7:17 18 Dec 2014

Under de senaste veckorna har — numera — minimala smakprov från en neondränkt studio med Hennessy-skålande rappare dykt upp utöver internet. Det är under titeln The Rap Monument några av Amerikas just nu bästa rappare har gått ihop över ett beat av den storslaget sinnesvridna synthesset Hudson Mohawke — för ett hyperboliskt projekt på hela 42 minuter. Nu tänker ni säkerligen men palla och okej det är en minst sagt mastig lyssning. Vi snackar dock inte slentrianmässiga ljudbilder i rundgång från Mohawke utan en produktion schizofren och frenetisk tung som en lastbil i högsta fart nerför E4:an — här är det lika bra att absorbera kollisionen eller bli överkörd totalt.

Den mångsidiga blandning av rappare är även talande för att du faktiskt kan överleva detta. För hur stor är egentligen chansen att du kommer höra Raekwon och Young Thug på samma låt igen? Att New Yorks boom bap elitism möter Atlantas strippklubbsdoftande trap är endast något 2014 kan erbjuda. Utöver dem två finner vi här även namn som Killer Mike, Danny Brown, Kilo Kish och många fler. Se till att börja lyssna nu och häll gärna upp ett glas cognac för den kompletta upplevelsen de marknadsför så ohämmat i videon.

Sony Hack Theaters

Affischer för filmen The Interview plockas nu ner i USA.   

Julen är kanske för många synonymt med vårt konsumtionssamhälle, och då främst Aladdinasken som har sin högtid just nu. Men detta är även en viktig period för världens biografer, när några av de mest efterlängtade filmerna har sina premiärer lagom till juldagen. Dock blev det allt annat än frid för ett filmbolag — Sony Pictures — vars julstrumpor de endast kan torka sina tårar med efter en finansiell och ryktesmässig tragedi.

Ni lär knappast ha undgått nyheterna kring förra månadens hackerattack mot Sony, där allt från anställdas personuppgifter till en rad privata mail — där vi bland annat finner enerverande rasism — har läckt ut på internet. Nog för att skribenter hos Gawker har funnit lycka i klickbete som hur Channing Tatum för sig under mailkonversationer eller chefernas distinkta hat mot Angelina Jolie. Dock är faktumet att anställdas säkerhet har hotats, samt Hollywoods fortsatt besvärliga kvinnosyn och rasism, inget värt att skämta om — vilket endast är början på denna röra av skandaler.

Anledning till attacken tros vara The Interview, en ny film där Seth Rogen och James Franco får uppdraget att lönnmörda Nordkoreas diktator Kim Jong-Un. En premiss värdig de två skådespelerna tillika Hollywoods mest älskade stonerpolare. Men hade någon anat konsekvenserna Pineapple Express-duons nya spionkomedi skulle kunna få? Knappast. Hot om en 9/11-liknande attack mot alla biografer som väljer att visa filmen har lettt till att den nu inte kommer få någon premiär överhuvudtaget. Många minns säkerligen när en galning började avlossa skott under premiären av The Dark Knight Rises i Colorado, vilket kostade 12 personer livet – ett skrämmande brott ingen vill se i större skala.  

Biografer är en plats för eskapism, en verklighetsflykt. En plats att lämna vardagens tristess bakom sig för två timmar av häpnandsväckande fantasier eller verklighetsförankrade upplevelser som innefattar allt från kärlek till spänning. En biograf är dock inte en plats som borde kopplas samman med rädsla för ett hot vars fäste inte är på bioduken. Familjer, vänner och älskade borde inte frukta för sina liv när de stiger in i salongens mörker – något terrorister verkar hemskt benägna om att göra till en realitet.

Visst gör kanske Amerikas biokedjor rätt i att ställa in sina visningar av The Interview, men här uppstår även ett dilemma. Vi talar ändå om en komedi från killarna som valde att parodisera videon till Bound 2 med alla dess lättklädda sekvenser inkluderade. Om terrorister tillåts diktera vilka filmer som ska visas, vad betyder då detta för verk med en sann politisk laddning av filmskapare vars drivkraft är att våga utmana våra uppfattningar om det samhälle och den värld vi lever i? Att ge efter för terroristorganisationers krav är något vi ofta ser världens ledare ställa sig emot, då påföljderna kan vara förödande – kan även detta gälla filmvärlden? 

Än så länge kan vi inte heller vara säkra på att det är just terrorister i Nordkoreas tjänst det handlar om. Sony verkar inte vilja chansa, då de kopplar samman detta med varningar från landet efter första trailern till The Interview. Hackerattacken har även liknats vid de diktaturen har utsatt sitt grannland för under flera år. Om landet nu bär på ansvaret så har attacken med största sannolikhet utförts av frilansande hackers, vilket är det mest förekommande i fall likt denna. Representanter har dock tagit avstånd, och att detta skulle vara en tämligen urspårad offensiv från ett gäng trolls känns inte helt orimligt. Har ens Nordkorea resurserna att hota USA innanför dess gränser? 

Nyligen tog gruppen med det ironiskt klingande namnet Guardians of Peace på sig ansvaret för denna förödande hackning och är även de som ligger bakom det senaste hotet. Är Kim Jong-Un deras arbetsgivare? Mest talande är att dessa ideologiskt drivna hackervister såg ett perfekt tillfälle att slå till emot Sony för att sedan utmåla Kim Jong-Uns diktatur – ett land där hungersnöd och skräckliknande propaganda härskar –  som den perfekta boven. Filmbolaget har ändå en rad skandaler bakom sig, och många torrententusiaster minns säkerligen rootkithärvan från mitten av 2000-talet. Att Nordkorea faktiskt skulle ligga bakom detta känns mer som en vinkel media har valt och sedan eldat på. 

Men var lämnar detta The Interview? Är Seth Rogen och medregissören Evan Goldberg numera politiska aktörer, när filmbranschen förvandlas till ett slagfält mellan nationer? En överdrift kanske, dock lär de gå till historien då något liknande aldrig har skett tidigare. Visst, Borat fick ta en del skit, men inga hot om terrordåd. Filmen kommer förmodligen att ges ut på dvd, men efter de senaste veckorna har kanske Sony Pictures rykte dragits i smutsen för sista gången. Om detta nu är spiken i kistan så är det utan tvekan det största skämtet de två har åstadkommit under sin karriär. Sänka sin arbetsgivare på detta sätt, ett avtryck större än de någonsin kunde drömma om. Para nu ihop dem med en filmmakare och politisk debattör av rang, så har filmvärlden något slagkraftigt här.

En avslutande fråga värd att ställa är dock denna – hur skulle USA agera ifall till exempel Ryssland valde att göra en film där Barack Obama var målet? En armé av drones flygandes över Atlanten ackompanjerade av Richard Wagners stråkar? Landets sanna svaghet tycks vara Hollywood, så dess långa lista över fiender gör bäst i att anteckna. Låt oss bara hoppas att utomjordiska krafter inte ser chansen att ställa Star Wars till rätta efter decennier av masskulturella nidbilder.

Mer nyheter lär följa och om du tvivlar på att detta faktiskt kan få konsekvenser för resten av filmvärlden så måste jag göra dig besviken. Först att ta smällen är tydligen Steve Carell vilket endast lämnar mig med följande gif.

9:33 17 Dec 2014

Något säger mig att fans av Serial inte lär finna mycket ro under natten då den hyllade och omåttligt populära podcasten når sitt slut imorgon. Under flera veckor har vi följt journalisten Sarah Koenigs grävande i ett gammalt mordfall och nu inför sista avsnitt stället vi oss alla frågan — hur uttalas egentligen Mail Chimp? Uttöver det finns såklart även mysteriet Adnan Syed, en oskyldig man med en briljant talförmåga eller en psykopat med en briljant talfråga? 

Oddsen för några tillfredsställande svar på dessa frågor verkar tyvärr avlägsna då det har blivit uppenbart med programmets gång att något äkta slut inte tycks vara i sikte. Fans gör bäst i att förbereda sig för ett bitterljuvt avslut och här för att hjälpa i processen är en fantastisk parodi från Funny or Die där vi följer en fiktionell Koenig under inspelning av sista avsnittet. Kanske borde vi bara strunta i att lyssna imorgon och istället se detta som det mest värdiga slutet på historien om en journalist vars sanna kärlek hon fann bakom galler.

En julkalender är alltid en rolig sådan så länge Anders och Måns inte är involverade eller hur? Jag själv har dock alltid uppskattat det simpla i en fylld med 24 chockladbitar eller — låt säga — 24 fantastiska musikproduktioner.

Så är nämligen fallet när det kommer till brittiska skivbolaget LuckyMe som sen månadens början har erbjudit explosiva låtupplevelser från Gila Monsta, Hudson Mohawke och andra MPC-dårar. Nu är det dock endast en vecka kvar till jul och därmed dags att höja tempot rejält med en ny remix från Rustie. Glasgow-producenten släppte sitt andra album Green Language tidigare i år och när han gömde sig under gårdagens lucka så var det med en remix av A.G. Cooks Beautiful. Vad denna nytolkning erbjuder är som alltid en färgstark palett av synthar och trummor med ett drop eran nyårsfest inte kommer klara sig utan.

Ja, det gick undgick väl knappast någon att när Kendrick Lamars senaste singel i släpptes så var många — inklusive jag själv — rätt negativt inställda. Vi verkade lämna good kid m.A.A.d citys mer progressiva ljudbild för mer traditionell nostalgi med en sampling av The Isley Brothers, en rapkliché för förutsägbar i retroperspektiv.

Sedan den dagen har många trånat efter nytt från Kendrick, något som kunde peka på huruvida han verkligen är frälsaren för en ny dynasti inom genren. Eftersom december är månaden som fortsätter att ge musikaliskt har vi nu ett tv-uppträdande där ett nytt smakprov från det kommande albumet erbjuds. Rapparen, eller, ja, författaren gästade under natten The Colbert Report som programmets sista musikgäst innan seriens högersatiriska diktator tar över efter Letterman nästa år. 
 
Tillsammans med ett band bestående av Thundercat med flera är det fortfarande uppenbart att Kendrick har funnit ett nytt sound. Men den funkiga basgången från redan nämnda virtuos och ett atmosfärsenligt saxofonsolo signerat Terrace Martin är i rapparens favör när Compton-sonen diskuterar frihet i en balansgång mellan spoken word och ett frenetiskt flow. Med sin nyvunna ODB-frilla blir denna — än så länge — obetitlade och genreöverskridande låt till en triumf för Kendrick, samt ett värdigt avslut för en lång rad av uppträdanden hos Stephen Colbert.