6:28 2 Okt 2014

Om jag säger Louisana vad tänker du på då? Träskmarker och krokodiler? Matthew McConaughey eller The Yellow King? Om någon av dessa poppar upp i huvudet – främst de senare två – är du förmodligen ett fan av True Detective. Just nu är du kanske inte emotionellt redo för flera nyheter kring denna serie efter att Vince Vaughn fick en av huvudrollerna i andra säsongen. Men om huruvida Wedding Crashers-skådespelaren har mörkret eller ej är orelevant för dig så finns det här en dokumentär i väntan på att någon du hatar får en roll i HBO-dramat.

I deras ständiga sökan efter att göra de mest banala dokumentärer om några av vår världs hemskaste historier – samt Snoop Dogg, syra och annat kidsen gillar – har nu Vice tagit sig an den sanna historien bakom True Detective. Seriens skapare Nic Pizzolatto har nämligen inte hymlat om faktumet att en rad fakta och fiktion inspirerade hans skrivande – till exempel är hela mytolgin baserad på en bok han inte ens skrev. The Real True Detective är dock så real som det bara kan bli när vi ser tillbaka på ett fruktansvärt brott som blev grunden för dess fiktionella motpart. Ett brutalt mord, en radikal kyrka och två karbonkopior av duon Cohle och Hart är att förvänta. Men ha i åtanke att några av de händelser som beskrivs under de kommande tjugo minuterna är minst sagt upprörande – känsliga tittare är därmed varnade.

”Those aren’t mountains – they are waves”

Krävs egentligen ord? Vet vi alla inte redan vad det handlar om? InterstellarChristopher Nolans adrenalinspruta rakt in i hjärtat av sci-fi-genren – har fått en ny trailer.
 
Svarta hål, oupptäckta planeter, havsvågor stora som berg och Matthew McConaughey. Låt oss inte hålla tillbaka på förväntningarna, detta är förmodligen årets film. Ja jag är svag för McConaughey som en splittrad farsa med en fallenhet för monologer av den filosofiska sorten okej! Men ärligt talat detta kan vara definitionen av en bioupplevelse.
 
Filmens totala längd kommer ligga på nästan tre timmar så med andra ord – sjunde november finn din väg hem till mig snarast.
 
7:05 1 Okt 2014

Att Hollywood har en fallenhet för att tolka historien lite som de känner för är knappast en nyhet, dock finns det en viss del av världen som känner till detta alldeles för väl. Antikens Egypten har sen typ alltid skildrats med hjälp av vita skådespelare – det är tydligen en nästan lika antik lag bland alla filmbolag. Har du planerat att spela en skurk så kan oddsen se lite bättre ut men i slutändan verkar Hollywood oftast känna att varför ta risken?

Rasismen blir minst sagt uppenbar med Ridley Scotts kommande film Exodus – en ny tolkning av Det Gamla Testamentet. Här kan vi till exempel se Christian Bale som Moses och Aaron Paul – inte helt oväntat – som hans sidekick till protegé Joshua. Nästintill dessa erkända namn har vi ett smörgåsbord av andra vita talanger och i skuggan av dem ett gäng icke-vita skådespelare. Bland deras prestigefyllda roller finns filmens känslomässiga stötpelare ”egyptian thief” och dess hjärta i form av ”Egyptian Lower Class Civilian”.

Okej hur jag än formulerar det så går det inte och bortse från faktumet att Hollywood gör något fel. Filmhistoriens kanske största synder är just den vitmålning av den antika Egypten som filmbossarna i Los Angeles har penslat på genom åren. Låt oss inte heller tala om hur det står klart att det är skitsvårt och landa ett filmgig såvida du inte är vit. Det här kanske höll när Elizabeth Taylor spelade Kleopatra för över 50 år sen men idag? Nej knappast. 

Vilket gör den nya trailern för Exodus något bitterljuv där vi kan skåda hur Ridley Scott har satt ihop ett episkt spektakel med rasism som fundament. Med tanke på att Gerard ButlerGeoffrey Rush och flera vita namn spelar huvudrollerna i kommande Gods of Egypt – ja de kommer ha rollerna som gudar över ett icke-vitt folk – så verkar trenden knappast vara utdöende. En bojkott vore kanske på sin plats men med tanke på vilka kassasuccér dessa filmer lär bli så lär inte den insatsen skörda mycket frukt. Men om någon kan fylla Hollywoods gator med gräshoppor – hör av er.

Jeopardy är som en av världens äldsta tv-sända frågesporter en rätt pålitliga källa för kunskap förpackat i vardagsunderhållning. Nyligen har vi här i Sverige lärt oss att inte ens Adam Alsing kan ta livet av denna odödliga popikon då Pontus Gårdinger har fått sin chans att leka bödel med nystarten på TV8. Är detta slutet för Jeopardy i svensk form? Kanske, såvida inte Magnus Härenstam tänker rida in i studion på en vit häst redo att befria programmet från dess tablåskugga. Något säger mig att även den amerikanska varianten borde slå en signal till Härenstam.

Allas interdimensionella faktaguru Alex Trebek gav nämligen svaret* ”vad kvinnor vill ha” tidigare i veckan och du vill inte ens höra frågorna. Packade med stereotyper från 60-talets reklamfilmer förvandlades Jeopardy till en sexistisk julafton på bästa sändningstid – eller när programmet nu sänds i USA. Inte helt oväntat ansåg en del kvinnor att det fanns mer att önska av livet än dammsugare och yoga-lektioner vilket har lett till hashtagen #WhatWomenWant. Ledda av Sophia Bush från One Tree Hill har de genom Twitter ställt frågesporten till svars – eller frågat – vilket du kan ta del av nedan tillsammans med de faktiska frågorna som AvClub tog fram.

Något säger mig i alla fall att Rickard Ohlsson sover gott inatt.

 
 
 
*Om du har missat reglerna i Jeopardy så lyder de som så att programledaren alltid ger svaret på en fråga deltagarna får ställa, ett omvänt koncept helt enkelt.
4:08 30 Sep 2014

olsson-by-trey-ratcliff-450

Den svenska musikscenen är i dagsläget ett maskineri som växer för varje andetag. Därför är det viktigt att hålla ett öra nära den ständigt pulserande venen av ny musik. Bland dessa kanaler rör sig inte helt oväntat skivbolaget Emotion – grundat av duon Karl X Johan – från Stockholm, vars nya artist Olsson debuterar idag.

Denna unga och hittills okända talang från den svenska landsorten verkar vara beredd att erövra huvudstaden med sin nostalgiska pop som om det vore handlingen i en coming of age-rulle från 80-talet. Huruvida han i slutet klår den odrägliga rikemansungen i ett bilrace och vinner drömtjejen håller jag osagt. Däremot står det klart att dubbelsingeln Dimma/Lambada är en odyssé över synthlandskap som tar dig genom tid och rum. För även ifall låtarna drömmer om svunna tider så finns det något tidslöst i Dimmas stillsamma tryckare på törnrosor och tropiska Lambadas avskalade eurodance-vibbar. Kanske spelades låtarna in under en charterresa till Mallorca? Eller var skådeplatsen en källarvåning med en mikrofon och kassettspelare som främsta verktyg? Vem vet.

Detaljerna är i slutändan orelevanta då myterna kring Olsson lär bli många fler när hans coming of age-film rullar vidare mot flera stordåd. Lyssna nu på på Dimma/Lambada nedan i väntan på första ep:n som släpps denna vinter.