Inlägg taggade: Singel

3:07 15 Dec 2015

Från Ramones till Justin Bieber, från Elvis Presley till TLC. Listan över artister giriga nog att tjäna lite extra pengar under julen – den givmildaste av högtider – kan göras lång. För vem älskar inte en riktigt bra julsång? Här i Sverige tjatar vi fortfarande om Mer Jul och den är ändå outhärdlig.

Att rappare skulle ansluta sig till denna värld av pudersnö och nödrim är kanske inte helt givet för vissa. Men även inom rap finns det en lång tradition av låtar firandes julen – bland annat har jultomten Snoop Dogg tagit klappar till ghettot medan Kanye West fantiserade om presentpapper på Christmas in Harlem – och nu plockar Fetty Wap upp bjällran, redo att låta den ringa.

Tillsammans med vapendragaren – eller i detta fall hans mest trogna tomtenisse – Monty presenterar årets garanterade rapnykomlig ett anthem, med jultema, lagom till de annalkande helgdagarna. Med Merry Xmas får vi ett mjukt men ack så älskvärt paket långt bättre än allt mor- och farföräldrar skulle kunna fantisera ihop. Vare sig du önskar dig en ny whip, mobil eller stekpanna, ha denna i högtalarna under julgranen när du firar med din respektive och julfriden är säkrad. Nu väntar vi bara på att Gucci Mane ska släppa East Atlanta Santa 2 och säkra juldagens förmodade urspårning.

1:44 9 Dec 2015

Efter att ha lämnat det ikoniska skivbolaget Sub Pop – kända för att ha populariserat grungemusiken – förbereder nu den kanadensiska duon Memoryhouse sitt första egenlanserade album Soft Hate.

Likt sina tidigare stallkamrater Beach House har sångerskan Denise Nouvion och kompositören Evan Abeele gjort nostalgisk men framåtsträvande drömpop, ibland med en ton av mörkt distad shoegaze. När de nu presenterar sin andra singel från det kommande albumet verkar det vara med en nyfunnen kärlek för ångest förankrad i medryckande riff och älskvärd men hjärteskärande sång.

Låten Arizona är en storslagen nostalgitripp med en gitarr som andas Twin Peaks och amerikansk västernfolklore på samma gång. Det fyra minuter långa shoegaze-vidundret känns laddad med filmiska aspirationer och skulle kunna ackompanjera en coming of age för problematiska ungar i asfaltsdjungeln likväl som en nagelbitande uppgörelse bland ett ökensceneri där tuggtobak och blod är det enda sanden känner till. Med Nouvions bitterljuva röst ovanpå allt och det står klart att det inte bara är inom kommersiell pop och rap Kanada dominerar – obskyr dream pop är tydligen också något de är ämnade för.

11:00 27 Nov 2015

Två år efter sitt senaste album börjar nu M.I.A. äntligen bli redo för att släppa uppföljaren Matahdatah, och med musikvideon till singeln Borders hintar artisten om en brutalt slagkraftig återkomst.

Det har varit en mörk vecka för svensk historia efter regeringens beslut att följa EU i en betydligt restriktivare flyktingpolitik – en skrämmande flört med den brunfärgade oppositionen. Efter stängda gränser, ID-kontroller och tillfälliga uppehållstillstånd börjar kanske hoppet famla bland en del, skiten tycks ju inte ha någon ände. Tur är det väl då att M.I.A. är tillbaka, med ett upproriskt soundtrack och en Born Free-esque musikvideo vars dundrande budskap är klart: krossa alla gränser.

Från Fort Europas barriärer till Donald Trumps imaginära mur längs mexikanska gränsen, alla börjar de vittra till ljudet av Borders dramatiska coldwave-synthar. Tillsammans med grymtande basgångar och dundrande traptrummor agerar den explosiva ljudbilden piedestal åt en M.I.A. förvirrad inför orättvisor, men hungrande efter vedergällning. Hennes sång är en uppmaning, lågmäld fast kokande, medan rappen attackerar västvärldens privilegium med den distinkta attityd som alltid gör artisten till en världslig angelägenhet.

På 80-talet var måhända We Are The World och Live Aid-galor en blåögd lösning för att människor skulle kunna njuta av julmiddagen utan samvetskval. Nu krävs dock något betydligt drastiskare när delar av världen brinner vilket Bad Girls-ikonens ögon vittnar om i singelns skrämmande träffsäkra musikvideon. Människor är på flykt och även ifall M.I.A:s regi är stilistisk så tar den inget ifrån faktumet, utan ger det bara ännu mer tyngd med ett dräpande bildspråk.

Här skildras en dramatiserad verklighet hoppfull och förkrossande – likt hur låten är tragisk men medryckande. Inget galler är oöverkomligt och inget hav oändligt när den PSG-reppande M.I.A. bär på en pistol laddad med startskottet för något revolutionärt. Dock är detta i slutändan en dystopisk fantasi, där den påtagliga politiska laddningen lämnar en med känslan av att något måste göras åt det sjuka tillstånd världen är i. Det är dags för damage control på jorden och kanske borde just vi börja med att fråga oss: svensk politik, what’s up with that?

5:51 15 Okt 2015

Som om Yemi hade varit nedfrusen i en kryostillande sömn sen det tidiga 2000-talet, börjar nu isen längs hans ansikte smälta, redo att explodera med den nya singeln Fenix – en låt doftande av överarbetade rökmaskiner och med pulsen av frenetiska strobeljus taget ur en illegal klubbtillställning för ett decennium sen.

För den musikintresserade 90-talisten var ZTV en logisk tillflyktsort efter milleniumskiftet. Även fast kanalen erbjöd allt från uttjatade listettor till svettig hårdrock, vilade något mer lockande under tablåns senare timmar. Elektronisk musik härstammande från Europa likt trance, hardstyle och givna eurodance hade där och då ett hem, samt en kultur, ytterst främmande för någon vars klubbliv inte ens hade börjat bubbla.

Nu flera år senare återuppstår den – precis som fågeln – med Yemis senaste låt. En självsäker rap-odyssé om odödlighet, slumrandes i en annan tid med en alarmklocka satt på år 2015. Med rader om den vardagliga grinden tar rapparen sikte mot skyn – och får luft under sina vingar när producenten Yung Guds vrålande melodier assisterar – redo att aldrig någonsin återvända hem. Det är lika nostalgiskt som egensinnigt framåtsträvande, och Yemi gör sitt hittills största avtryck på ett Stockholm där endast nattljusen härskar.

Om inte vurmen för hardstyle-gnistrande ljudbilder var nog med låten, ges den desto mer sprängkraft när den ackompanjerande videon regisserad av Natan Gullström träder in i bild. Uppbackad av den redan nämnda producenten, rapkollegan Busu och dansaren Evelina Jacobson Potenciano – vars rörelser är av den hypnotiserande sorten – ges Yemi en storslagen entré och tas därefter på en medryckande resa. En vid vy över ett vattendränkt grustag blir till ett inferno helt i linje med musiken när vi alla tas igenom skärselden. Det är en rödfiltrerade adrenalinchock, gjord för att slita sönder sulor till medan synder dryper längs kroppen – med andra ord, droppa denna när ravesugna själar siktar mot himlen Gud.

7:00 7 Sep 2015

Med What Do You Mean blev det uppenbart att världen ännu inte har kommit över Justin Bieber. Tillsammans med produktion från Skrillex tystade den pånyttfödda Bieberveli alla tvivlare, och nu har hans stillsamma hångelode fått en något mer adrenalinstinnad remix.

 
Nightcore är den, till mestadels, Soundcloud-baserade genren som med en anime-estetik tar låtar och höjer tempot tills Alvin & the Chipmunks rappar om Trap Queens. Den stora utmaningen bland denna remixfalang är att finna balansen mellan högt tempo och pitchade röster. Ibland kan det resultera i irritationsframkallande lyssning, ibland i något underbart obskyrt och dansant. Tur nog är sign offline och Misogis tolkning av Biebers senaste det sistnämnda – varför det krävdes två personer för att höja tempot på en låt kan jag dock inte förklara, men de landade perfekt hursom.