Att förmedla värme genom vemodiga textrader fyllda med uppgivenhet är en balansakt ingen kan hantera som Londonsvensken 1987. Sångaren tillika producenten har tagit sig över svajande hav med Ocean och dedikerat sin kärlek till Michelle med den nattliga sommaroden vid samma namn – men ingen av dem slår kanske så väl som tredje singeln Bomb. Sången är här märkbart plågad när den letar sig fram längs med en melodramatisk pianoslinga som biter i en likt senhöstens frost. Men där någonstans finner vår protagonist värmen genom en öppen dörr rakt in i klubbens hjärta och låter en frenetisk discorefräng ta över där bomber på högsta pitch smäller av.

Låten är – ursäkta för gammal tröttsamt klyscha – en bergochdalbana av känslor. Men en bättre liknelse finns knappt, när allt från dimmiga synthar till explosivt brytande ackord är så väl utfört. Denna bomb är inget annat än en relaterbar triumf av en magnitud som lär sätta sitt avtryck i dansant melankoli. Något säger mig att 1987:s dagar gömd bakom ett skynke därmed är räknade.   

Ni finner även en intervju med detta enigma i senaste utgåvan av papperstidningen Nöjesguiden, se till att plocka upp!