar sig feministiskt. Jag har skrivit om det här och det finns mycket att läsa vidare om ämnet, bland annat Maria Svelands Hatet eller Uppdrag gransknings program Näthatet), han kommer dessutom undan med en massa saker i vardagen som jag absolut inte tycker kan avskrivas som “men hans uppsåt är i alla fall gott”, “han försöker ju” eller att jag är “petig”.

De stora exemplena i texten är killar som kallar sig feminister men ändå:

– gärna tar plats på tjejers bekostnad och för kvinnors talan fast kvinnorna finns tillgängliga att föra sin egen talan. En av de första sakerna man lär sig inom feminismen är ju att killar både får och tar mer plats och att de som blir lidande är vi andra. Det gäller alltifrån vem som får höras och synas till vem som tjänar mest eller har mest makt i samhället (80% av experter i media är män, 76% av huvudpersoner i nyhetsmedia är män – Global Media Monitoring Project, kvinnor tjänar 64% av mäns lön – The Global Gender Gap Report 2014, det finns fler män som heter Johan än kvinnor på vd-posterna i svenska börsbolag – Allbrightrapporten osv osv osv). Ett toppentips som har hjälpt mig mycket är den här listan på härskartekniker som synliggör sätt att manipulera makt.

– prioriterar bort lika delad föräldraledighet för att “nåt jättekreativt kom emellan” (eller annan ursäkt). Här är några goa exempel tagna straight outta mina vänners liv: Han tjänar mer = de tjänar mer om han fortsätter jobba. Hon tjänar mer = han kan passa på att fokusera på sitt företag och få det att bli mer lönsamt om hon är hemma med barnet. Han bla bla bla jag somnar! Förra året tog män bara ut 24,8% av dagarna med föräldrapenning, som används till föräldraledighet – Försäkringskassan. Detta är ingen nyhet för typ någon. Så ursäkten att något kreativt kom emellan kan inte hålla, den är skitlöjlig och det är därför jag har använt den som exempel. Och ja – även den är ur verkliga livet!

-tafsar på tjejer. Tänker.Inte.Ens.Förklara.

-skuldar tjejer till att jobba gratis för honom i ämnen/teman som rör feminism för att de brinner för (och antagligen kan mer än honom om) feminism. Detta är något som jag själv har varit med om en driljooooon gånger och som jag vet att jag inte är ensam om (Hanna Fridén har förklarat det bra här). Två saker jag hellre gör med min tid än att jobba gratis för killar som inte pallar göra sitt eget jobb (och i det stora hela ändå tjänar mer än jag gör – se SCB-länken i slutet av texten):

1. Kollar tv-serier i min säng och käkar chips

2. Skiter ut mina tarmar för att se hur många varv jag kan dra dem runt min lägenhet

Inga av de här exemplena (och tro mig, jag har så många fler!) känns särskilt feministiska eller som enstaka oops-misstag, det är snarare något pågående och strukturellt. Danne, som jag döpte honom till, är en mashup av många olika killar som jag har stött på genom åren. De är både killar som jag är bekant med, har jobbat med, har varit nära vän med och som är ihop med mina kompisar. Det är inte några extrema exempel heller egentligen, utan något jag (och många med mig) stöter på rätt ofta, och det är också det som är så sorgligt.

Gemensamt för dessa killar är att de samtidigt koketterar med att de är feminister och därför ser omgivningen dem som just “schyssta killar” = de kommer undan eftersom ordet feminism blir som ett skyddsparaply man kan fälla upp samtidigt som man beter sig rätt himla kasst därunder. Samtidigt blir det svårare för den som utsätts för hans bull att genomskåda och ifrågasätta eftersom att han kallar sig för feminist – Hej på dig, onda cirkeln! Ingen av egenskaperna jag beskrev är soft för någon att besitta oavsett könsidentitet, alltihop tillsammans beskriver någon som beter sig som en uppenbar douchebag, trots att det är ganska lätt att inte bete sig så.

Jag tycker som sagt att det är viktigt att även killar kallar sig för feminister och jag tycker absolut att man får göra misstag på vägen, bara man är öppen nog att lyssna till kritik och förstå hur man bidrar till strukturerna man säger sig vara emot och aktivt jobbar för att sluta med det. Två sista länkar som jag verkligen hoppas att ni och alla andra tar till er är de här nio tipsen som Hej Blekk har skrivit om vad killar kan göra för feminismen och SCB:s rapport På tal om kvinnor och män 2014 som är en supertydlig uppställning av jämställdhet i siffror.

Kram Soraya

Detta blev till slut min Halloweenkostym. Jag var Danne, en Schysst Kille™ som har vuxit upp med en ensamstående morsa och tre syrror och ”därför vet hur ni tjejer hare”. Visst, ganska ofta avbryter jag tjejer för att få fram att jag faktiskt är feminist – oavsett om det har med samtalet att göra eller inte och jag kanske inte är föräldraledig lika länge som du – men det är okej, för jag röstar rosa och jag jobbar med något kreativt, du vet hur det är. Jag ville verkligen ta ut lika många månader som du från början. Det bara kom något jättekreativt i vägen.

Och ja, jag kanske kletar lite väl mycket på din kropp när jag blir full, men jag kommer undan med det för jag har redan klartgjort att jag är feminist så det är okej. Tycker jag. Du vet ju var du har mig. Jag tycker den där catcalling-videon som kom upp tidigare i veckan är stark, den visar verkligen hur det är att vara tjej idag. Jag vet som sagt. Herregud, jag vet precis! Och förresten, på tal om ”Herregud” – varför heter det inte FRU-Gud? Har du tänkt på det? Va? Va? Kan vi inte prata om min spaning som jag precis gjorde nu i tjugo minuter? Den handlar ju om en viktig feministisk tanke som jag har kommit fram till!

Jag respekterar verkligen din hjärna, så jag tänkte bolla några idéer med dig över en kaffe. Jag bjuder (det är okej jag får betalt sen när jag presenterar dina idéer som mina. Och du gör det V-A-R-J-E gång)! När kan du? Kom igen dåå, jag tycker ju det är så viktigt med ett tjejperspektiv….. På tisdag? Asså du är grym! Nä förresten, jag kan inte då. Men du kan väl maila mig dina tankar? Jag behöver dem senast onsdag morgon, deadline du vet. Tack, du är bäst!

Dina rättigheter är mina rättigheter gumman.

One Love!

Uppdatering:

Om du som läser detta känner att det börjar koka till:

Här finns en längre förklarande text.

Har ni sett det här klippet? Gör det!

Jag vet inte vem eller vilka som ligger bakom användarkontot Saker som är fucked up i media, men tack och plz fortsätt! Älskar detta med internet, alla konton som synliggör rasism, sexism, funkofobi, transfobi, machokultur etc.

Jag har kommit in i en period där jag är så vansinnigt trött på att förklara varför saker är helt dumma i huvudet när det kommer till rasism och sexism (det jag själv har erfarenhet av). Normalt har jag hur mycket tålamod som helst att sätta någon ner och lugnt och pedagogiskt som fuck förklara varför något inte är okej. Liksom visa på bakomliggande strukturer och om och om igen berätta att ”när du säger så här så säger du också att detta är normen och att det du pekar på alltså är onormalt, det gör att du skapar klyftor, exkluderar och sårar”. Nope, just nu har jag det inte i mig, inte på min egen tid i alla fall (eftersom det ju också är det jag jobbar med all day err day på Rättis). Jag vill bara titta på fluffiga gifar och när nån snackar ur röven går jag från 0 till 100 i ilska och antingen fräser ett lite för hårt svar eller bara lämnar rummet. Vet att det inte är bra, det är inte konstruktivt – men orka vara hela världens tillgängliga pk-pedagog som snällt ska lägga all sin tid på att be folk va lite jävla hyfsade? Nä, jag orkar inte just nu. Jag är bara tacksam för att det finns så många grymma människor som kämpar med detta. Och att internet gör att vi ser varandra och fattar att vi inte är ensamma. Jag hoppas så himla hårt att varje liten text, bild och video gör skillnad, att det kan få ytterligare någon att fatta att det hära *konceptet* att alla är lika mycket värda och ska bli behandlade därefter är rimligare än motsatsen.

Nä nu började jag tänka på hur folk kan vara så priviligerade att de inte ens behöver se det. Måste gå och dunka mitt huvud hårt i väggen en stund. Hejdå.

Hmmm… På fredag ska jag på en hemma-Halloweenfest och vet inte vad jag ska klä ut mig till.. Grejen är (och om nån som ska på den här festen läser detta så ber jag om eventuella ursäkter på förhand, men ni vet att jag har rätt *ler*) att hela den här Mean Girls-monologen om Halloween är ett förebud om vad som kommer hända på festen:

(fram till 0.30)

Det är typ hur jag föreställer mig fredag, att alla är megasnygga (don’t even get me started på anvädningen av ordet ”slut” i Mean Girls) med ett par kattöron och målade morrhår och säger att de har klätt ut sig till katt. Detta medan jag själv dyker upp så här:

Är just nu inne på att klä ut mig till Främlings-Carola. Alltså kul både för att jag är lite lik Carola enligt envisa rykten och för att metanivån på hela Varför får jag inte klä ut mig till rasistisk nidbild-debatten blir så

Eller så kommer hela grejen kännas mindre

och mer

ÅÅÅÅH JAG ORKAR INTEEEEEEEE!!!! Jag är en överpresterande Duktig Flicka med fett många issues, kan jag inte bara få gå på en jävla fest i fred?

xoxo,

Halloweenhatare

Den senaste veckan började en massiv felåkning efter en utbildning jag höll på en folkhögskola i Storvik i Gävleborg. Man tänker att man borde ha reagerat när ALLA gick av bussen, men nej. Jag åkte vidare 1,6 mil till.

Vidare till ett panelsamtal om genus i museer där jag, som jag alltid gör när det pratas museer, *talade ut* om min intensiva kärlek till långa informativa skyltar med massamassamassa information pga demokratiskt (detta geekeri är det få som förstår sig på, jag inser det och håller därför oftast tyst pga vill verka ”normal”).

Sen var det helg med lövkrig, falska medeltida älgsoppa och en miljard hoppbilder i ett svinkallt Tallinn (via extrem båtpanik pga folk är så jävla obehagliga när de dricker och havet är så djupt och mörkt och kallt)

och en söndag på Moderna där bristen på de informativa skyltarna alltid får mig att känna mig lika puckad

Vidare till Zlatans leende i Malmö där vi hängt med jobbet i två dagar och träffat helt fantastiska organisationer och människor som jobbar med att göra samhället så mycket rimligare. Som Yallatrappan som är ett socialt kvinno-kooperativ i Rosengård. De lagade den sjuuukaste lunchen och vi fick cykla runt i stan i grupp som i Provider-videon (eller von Trapp-barnen beroende på hur cool man känner sig) tillsammans med Victoria som jobbar med att utveckla Malmös stadsplanering och berättade om hur de konkret har byggt för att få olika delar av stan (= människor i de olika delarna) att närma sig varandra. SÅ JÄVLA COOLT!

Herregud jag är så jävla slut nu och det är bara TISDAG!!!!