Vare sig du är fanatiskt eller likgiltigt inställd så går det inte att distansera sig från ett faktum — Silvana Imam hade ett bättre 2014 än dig och resten av Sverige, i alla fall rent musikmässigt. Vad som utan tvekan kan liknas med ett storslaget genombrottsår placerade henne bland några av Sveriges mest spännande artister. Nu är det ett nytt år och en ny plan. I dagarna släpptes nyheten att hon numera är en del Sebastian Ingrossos skivbolag Refune Records tillsammans med vapendragarna i RMH. Med nya singeln För Evigt kan vi därmed konstatera att om allmänheten tidigare visste Silvanas namn så lär de snart skrika det.

Med denna nya låt fortsätter vårt lands superdyke att föra sin kamp över slagkraftiga beats — här med assistans av Marlenes stämma på refrängen. Det är dock uppenbart att firande väntar runt hörnet när Silvana utropar ”var är mina tjejer?” som ekar bland en sylvass ljudbild lika medryckande som upprorisk. Imorgon framför hon denna ode till sina ladies på P3 Guld Galan och med det lär startskottet för ännu ett succéår lyda över hela Sverige. Kanske redan tillfälle att säkra lite merchandise till din mamma om hon är redo att festa för evigt?

Vi har kanske flera månader av vinter att se fram emot men än finns en chans att blicka tillbaka — eller måhända framåt — mot sommaren med soulsångerskan Fatima. Bland alla fantastiska svenska röster där ute just nu är kanske denna från Stockholm den mest underskattade. Numera finner vi dock henne i London där hon tidigare i år spelade in och släppte albumet Yellow Memories med Eglo Records. Ett atmosfärsenligt soundtrack för sommaren som även håller under minusstrecket — speciellt med den nya musikvideon till låten Biggest Joke Of All.

Här får vi följa sångerskan genom stadsmiljöer, på en cykel, med leveranser av pizzor att sköta. Regissören Sebastian Hallqvist verkar ändå ha förstått att detta koncept inte höll fullt ut, vilket resulterar i en rad underliga kundmöten när Fatimas tur sakta men säkert börjar nå sin ände. Kort och gott — att Youtube sedan rekommenderade ett klipp ur Spike Lees film Do the Right Thing känns i detta fall rätt talande.

Första december är här och med mindre än en månad till julafton kan vi konstatera att första luckan i kalendern är öppnad. Vad väntar där? Inget annat än en ny musikvideo från fenomenala 1987.

Den svenska producenten och sångaren Victor Holmberg — numera bosatt i London — har sakta byggt upp ett momentum som når sitt klimax nästa år med ett debutalbum. Tills dess har vi sedvanlig PR att ta del av, och vi borde alla skatta oss lyckligare då ingen annan än fantastiska JJ– och Postiljonen-kollaboratören Ty Olson står för denna tolkning av senaste singeln Bomb, likt alltid med en känsla för svepande vyer och atmosfärenlig eskapism.

Det blir till skrämmande surrealism — inte helt olik något från Twin Peaks metafysiska mardrömsdimension — när vi bjuds med på en drömliknande resa bland nattens gatuljus. Med andra ord en perfekt oas för 1987:s synthiga vemod att spegla sig i.

Det var ett tag sen vi hörde något från dem, men som vi har längtat efter nytt material från de svenska synthgudarna Lo-Fi-Fnk. Nu är stunden äntligen kommen, med singeln Can U Feel It från deras kommande fullängdare. 

Detta första smakprov bär på gruppens signum – lågmäld sång blandas ut med en klarblå ljudbild där ingen annan än genialiska Duvchi har assisterat. Låten bygger upp ett scenario, smått Top Gun-esque, när medryckande melodier ackompanjerar ett flyg farandes längs med startbanan, dränkt i sol, för att sedan lyfta med sikte mot stjärnorna och vidare. Var vi sedan landar skulle kunna vara på andra sidan av ett svart hål, bland himlakroppar i ett hav av synthig briljans där drömliknande pop och sydeuropeiska housevibbar möts. 

Kan du känna det komma till liv är frågan Leonard Drougge ställer, och om han syftar på svensk synthpops tillstånd känner jag endast en sak. Detta är nämligen mer än ett livstecken från denna ständigt växande våg — det är närmare bestämt en manifestation av livsglädje.

Att förmedla värme genom vemodiga textrader fyllda med uppgivenhet är en balansakt ingen kan hantera som Londonsvensken 1987. Sångaren tillika producenten har tagit sig över svajande hav med Ocean och dedikerat sin kärlek till Michelle med den nattliga sommaroden vid samma namn – men ingen av dem slår kanske så väl som tredje singeln Bomb. Sången är här märkbart plågad när den letar sig fram längs med en melodramatisk pianoslinga som biter i en likt senhöstens frost. Men där någonstans finner vår protagonist värmen genom en öppen dörr rakt in i klubbens hjärta och låter en frenetisk discorefräng ta över där bomber på högsta pitch smäller av.

Låten är – ursäkta för gammal tröttsamt klyscha – en bergochdalbana av känslor. Men en bättre liknelse finns knappt, när allt från dimmiga synthar till explosivt brytande ackord är så väl utfört. Denna bomb är inget annat än en relaterbar triumf av en magnitud som lär sätta sitt avtryck i dansant melankoli. Något säger mig att 1987:s dagar gömd bakom ett skynke därmed är räknade.   

Ni finner även en intervju med detta enigma i senaste utgåvan av papperstidningen Nöjesguiden, se till att plocka upp!