Stockholms självbetitlade gulligaste och äckligaste band Dolores Haze tar i sen senaste musikvideo oss med ner i underjorden, och låten Touch Me genomgår en förvandling från euforiska Kraftwerk-influenser till gotiska och postpunk-aktiga mardrömmar.

Det är som någon har tagit det danslystna hjärtat i singeln som släpptes förra månaden och snärjt in den i taggtråd. Från att ha omgetts av pulserande synthar fylls nu atmosfären sångerskan Groovy Nickz släpiga stämma sätter av skriande och tungt medryckande ackord, som gör mig redo att släppa allt och spendera mina resterande dagar med att tapetsera Robert Smiths nylle längs lägenhetsväggarna.

Även ifall låten på egen hand kickar igång alla ens melankoliska dansluster, så skadar knappast den gastkramande men fantastiska musikvideon. I en tillsynes enda lång tagning får vi följa hur bandmedlemmarna faller som en morgonstjärna genom ett Lynchian-snetrippat sceneri av frisläppta hämningar och syndfullt beteende – nämnde jag att detta kanske inte är något disco lämpat för jobbdatorn? Hur som helst är det bland det bästa och mest djärva jag har avnjutit från något svenskt band i år.

Albumet The Haze Is Forever släpps den 13 november. Videon regisserades av Natan Gullström – som tidigare har samarbetat med Yemi – och Rikard Jarl, för props lär ges.

Svenska sångaren Erik Hassle fortsätter att imponera med sin fallenhet för utmärkta samarbeten, och nu ges vi kanske den mest spännande hittills när han gästar Groundislavas nya singel.

Producentkollektivet WeDidIt med Shlohmo som dess de facto är en av de starkaste krafterna bland progressiv och genreöverskridande elektronisk musik just nu. Det är ett ensemble av talangfulla karaktärer där Jasper Patterson, mer känd som Groundislava, är en av de främsta. Efter att ha släppt sin cyberpunk-ode Frozen Throne förra året förbereder han nu en ep och det är på första singeln vi finner Hassle.

Med den nebulösa pop-marodören Flatline möter sentimentala melodier, i form av ett ekande piano, storslagna ljudbilder som tillsammans bygger upp till ett drömliknande klimax. Bland denna molntäta atmosfär skär Hassles sång om stulna pengar på rymmen igenom likt det klyschigaste morgonsceneriet du kan tänka dig. Men det är ändå så tilltalande hur låten slår an på ens emotionella strängar med en fascinerande och okonstlad finess, att vi i slutändan gör bäst i att bara kapitulera för den välregisserade verklighetsflykten.

Sommaren är snart över, även fast solen sköljer över landet mer än någonsin tidigare. Detta faktum skulle kunna ses som en lättfotad allegori för duon Korallreven, vars historia verkar nå sitt slut idag med låten Here In Iowa.

Från lägenheten i Stockholm till spelningar och turnér världen över, nu har Marcus Joons och Daniel Tjäder funnit ett något abrupt slut på resan de begav sig ut på för fyra år sen. Genom värmande och svävande synthar har de gett oss ljudbilder lika vida som ett havssceneri från Le Grand Bleu. De har erbjudit oss svalkande soundtracks för alla årstider, och alltid lika pålitliga anledningar till euforisk dans – vilket vi gör återigen med denna bitterljuva sorti.

Tänk en tropisk houselåt gjord för den stundande natten. Ett 80-talets Beach Boys omfamnade av extatiska och något Disney-esquea körer. Det är Here In Iowa, vars dansanta klimax är av vemod och lycka, när vi tar farväl av både sommaren och Korallreven. Ta ett sista dopp nedan.

Ingen har väl gått miste om att vi lever under det svenska musikundret? Medan vi chockeras av svenska producenters förmåga att producera hitsingel efter hitsingel, vill jag fortfarande mena på att den mest framåtsträvande falangen av svenskt musikskapande befinner sig gömd bland Soundclouds flöde.

En av de som når framgångar i det tysta är CVRL från Dalarna, vars sydstatstrolska symbios mellan häxhouse och egensinnig trap  har byggt upp ett momentum som når sitt klimax med debutalbumet Melatodin.

Producentens känsla för melodier och kraftfullt strukturerade låtar är här påtaglig när han under nio spår berör samtliga känslomässiga lager, genom dimtäta atmosfärer och storslaget surrealistiska vyer. Medan låtar likt öppnaren Slow Dive och Rodljus förtrollar med hjärteskärande synthar och hypnotiserande röstsamplingar, dundrar till exempel Trespassing förbi på en postapokalyptisk motorväg med vrålande basgångar och mordlystna trummor.

Här gästar även en rad talangfulla namn, där bland vännen SLVRFNG och London-kollegan Kareful, vars personliga attribut  är en viktig del av detta något svårdefinierade album. För det är ett album som balanserar mellan nedstämmande och uppflyftande ljudbilder i ett löpande tempo. Men var hör ljudbilderna hemma? På ett klubbdansgolv? Framför en festivalscen? Eller bland träden på ett skogsrave?

Spelar svaret på frågan någon roll i slutändan? Denna musik har vuxit fram genom internet, så kanske är det just det dansgolvet den är bäst lämpad för. Det och soundtracket till ett postapokalyptiskt ravedrama, för jag anser verkligen att CVRL:s röst borde finnas bevarad efter bombernas fall.             

Nästan ett år har gått sen albumet V släpptes och nu är den alltid lika fascinerande duon jj tillbaka med en ny singel, samt planer på en kommande ep.

Det vore väl ändå inte en komplett sommar utan ny musik från Joakim Benon och Elin Kastlander, som likt alltid gör något eget med låten Fuck It. Vare sig det handlar om låtstruktur – här går vi från en svällande och euforisk synthballad till ett gitarrljudande sammanbrott – eller låtskrivande erbjuder jj sin säregna briljans när det kommer till genrefrånvänd pop. Enligt dem själva är deras musik för kidsen och med Fuck It har vi kanske det vackraste av långfingrar en yngre revolthungrande generation kan slänga upp.

Den kommande ep:n From Death släpps redan på onsdag nästa vecka genom det trogna skivbolaget Sincerely Yours och ryktas innehålla fem spår. Tills dess gör vi bäst i att inte begrava denna sommar riktigt än.