I mitten av 2000-talet var hon en av de mest eftertraktade artisterna i Stockholm med talangen att bemästra rap, sång och dans likt ingen annan. En storslagen karriär fanns i sikte för svensk-amerikanska Mapei, turné med Diplo och albuminspelning med Justice skvallrade om det. Men lika kvickt som musikvärlden hade tagit henne till sitt hjärta så var hon helt plötsligt försvunnen – tills i mars förra året när hon gled in i våra medvetanden igen med superhiten Don’t Wait. Nu – ett och ett halvt år senare – kan vi äntligen konstatera att teorierna kring Mapeis framtida herravälde inte var felaktig när hon släpper debuten Hey Hey.

Nästa vecka kommer albumet att finnas bland skivhyllorna men redan nu kan vi ta del av detta verk genom NPR. Det är en grandios och minst sagt imponerande återkomst till musikens kokpunkt för Mapei. Från den troingivande arenahymnen Believe till långsamma pianotoner på AS1 – de 12 spåren är ett segertåg som inte liknar mycket annat vi har hört detta år. Kaxigt och innerligt, nostalgiskt men progressivt, tillsammans med producenten Magnus Lidehäll har alla möjliga komponenter fångats upp för ett fantastiskt album. Vår svenska stolthet på rätt kurs återigen med en succéartad framtid som destination, för, ja, det förtjänar hon väl allt.

Hör hela albumet här.

Det är för mig helt okej att Jay Z har en ohälsosam relation till cigarrer, kör på för all del! Men när det går ut över en oskyldig persons hamburgare, har det inte gått för långt då? Det är en av frågorna vi kan ställa oss efter att ha sett första delen av paret Carter/Knowles kortfilmstrilogi Bang Bang. Vad det faktiskt syftet bakom dessa filmer är knappast uppenbart – än mindre varför de romantiserar det gamla Amerika genom en fransk new wave-lins. Tanken är väl kanske att detta ska hjälpa i längtan efter HBO:s konsertdokumentär inspelad under On The Run-turnén. För beundrare är säkert allt nytt från Beyoncé och Jay Z uppskattat – så länge det inte handlar om skilsmässorykten – och tumblr snart några gifs rikare i alla fall.

Jakten på att höja sitt kulturella kapital fortsätter nedan för Blueprint-rapparen med assistans av cigarrök och Ennio Morricone. Något säger mig att hans tjat om Picasso ändå måste vara rätt påfrestande att leva med?

Veckans singel

Producenten Aaron Jerome har hyllats under pseudonymen SBTRKT för sina smått schizofrena överskridningar mellan elektroniska genres och beteendet verkar fortsätta på nya Wonder Where We Land. Vi har tidigare hört samarbeten från albumet som Ezra Koening, Raury och nu Harlem Asap Ferg. På låten Voices In My Head tar rapparen till ton och verkar vara djupt influerad av hostmedicin med mera. Tillsammans med produktioner från albumartisten och gruppen Warpaint blir det hela till en klaustrofobisk eller ja smått schizofren lyssning som endast kan sammanfattas med ordet udda.

Veckans musikvideo

Det är uppseendeväckande hur pass mycket surrealism du faktiskt kan uppnå med 5000 dollar och en fäbless för katter – vad sångaren Thundercat och komikern Eric Andre gick på när de spelade in detta undrar nog vi alla. David Cronenberg hade utan tvekan varit stolt över denna kärlekshyllning där vi tas på en inte så lättsmält trip genom galaxer och dimensioner. Känsliga tittare är varnade – och fans av Mortal Kombat uppmuntrade – när de tar sig an kanske årets underligaste musikvideo.

Veckans fanboy moment

Ryan Adams har släppt ett nytt självbetitlat album och verkar vara tillbaka med besked – i alla fall om man ska tro David Letterman. Talk show-värden har sen tidigare gått upp i varv över musikaliska gäster – vi minns nog alla Future Islands – men detta är kanske första gången han har bett om ett encore? Förståeligt nog då Adams knappast har förlorat stinget. Frågan som råder är dock om jag är den enda som fortfarande blandar ihop honom med artisten bakom den där förödande sommarlåten? En svaka i min populärkulturella facit.

Veckans filmproducenter med stora egon

Att Jay-Z planerar att kontrollera all våran masskonsumtion inom en snar framtid är sen tidigare känt och helt i linje med lillebrorsan Kanye Wests gudalika visioner. Därför borde det inte komma som någon överraskning att de två numera även kan lägga till filmproducent i cv:et. Deras gemensamma vän Chris Rock har nämligen satt sig i registolen för filmen Top Five med Adam Sandler i huvudrollen. Handlingen känns något bekant med en komiker vars ambitioner är att bli tagen som en seriös skådespelare efter att han blir intalad att sända sitt bröllop i reality-tv – något säger mig att det var där Kanye nappade i alla fall.

Kan du känna doften av napalm när morgonskenet smyger sig fram? Det är en relik från popkulturskatten som har kommit till ytan. De ständigt trogna grävarna hos amerikanska sidan Slate fann nyligen en av vår tids första mashups och ja den är briljanta. För kan du egentligen få något annat när du tar Disneys klassiska karaktär Nalle Puh och transporterar honom till Francis Ford Coppolas klaustrofobiska Vietnam i Apocalypse Now? Det var den kanadensiska filmskaparen Todd Graham som låg denna mix av leksaksdockornas tecknade värld med den blodiga resan mot mörkrets hjärta. Efter sin skapelse året 1987 har den cirkulerat genom en rad vhs-kopieringar – för ja man gjorde det så då – och nu kan vi ta del av den genom nutidens under Youtube.

En kan ju inte låta bli och tänka på hur detta skulle yttra sig här i Sverige? Tänk Astrid Lindgren möter Coppola eller Oliver Stone!

• Emil med byssen i en moralisk konflikt mellan löjtnater i Smålands skogar, den hjärteskärande stunden då han bevittnar hur Alfred tynar bort bland snö och vietconger.
• Eller den oscarsvärdiga insatsen från Karlsson på Taket, glidandes genom Nazi-Tyskland letandes febrilt efter lillebror som har försvunnit bland de elaka skolkamraternas kvarter.
• Sen kan vi alla ana att Mästerdetektiven Blomkvist levde farligt i Berlin den 20 juli år 1944!

Ett litet taskigt exempel på hur Emils tid i Vietnam skulle kunna se ut, inget tigerblod inkluderat!

Med tanke på att Paul McCartney har passerat 70-årssträcket som kanske en av musikhistoriens mest inflyttelserika artister så var det väl endast en tidsfråga före de horribla hyllningsalbumen började ramla in? Men kanske är inte The Art of McCartney – med sina hela 42 låttolkningar – värd att döma ut riktigt än? Fortfarande är det oklart huruvida Yeezus-samarbetet Piss On Your Grave kommer medverka men tur nog kommer i alla fall gotharnas favoriter The Cure ha sin första inspelning sen år 2008 inkluderad.

Tillsammans med den gamle Beatles-medlemmens son James har de satt ihop en respektabel cover på klassiska Hello Goodbye. Denna studiosession vi kan ta del av nedan är originalet trogen med gästmedverkan av Robert Smiths distinktiva röst och – likt alltid när det gäller The Cure – virvlande melodiflykter. Albumet når hyllorna i november där vi även kan höra Bob Dylan, Willie Nelson och Peter, Bjorn and Johan. Vi kan också andas ut över faktumet att Per Gessle inte har varit påtänkt för en cover sen Binglotto gick på TV4, han med McCartneys låtskatt är vad mardrömmar är gjorda av.