Den femte säsongen av Game of Thrones har tagit sin början och med det andra avsnittet börjar allt te sig som vanligt igen.

Tyrion fortsätter sin resa mot döden i form av alkohol, människor huggs ihjäl i dramatiska dueller samt avrättningar, och de politiska intrigerna är åter igång när Cersei greppar efter mer makt medan Dorne kräver hämnd. Det hela resulterar i en power ranking något väntad men ändå full av överraskningar. 

Power Ranking:

1. Jon Snow

Att Jon skulle avancera från andra till första plats var väl kanske lika väntat som att han skulle erövra titeln Lord Commander. Dock måste jag påstå att den kändaste oäktingen i norr gick från att vara tämligen besviken över nomineringen till en glad vinnare. Kanske är han i slutändan en dålig förlorare? Det nyvunna ansvaret kommer säkerligen att debatteras bland hans mer eller mindre trogna bröder, speciellt efter att deras nya överordnade satte en barmhärtig pil i Mance Rayders hjärta. Jon Snow har varit känd — samt skyldig till — att flörta med vildingar tidigare, något de svartklädda antagonisterna Allister Thorne och Janos Slynt lär skvallra om medan de paktar vidare. Veckans omröstning vann dock Jon, vilket betyder att Westeros kanske bittraste och mest introverta individ har blivit till något av en spelare — samt en intressantare karaktär att följa såhär efter fyra säsonger.

2. Drogon

Puberteten är — som redan bevisat i förra avsnittet — ingen lek, särskilt inte när det handlar om gigantiska drakar. Den största av alla tre är Drogon, vars frihet är fördelaktig i utbreddandet av hans vingar. Men vad gör egentligen Daenerys äldsta son — och den mest fruktade attraktionen på andra sidan de smala havet — när han inte lämnar av smutstvätten? Grillade lammbufféer är en självklarhet, men kanske är det även dags för fantasyvärldens potentiellt tyngsta drake att testa sina vingar och ta sikte mot Westeros? Sju kungariken skulle ändå toppa Benedict Cumberbatchs miserabla försök till att elda upp en liten sjöstad i sista installationen av The Hobbit-trilogin.

3. Bronn

Denna återkomst är i sig värd en listplacering bara för att, speciellt med tanke på att vi egentligen inte borde se mycket alls av Bronn nuförtiden. I böckerna gör nämligen han samma deal med Cersei Lannister, men blir sedan något av en skuggfigur som det till mestadels endast talas om. Men nu har D.B. Weiss och Dan Benioff fått för sig att Jaime ska till Dorne — också det en ändring från böckerna — vilket öppnar för nya äventyr med Bronn. Kan denna konstellation toppa duon som legoknekten formade med den yngste av Lannister-syskonen? Kanske inte, men det är allt trevligt att åter stifta bekantskap med det vidrigt älskvärda aset, som även vinner en hel del på detta.

4. Arya Stark

Ett mynt senare och plötsligt är du antagen till Bravos dödligaste utbildning. Arya lyckades till slut stiga innanför The House of Black and Whites portar, och nu har vi kanske tio säsonger av träning att se fram emot? Ingen vet exakt vad som väntar henne där inne, inte ens bokläsare kan vara säkra — men enligt Game of Thrones traditioner borde det vara något de kan dra ut på. Så länge denna minderåriga dödsmaskin får stryka något av namnen från sin lista — det vill säga Cersei — innan seriens slut kan vi väl vara nöjda.

5. Jaqen H’ghar eller vad vi nu ska kalla honom

En sylvass diss ger en comeback i två benämningar, typ. Detta är alltså inte den Jaqen vi lärde känna i säsong två, utan bara någon som råkar gilla hans ansikte, vilket jag har all förståelse för.

Bubblare:

Doran Martell

Oberyns rullstolsbundna broder verkar vara en något mer samlad karaktär gentemot brorsan. Som prins av Dorne är han dess ledare, och hela kungariket väntar nu på att han ska agera. Med Cerseis dotter Myrcella — som Tyrion gifte bort i andra säsongen — strosandes genom olivträdgården sitter Doran på ett trumfkort, frågan är ifall han kommer utnyttja det. Förresten, har inte Oberyns älskare Ellaria Sand genomgått ett distinkt skifte i dialekt? Den nya rolltolkningen känns nästan som en skurkaktig nidbild av förra årets mer sympatiska livsälskare.

Postmortem:

Mossador

I Mereen fortsätter Daenerys att göra taktiskt dåliga val med att döda arbetarklassens representant i hennes råd — Mossador. Vi kan nog alla symptisera med den före detta slavens val att slå tillbaka mot de ägare som nu slaktar folk på gatorna i ett försök att återvinna makten och slavhandeln. Samtidigt måste Dany bevisa att hon kan leda ett folk — eller vad det nu är hon gör där — och lät en av sina soldater dekapitera Mossador, vilket ledde till en våldsam drabbning mellan samhällsklasser. Hektiska tider i Mereen, och fortfarande kan jag inte finna tid till att bry mig ett dugg om det?

Valar Morghulis:

• Avsnittet erbjöd även en subtil diss mot alla bokläsare från Stannis fru.
• Faktumet att Tyrion introducerade sexuella lustar till Podricks liv, tog han och Brienne ett steg närmare Sansa Stark…
• Sen ett flertal därifrån, konstanta motgångar verkar bli Briennes nya mantra. Dock kan hon fortfarande erbjuda några av seriens störst nagelbitare till actionscener.
• VI kan väl nästan anta att Lord Commander utesluter en framtid med Jon Stark?
• Detta avsnitt kännetecknar mer än någonsin tidigare att tv-serien och böckerna börjar gå åt olika håll, med samma slutdestination. Jaime och Bronns resa till Dorne är helt författad för serien, medan Sansa har tagit sig förbi alla publicerade sidor i böckerna. Det är minst sagt skrämmande tider för bokläsares, vars självgodhet och förakt riktat mot de icke invigda tv-tittarna nu kan slå tillbaka mot dem. Att de inte förutspådde detta, med tanke på George RR Martins förflutna som högst produktiv författare?

Läs även: tidigare recaps av Game of Thrones-säsongen.

Bild via HBO.     

Även om Tyrion fann väntan inför den ödesdigra duellen mellan Oberyn och The Mountain något påfrestande så kan den inte ens liknas vid det vi har utstått. I 302 dagar har vi spekulerat, i 302 dagar har vi brottats med spoilers och kämpa mot abstinensbesväret. Men nu efter 302 dagar återvänder äntligen världens största tv-serie — Game of Thrones.

Med seriens återkomst hoppas jag att ni här kommer finna er logiska tillflyktsort under de kommande veckorna, med mina recaps av händelserna i det ständigt blodiga Westeros. Likt förra året görs detta i form av en power ranking där jag studerar vilka som spelar spelet — om järntronen, inte en vinstsumma i Paradise Hotel eller liknande dokusåpa — allra bäst. Jag tänker inte göra det hela mer invecklat än George RR Martins beskrivning av en maträtt, så låt oss sätta igång, helt enkelt.

Veckans Power Ranking:

1. Cersei Lannister

Som vanligt är det första avsnittet av säsongen fullpackat med karaktärer, här återser vi alla älskar — samt hatar — förutom Arya och Theon Reek. Därför kan det vara svårt att finna en uppenbar vinnare i The Wars to Come, det enda uppenbara är att ingen kommer smutsa ner sina underkläder vid Tywin Lannisters närvaro förutom den kända bortgångna patriarken själv. Hans död lär resultera i en maktkamp med flera förlorare än vinnare, men en lågoddsare för nuvarandet måste vara Cersei som med sin faders förmultnande lik blir den mäktigaste personen i hela Westeros. En åtråvärd plats att inneha, dock kan – som vi alla känner till – saker och ting skifta väldigt snabbt i denna värld. Om vi ska tro den blodsugande spåkvinnan kan det hända snart, med tanke på hur puberteten verkar ha slagit till för den nyblivne kungen Tommen som trånar efter sin drottning.

Förresten, finns det ingen som ens saknar att hata Joffrey lite? Nog för att vi alla drömde om den dag han skulle lämna oss, men det saknas ändå ett uns av sociopatisk douchebag i Kings Landing just nu.

2. Jon Snow

Efter förra årets storslagna strid om The Wall, där de svartklädda emoriddarna försvarade kungariket mot jättar och köldskadade skinheads, verkar Jon Snow vara tämligen nöjd med tillvaron. Jag menar, han tränar ju ändå grabben som dödade hans flickvän i hur man blir bättre på att döda, antar att Winterfells bastard är i ett desperat behov av sparringpartners efter att vildingarna slaktade majoriteten. Ärligt talat, de snackar alltid om hur få män de har vid muren, men med varje säsong verkar det ändå vara minst 100 rånare och våldtäktsmän där — detta gudsförgätna land har väl inget underskott på dem, antar jag. Hursomhelst verkar Jons position vara viktigare än någonsin när både Stannis och Melisandre flörtar med honom. Sen huruvida det var ett smart drag att sätta en barmhärtig pil i Mance Rayder återstår att se, men Westeros mest deprimerande figur verkar i alla fall mer än redo för den stundande vintern — den säsongsenliga depressionen biter helt enkelt inte på honom.

3. Sansa Stark

Det var rätt uppenbart i och med outfitbytet att även Sansas personlighet skulle få sig en renässans – färga håret svart och en del karaktärsdrag kommer sig naturligt. Vi finner henne här tillsammans med Littlefinger — som verkar vara mer av en mentor än någonsin tidigare — observerandes den kanske mest patetiska duell serien någonsin har erbjudit. Goth-Sansa levererar dock, och jag ser en potentiell Winona Ryder för 2010-talet i henne. Låt oss bara hoppas att hon finner en Christian Slater som är allt annat än Petyr Baelish, Westeros mest obehagliga fadersgestalt.

4. Tyrion Lannister

Finns det egentligen något bättre sätt att introducera Tyrion än med ett glas vin och en kaskadspya? Tveksamt. Om han hinner supa ihjäl sig innan Mereen återstår att se, men det är uppenbart att av alla karaktärer i serien tar Tyrion de största kliven just nu — det finns ett uppenbart läge för ett skämt om hans längd här, men jag avstår. Konstellationen Tyrion och Daenerys är säkerligen något många fans har drömt om, och ifall allt går vägen får vi kanske se dem skåla innan säsongens slut, vilket vore vara banbrytande för en serie där man har lyckats göra en drakdrottning till en av dess tråkigaste karaktärer. Seriöst, till och med hennes tonåringar till eldsprutande barn har tröttnat på de — även fysiska — bojorna som Mereen har inneburit.

5. Loras Tyrell

För att vara den femte installationens första avsnitt var det väldigt sparsamt med den annars överflödiga nakenheten. Men Loras verkar ha funnit en stabilt KK i mannen ansvarig för Littlefingers bordell, och därför har han vunnit en listplats. Men scenen lär ha varit ansträngande för alla konservativa kristdemokrater där ute som inspireras av seriens politiska intriger, dock är väl de snart lika trollbundna av Blå Ögon som alla sverigedemokrater där ute.

Bubblare:

Kevan Lannister

Med Tywins död återvänder Kevan Lannister till huvudstaden efter en fyra säsonger lång frånvaro. Han är måhända inte lika klippt och skuren för politiken som den fruktade brodern, men att vara Lannister-klanens äldsta är alltid en fördel. Vi fick även återse hans son Lancel, som efter sin affär med Cersei har satt lås på det som orsakade honom en hel del trubbel, och blivit någon form av munk. Med andra ord verkar det fortfarande finnas chanser till drama inom den incestuösa släkten.

Vila i Frid:

Mance Rayder

Seriens mest försummade karaktär? Med en skådespelare som Ciarán Hinds i rollen måste jag ändå påstå det. Låt oss hoppas att sångerna minns honom för den han var och inte bara blandar ihop honom med Tormund, okej?

Valar Morghulis:

• För första gången använder D.B. Weiss och David Benioff flashbacks, som i form av drömmar förekommer ofta i böckerna. 
• Kanske är det hög tid att någon sätter en åldersgräns på pilbågar?
• Nattens premiär blev något av ett antiklimax, efter att de fyra första avsnitten av den femte säsongen läckte under söndagen. Men för en serie som aldrig har oroat sig över faktumet att den är världens mest nedladdade kommer den nog regera vidare som världens största. Dessvärre för oss kritiker och skribenter lär HBO inte vara lika sugna på att skicka ut avsnitt i förväg — för recension — nästa år. Jag vill dock förtydliga att min involvering i detta är obefintlig, tydligen förlorar man huvudet utan rättegång efter ett brott av denna sort och jag gillar mitt huvud väldigt mycket. 
• Nu kan jag inte heller utpressa någon med spoilers, vilket är djupt sårande.
• Om du av någon anledning har funderat över hur Game of Thrones skulle se ut i John Singletons regi.

Vintern är kanske över här i Sverige, men i Westeros har den bara tagit sin början och vi vet alla vad det innebär. Game of Thrones återvänder nästa månad med en ny säsong där walkers, wildlings och ett antal nya faror är annalkande. Med lanseringen av sin nya tjänst Now — ett partnerskap med Apple som ska tillåta de utan kabeltv att ta del av dessa blodiga intriger lagligt — premiärade HBO under gårkvällen ett nytt actionspäckat smakprov på den femte installationen av deras flaggskepp.

I den nya trailern ligger fokuset främst på tre maktkamper — Lannisters och Tyrells om tronen i King’s Landing, Daenerys och ett nytt hot i Meereen, samt de svartklädda enslingarna i norrs eviga dispyt om kyskhetslagar med vildingarna. Återvänd till George RR Martins värld av politik, krig och incestiösa förhållande ovan för två minuter. Fortsätt sedan läsa nedan, där jag analyserar de nya ansiktena, miljöerna och konflikterna ni kommer att få ta del av denna vår. Om du av någon anledning vill hålla dig helt fri från spoilers så slutar din läsning här — men ärligt talat, det är inte brännfarligt som en drakkäft, direkt.

Som sagt står Daenerys inför ett nytt hot denna säsong — Harpyans söner. Deras identiter är ett mysterium som döljer sig bakom masker av guld, men målet är uppenbart — ta makten över Meereen från allas vår Khaalesi. Kanske borde vi ändå hålla på dessa söner? Så att den sista av Targaryen-ätten äntligen kan sätta segel mot den enda tron vi egentligen bryr oss om, den där smått osköna gjord av hundratals svärd, ni vet. Dock är denna monolog från Daenerys om ett visst hjul lite uppseendeväckande, visst att det har pågått en maktkamp i Westeros de senaste åren, men samtidigt har hennes egen släkt stått för en som sträcker sig över sekler. Antar att någon bakom kulisserna som alltid vill intala fans att detta är just den säsongen den blonderade frälsaren återvänder till sitt hemland — dock gör väl vi kanske bäst i att inte leva på några naiva förhoppningar, människor har mist sina liv för mindre i denna värld.

Detta verkar bli det största tidevarvet hittills för Nordens mest älskade emo till oäkting – Jon Snow. Enligt Kit Harrington tillbringade han flest timmar framför kameran av alla skådespelare denna säsong, och drog säkerligen på sig några frostskador under inspelningen på Island. I trailern fortsätter striden mot Westeros ohygieniska upprorsmakare bortom muren — nu med assistans från ingen mindre än Stannis. Bastarden från Winterfell är dock inte dum och vet att ett annat hot vilar där ute, ett för alla gemensamt sådant, som kanske kan leda till en oväntad allians mellan watchers och wildlings.    

Tyrion har numera en rätt imponerande ansiktsbehåring — jag klagar inte.

Tv-seriens grundare David Benioff och DB Weiss har länge hintat om att de skulle överge delar av grundmaterialet för sin egen fantasi. Med den femte säsongen verkar denna process nu ta sin början på allvar, och ni ser den första glimten av detta ovan — Brienne och Pod i klimat kyligare än vad de någonsin har upplevt i böckerna. Kränkta bokläsare is coming, den saken är säker.

Jag upprepar — dags att överge Meereen nu, Daenerys, ingen tycks nämligen uppskatta din känsla av white man’s burden.

Här har vi en ny rollfigur att introducera — The High Sparrow, spelad av teaterlegenden Jonathan Pryce. Denna något oglamorösa påve för Westeros lyder endast sina sju gudar vilket lär leda till en rad kontroverser. Det vore ju ändå inte helt orimligt att även denna fantasyvärld har invånare lika bildade inom religion som Flashback-användare.

Om ni av någon anledning hade glömt hur blodig denna serie är.

Återigen tycks Meereen inte vara den säkraste platsen bortom haven. Arenan antyder även att vi kan få uppleva ett eller annat makabert gladiatorspel. Detta är något jag välkomnar med tanke på HBO:s bakgrund inom denna underhållning tillika slakteri.

När Oberyn Martell fick sin skalle krossad var inget öga torrt — eller jag var främst skräckslagen, men därefter kom tårarna. Vi finner dock lite kompensation i faktumet att den nya säsongen för första gången tar oss till den bortgångne prinsens hemland Dorne. Där väntar hans älskare Ellaria Sand och tre oäkta döttrar i klassiskt Game of Thrones-manér — med vapen dragna redo att hämnas allas våran älskade bordellerövrare. Får se hur många avsnitt vi ges att älska dem innan de tas ifrån oss.

Här har vi kanske den största ändringen från böckerna hittills. Jaime och Bronn verkar nämligen ha gjort ett markant miljöombyte när vi här finner dem i Dorne. Inte helt oväntat är detta ett sätt att bland annat ge mer utrymme till den fantastiska rollfigur som är Bronn — i böckerna den nya säsongen är baserad på är han nämligen rätt osynlig. Böcker är dock inget att förlita sig på när det kommer till Dorne, där faktiskt vad som helst kan hända nu — en sak är däremot säker, det lär bli underhållande att följa A Song of Ice and Fires officiella Reddit denna vår när gifs av denna sort har förlorat sin relevans.

Har Harpyans söner drakar? Nej, jag trodde väl inte det. Den stora frågan är dock exakt hur stor kontroll Daenerys har över sina barn numera, Drogon här verkar ju vara något pubertal och rätt trött på morsans skitsnack. Huruvida hon skämmer bort honom med ett dussin lamm, en moppe eller något där emellan återstår att se när Game of Thrones återvänder 12 april med en världspremiär som sträcker sig över 170 länder. Det betyder att du med HBO Nordic kan sitta bänkad med resten av världen klockan 3 på natten redo att låta din röst ljuda när älskade rolligurer går bort, en efter en.
   
Precis som förra året kommer jag recappa varenda avsnitt här på bloggen. Hoppas vi syns då!

Amerikansk tv har nått en diffus period i sitt liv. Tittarsiffrorna enligt det uråldriga Nielsen Rating-systemet sjunker för varje år medan tv-skapare berättar historier likt aldrig förr. Detta nyskapande narrativ med en fäbless för anti-hjältar ligger främst kabelkanaler som HBO och AMC bakom medan ordinarie tv-kanaler har fallit i skymundan. Vad är då Emmy-galans plats i denna nya era? Är det endast en smärtsam påminnelse att redan nämnda kabelgiganter står överst i hierarkin? Eller ett perfekt tillfälle att glömma de frånvarande tittarna och istället ta till alkoholen när priser ska skördas?

Den 66:e installationen av galan sändes under natten från Nokia Theatre i Los Angeles med Seth Meyers som värd. Kampen om de åtrovärda statyetterna blev till en triumf för Breaking Bad – och sen inte mycket mer. En blandning av väntade vinster och överraskningar; svaga och hysteriska skämt samt en del tårar resulterade i en någorlunda ljummen tillställning. Det har dock inte hindrat mig från att samla ihop de absolut viktigaste ögonblicken.

Käre Seth, förväntningarna var hög men det hela föll förvånandsvärt platt med en medelmåttig prestation. ”Jokes are like nominees, not everyone can be a winner” och ja så rätt han hade. En kunde nästan tro att öppningsmonologen var NBC konkurrerande med Game of Thrones på en söndagkväll då all livsglädje var frånvarande i skämten; exempelvis när det började talas om att MTV inte längre sänder musikvideos, en numera relik till popkulturell vits.

Tur nog verkade talk show-konkurrenten Jimmy Kimmel sugen på att återigen leda galan när han bjöd på en två minuter lång mini-roast av Matthew McConaughey. Allt True Detective-skådespelaren är involverad i dessa dagar sluter ju upp i succé, därför var det knappast oväntat att detta tillfälle lockade mest skratt under natten. När de två minuterna var över hade Meyers förmodligen försökt anlita hela Hollywoods voodoo-elit.

Bland årets drama-serier fanns det en odiskutabel vinnare i Breaking Bad. AMC-serien sände sin sista säsong förra året och kom att dominera hela kvällen. Bryan Cranston – oväntat stilig i mustasch – vann sin fjärde statyett för rollen som kemiläraren tillika methkokaren Walter White vilket måste vara ett något form av rekord? Hans älskade medbrottsling Aaron Paul och tv-fru Anna Gunn fick även båda ta emot pris för tredje och andra gången. Efter vinster i kategorierna för bästa serie och manus var storslammen ett faktum vilket lär ha lämnat många andra värdiga konkurrenter knäckta. Stackars Nic Pizzolatto, andra säsongen av True Detective kanske blir mörkare trots allt?

Kvällens kanske trevligaste överraskning – gånger två – var när alla komediseriernas drottning Julia Louis-Dreyfus återigen fick bära sin krona för huvudrollen i HBO-serien Veep. Vad som sedan följde lär kanske göra en del förvirrade när Bryan Cranston gick till en romantiskt laddad tungattack mot skådespelerskan. För de ovetande gästade världens mest älskade knarkkung Seinfeld en gång i tiden, något de två refererade till när de delade ut ett pris några minuter tidigare. Dreyfus menade på att han endast påminde om någon hon hade hånglat upp i serien och därför valde Cranston att ta henne på en vandring längs minnenas boulevard.

När det kommer till musikparodier så verkar Weird Al Yankovic vara inne på sin egna Yankossance vilket nådde nya höjder med ett framförande av ett flertal tv-seriers vinjetter. Inte helt oväntat blev Game of Thrones storslagna soundtrack höjdpunkten; speciellt när han bad George RR Martin att skriva lite snabbare, dock saknade jag fingret från A Song of Ice and Fire-författaren.

I övrigt …

• Stod Gwen Stefani för en blooper i Travolta-klass när hon delade ut pris till ”The Colbort Show”.
• Utspelade sig kvällens kanske roligaste segment inte ens på galan utan var redan inspelad. I denna Emmy-special av Billy on the Streets ställs viktiga frågor likt ”Dinklage eller Patinkin” i all hast till ovetandes människor på gatan.
• Så hade Sarah Silverman med sig den bästa accessoaren – kan ha kommit till användning under öppningsmonologen.
• Fanns det även utrymme för tårar när den erfarna galavärden Billy Crystal mindes sin kära vän Robin Williams. Här är även Mets-matchen skådespelaren refererar till.
• Vann Fargo välförtjänt för bästa mini-serie medan True Detective fick en för regin i det där avsnittet med en sex minuter oavbruten tagning. Seriens radarpar behöver dock inte gråta då de – utan tvekan – hade kvällens skarpaste outfit.

Förresten låt oss se den här igen va?

För att vara tv:s kanske mest spektakulära serie är Game of Thrones inte känd för storslagna säsongsfinaler. Under tidigare säsonger har deras syfte främst varit att knyta ihop trådarna efter hektiska händelser likt Red Wedding och Blackwater. Men det blev ändring på det nu när det fjärde loppet av tio avsnitt nådde sitt slut. Arya kollar inte tillbaka mot Westeros utan mot det okända i Braavos, och så gör även vi när framtiden är osäker.

För hur kommer Tywins sketna död påverka kungariket? Ska Bran utveckla en genetisk mutation som ger honom fjädrar och vingar? Smugglade Varys med något vin åt Tyrion på sin resa (för ja, det lär han behöva)? Här finns en rad frågor att spekulera kring när vi tar oss an årets sista Power Ranking, i Westeros det vill säga. Jag passar även på att ge er en summering av denna gångna säsong, för att bland annat se vem som är den bästa spelaren.

Power Ranking:

1. Arya Stark

”Se och lär” verkar ha varit Aryas motto denna säsong. Hon har formats av The Hounds filosofi och i sista avsnittet sluts cirkeln. Sandor stal från de svaga och när han själv låg inför döden, vad gjorde då Arya? Hon plockade på sig hans pengapung utan några bekymmer. Westeros är några steg närmare helvetets kokheta avgrund efter Tywins död vilket gör Braavos till ett relativt säkert kort för Winterfells dotter. Vi vet dock alla att den söta unga flickan vi lärde känna för några år sen stannar i de sju kungarikena, medan en blodtörstig värsting ger sig ut på haven. Frågan är ifall vi numera borde frukta för hennes liv, eller för alla i Needles omgivning? Valar Morghulis.

2. Davos Seaworth

Jag skulle vilja ge denna plats till Stannis, verkligen. Men sanningen är att han förmodligen har tafsat på sig själv, drömmandes om Melisandre, medan Davos har vunnit arméer åt honom. Det är väl ändå traditionen i Westeros? Kungen super och rullar runt bland lakan medan The Hand gör grovjobbet, snusk exkluderat. Saker och ting börjar i alla fall hända för landets rätta konung, tack vare den gamle smugglaren. Nu måste han bara komma på var den där gigantiska armén kan slå läger utan att frysa ihjäl.

3. Tyrion Lannister

Allting var underbart när han kunde styra och ställa, men sen farsans återkomst har det gått rätt kasst för allas våran älskade Tyrion. Men nu fick han äntligen sätta Tywin på pottkanten (ja, den var billig) med ett armborst, och därmed kan vinden ha vänt. Tyvärr nådde relationen med Shae ett becksvart slut, som om inte rättegången var nog. Vi får hoppas att bättre tider väntar honom var han än hamnar, men det är nog förhoppningar vi alla kan glömma. Tyrion vet – precis som vi – att denna saga inte har ett lyckligt slut.

4. Brienne of Tarth

Vi fick äntligen se henne tugga på ett öra, och det var magnifikt. Synd att det var Sandors öra, men ja, han var ju lite av ett svin, speciellt mot slutet. Jag kan dock endast sympatisera med Podrick, stämningen lär vara rätt stel mellan honom och Brienne framöver.

5. Hodor

Vem hade anat att när skeletten från Jason och Argonauterna anfaller är Hodor den du borde ha vid fronten? Eller okej, nu var det väl kanske Bran som styrde honom men ändå… Hodor. Tyvärr kunde han inte rädda Jojen från den underliga kameraklippningen som blev hans död. Tur nog gav trollungen – tillika pyromanen – honom den snabbaste av begravningar. Jag hade ändå tröttnat på hans dystra framtidsvisioner och klarar mig utan dem i zombieversion. Men inget av detta spelar egentligen någon roll – bara Hodor läxar upp flera odöda jävlar i femte säsongen är jag nöjd.

Bubblare:

The Three Eyed Raven

Han har alltså spanat på tre ungdomar genom hela deras liv? Är det bara jag eller verkar denna gubbe vara lite suspekt? Stackars Bran också:

– Kommer jag att kunna gå?

– Haha, nej nej!

Men flyga låter ju nice i och för sig.

Summering av säsongen:

Bästa spelaren: Littlefinger

Utan han hade vi inte haft något Game of Thrones, krävs en längre motivering? Killen är tv-serien personifierat.

Tråkigaste spelaren: Daenerys

Hon har måhända drakar men annars händer det inte mycket i Mereen. Nu sitter två av dem till och med i kedjor och jag kan endast frukta all utdragen dramatik som väntar i framtiden. Någon måste även sätta stopp för Grey Worm och Missandeis romans. Emilia Clarke vill kanske inte vara topless längre, men detta är inte lösningen, HBO! Jag uppskattar dock symboliken i att The Breaker of Chains satte sina egna barn i kedjor.

Mest smärtsamma död: The Hound

Att han förblöder till döds i sin ensamhet är kanske inte självklart, men det ser långt ifrån lovande ut för Sandor. I sina sista minuter var han både hemsk och tragisk, två drag synonyma med karaktären.

Bästa skådespelarinsats: Kit Harrington

Jag driver, det är Peter Dinklage såklart.

Bästa Hodor: Hodor

Hodor.

I övrigt eller Valar Morghulis:              

• Hur fantastisk var inte Rawin Djawadis musik i avsnittet? Hela säsongens soundtrack finns här.
• Vem gör sig bäst på en toalettsits: Tywin Lannister, Hank Schrader eller kanske John Travolta?
• Ifall Mance Rayder tänker styra över de sju kungarikena så lär han behöva en tolk, för jag förstod inte ett ord av vad han sa.
• Var det bara jag eller såg Melisandre lite sugen ut på att täcka Jon Snow med blodiglar?
• Visst ja, Gendry… Undrar vad han har för sig dessa dagar.
• Minns ni när Tyrion talade om mord och terminologi? Patricide som är akten där en dräper sin fader nämndes men Jaime kom fram till att det inte fanns något ord för kusinmord. Efter Tywins död borde vi kanske lista ut ett? För det finns några kusiner i serien med lite blandade känslor inför varandra.
• Så Qyburn ska ändra The Mountain… Igen?
• Låt oss minnas Tywin Lannister en sista gång, Lord of Burns.
• Bokläsare är just nu arga över ett uteblivet kapitel, som vi förmodligen lär se i nästa säsong. Så nämner någon ett stenhjärta, håll för öronen.

Ja, nästa säsong, typ tio månader bort? Vi får höras då om ni nu inte väljer att hänga kvar här på bloggen som vettiga människor. Finns ju många andra tv-serier att recapa? Men tack för att ni har läst dessa!

Puss & Kram.