Sätt Kanye Wests namn på vad som helst och det verkar bli succé dessa dagar. I alla fall om vi ska tro ett av två läger nu när Pusha T:s nya — Yeezus-producerade — singel Lunch Money har släppts och därmed splittrat rapfans.

 

Här finns endast ett litet spår från gångna soul-samplingar med en funkig basgång översköljd av en rad urflippade ljudeffekter. En skulle nästan kunna tro att den erkända producentens ökända hybris nådde en femte dimension efter en visning av Interstellar — vilket ledde till en importering av en rad gammalmodiga och uppseendeväckande flummiga sci-fi-ljud.

 

Slutresultatet? Måttligt förvirrande om något, en vattendelare av råge. I mitten av allt finner vi Pusha-T, som vanligt stabil men bland produktionens irrvarv endast en Matthew McConaughey försvunnen i ett svart hål. Och ja, kokainreferenserna kokar inte likt Hell Hath No Fury direkt, utan det blir en grind tam i dess utförande.

 

Ibland kan jag känna att vi är dömda till ett liv fastlåsta i det svenska vintermörkret, bevittnandes hur omvärlden får gotta sig i all möjlig populärkultur före oss. Detta är till exempel fallet med Paul Thomas Andersons kommande film Inherent Vice. Här är mord, sekter och Kalifornien bara några av komponenter i denna filmatisering av Thomas Pynchons noir — och redan idag har alla bosatta i London en chans att ta del av galenskap.

Tur nog har detta i alla fall resulterat i en kort trailer som en del av marknadsföringen. Även om den första officiella kändes skakig så landar detta korta smakprov bättre och herregud rollistan! Filmens titel syftar på en befintlig brist vilket inte går att säga om detta galleri av skådespelare. Det är några tungviktare som radas upp i trailern men allra mest spänd är jag på att få se vilken sida av sin mångfacetterade personlighet Joaquin Phoenix har anammat för rollen som filmens ankare Doc Sportello. Om inget annat så är polisongerna vad drömmar är gjorda av för varenda excentrisk Södermalmsdriftare där ute.

Filmen får sin svenska biopremiär 20 mars nästa år.

Alla pratar om podcasten Serial just nu och då menar jag alla, mig själv och resten av Nöjesguiden inkluderat. Denna kriminalhistoria skildrad genom journalisten Sarah Koenigs ord växer i antalet följare och galna Reddit-teorier för varje dag. Med andra ord är det fenomenet du måste haka på före din hipsterkredibilitet sjunker för lågt.

Vem saknar inte 90-talet? Den exploderande gangsterrappens guldår, RnBs världsdominans och pojkbandens drömliknande mittbenor. Nog är det allt lätt att bli lite nostalgiskt, speciellt på en fredag när helgen väntar runt hörnet. En som tycks hålla med mig är ingen annan än Azealia Banks. Världen fick nyligen ta del av hennes utmärkta album Broke With Expensive Taste — ett verk så bra att skivbolagen inte verkade veta hur de skulle kunna marknadsföra den — och har nu tagit en paus från att hota Eminem för att ge oss musikvideon till låten Chasing Time.

Jag är som sagt inte den enda som vurmar för det gångna århundradet när Azealia passar på och hylla alla sina idoler med den nya videon. I det klassiska Banks-signalementet svart och vitt fångar hon in flera kvinnliga RnB-stjärnors innersta essens samt dess yttersta strålglans i form av tidsenlig danskoreografi. Med estetik vunnen ur allt från TLC till Janet Jackson är det uppenbart att det handlar om några av rapparens största influenser och hommagen är perfekt i sitt utförande.    

Det kanske fanns en tid då världen hade någon form av respekt för Adam Sandler. Hans tid hos Saturday Night Live är inte den mest minnesvärda men gav helt klart upphov till en del oförglömliga sketcher. Under 90-talet gjorde han succé med infantil humor för att efter millennieskiftet erbjuda mer seriösa rollprestationer i filmer som Punch Drunk Love. De senaste åren har dock varit en mörk, nedåtgående spiral fylld av en rad tveksamma komedier. Cirkeln tycks nu vara sluten med The Cobbler — en magisk feelgood som tagen från skådespelarens parodiserade verklighet i filmen Funny People.