Minns ni Heroes? Tv-serien om ”normala människor” med superkrafter vars första säsong hyllades, medan de som följde sågades till fotknölarna av kritiker och tittare. Någon på tv-kanalen NBC tyckte dock — med den nuvarande trendvågen — att en miniserie var perfekt för deras hösttablå och nu har vi äntligen fått den första trailern som ställer frågan ”var har hjältarna tagit vägen?” ifall någon verkligen undrade det.

Flygande individer, samurajsväder och Jack Coleman som fanfavoriten HRG utlovas vilket säkerligen lär göra några hoppfulla tittare nöjda. Men likt den akustiska Metallica-covern lämnas en med undran: ”har Heroes fortfarande någon populärkulturell slagkraft?” Serien gick snabbt från serieromansdoftande superhjälterealism till något liknande CW:s lågbudgeterade och klämkäcka supersåpor — nu talar jag främst om Smallville medan ett flertal faktiskt älskar Arrow av någon anledning. Tyvärr lutar det åt sistnämnda alternativet efter detta smakprov, en viss känsla av desperation vilar nästan i luften vilket är förståeligt när en hjälte med brutna vingar försöker flyga. 

Än vet vi inte hur mörk framtiden är, men det bådar inte gott med tanke på att en viss återkommande karaktär fortfarande glider runt med en liten hårtuss under läpparna. Ansiktsbehåringens stilmässiga framtid är om inget annat en dystopiska sådan helt enkelt.

Säg vad du vill om Saturday Night Lives nuvarande status — oftast bedrövlig om jag själv får säga — men vi lär förevigt vara tacksamma för de drömlika konstellationer den klassiska serien har gett upphov till. Bill Hader och Fred Armisen är en av dessa, två komiker från 2000-generationen som övergav skeppet efter att det sakta men säkert började sjunka i början av 2010-talet. Nu har de tillsammans med Seth Meyers — även han en SNL-alumn från samma epok — gett upphov till Documentary Now!, en mokumentärserie inspirerad av Sex Pistols-VH1-parodin Ian Rubbish and the Bizzaros: History of Punk.

I sommar kommer sex delar av miniserien sändas på IFC som utlovar ett spektakel av klassiska dokumentärklichéer likt montage, aldrig tidigare visade klipp och billiga brottsåtergivande — huruvida vi kommer finna Armisen nedsupen på en toalett gormandes ”I killed them all” återstår att se. Med trailern nedan ges vi ett smakprov på dessa ”50 år av och excellens och integritet inom dokumentärt filmskapande” som denna parodi på alldeles för självgoda dokumentärer säkerligen kommer erbjuda, jag menar två av SNL:s bästa nutida imitatörer vet förmodligen allt om integritet. Faktumet att jag är halvt död av skratt efter de bådas tidsenliga posering som 70-tals rockers ovan talar gott för denna komedisommar.

Världen bevittnade introduktionen av Caitlyn Jenner tidigare i veckan med det hyllade omslaget till Vanity Fair. Nu är tiden snart här för nästa steg, Caitlyns egna realityserie I Am Cait.

Den amerikanska tv-kanalen E! — som även ligger bakom styvbarnens Keeping Up With The Kardashians — har nu officiellt gått ut med nyheten att en åtta avsnitt lång serie kommer få premiär 26 juli. Med den första trailern givs vi en liten inblick i Jenners vardag där vi får följa henne på en resa för att proklamera det ”nya normala”. 

Resan lär säkerligen bli en emotionell och omtalad sådan, men vad destination nu än är så kan den sluta upp som historisk.

Låt oss inte hymla här, för vi måste ändå applådera Woody Allen. I över 30 år har denna regissör mer eller mindre lyckats göra en remake på sin övergång till dramatiska komedier i slutet på 70-talet. Visst vi finner inte filmskaparen i huvudrollen lika ofta längre, men det bör sägas att han har en fallenhet för att regissera filmer om neurotiska medelåldersmän vars kärleksobjekt är yngre kvinnor. Likt hur Taken-filmerna är en actionfantasi för överbeskyddande farsor har Allen gång på gång skapat något ämnat för männen som anser att de drog livets nitlott, förlorade i en dagdröm där en ung kvinna faller ner från himlen och landar i deras knän bärandes tröst.

Med minnet av denna konstanta repetition blir det svårt och tro att Allen höll en stor del av sin kommande film hemlig, även från skådespelarna själv. Men nu har den första trailern till Irrational Man släppts och ja ni gissade rätt: vi har ännu en film om en överspänd man i medelåldern som finner tröst i en yngre kvinna.

I denna film agerar Joaquin Phoenix — i rollen som en filosofilärare — Woody Allens avatar. Stress, skrivkramp och faktumet att han inte kan få upp den är bara några av denna komplicerade karaktärs demoner, tills Emma Stone — likt en gåva från himlen — stiger in i hans liv med ett bekymmerslöst manér som bland annat tycks häva Allens Phoenixs impotens. Under dagarna vandrar de två längs idylliska universitetsmiljöer vilket leder till att Phoenix under kvällarna förvandlas till en kåt grottmänniska vars bästa partytrick är rysk roulette, tänk om det hela slutar som Deer Hunter, där har vi en twist Allens karriär kan behöva.

Charmigt eller obehagligt? Du får bedöma. Vi lär ändå beröma Woody Allen för att denna gång tillåta ett åldersgap på endast 14 år, till skillnad från Emma Stones romans med den 28 år äldre Colin Firth i Magic in the Moonlight — där snackar vi förlegad Hollywoodromans från 50-talet. Fast sen mindes jag att Allen fortfarande är misstänkt för att ha antastat sin adoptivdotter, och helt plötsligt är inget av detta ett skämt längre. 

Irrational Man går upp på biografer i juli, se den ifall detta gullegull fortfarande roar dig.

Minns ni Johnny Depp? Flickidolen Gilbert Grape som på senare år blev erkänd som en skådespelare med kapaciteten att förkroppsliga alla möjliga roller. Det började med nedsupen pirat och slutade med tveksam indian. För att fatta mig kort: karriären har mått bättre för en Jack Sparrow på ändlöst djupt vatten.