Sean Penn är en man gjord av kontrovers, visst är han även en hyllad skådespelare men ofta bortser vi från faktumet att mannen har en fallenhet för kontroversiella händelser — ofta involverande paparazzis. Nyligen kunde vi se honom på Oscarsgalan där han delade ut pris till Bästa film. Vinnaren var ingen annan än den omåttligt överskattade Birdman regisserad av Milk-stjärnans vän Alejandro González Iñárritu. Penn som den smakfulla karaktär han är fann detta som ett perfekt tillfälle att slänga ur sig ett rasistskämt — ett han ännu vägrar att be om ursäkt för.
Kanske kan det då vara värt att påminna oss alla om att även Sean Penn är en människa innerst inne. Att även han kan krypa ner under täcket på soffan en söndagskväll med någon såpopera på tv:n. Ingen mindre än Jimmy Kimmel valde att erbjuda denna chans till nyvunnen humanitet när han bjöd in skådespelaren till sitt program häromkvällen för att bland annat diskutera Bacholerette. Ja jag vet det är otroligt, dessa uppgjorda realityserier är fortfarande en grej och denna Oscarsvinnare älskar dem. Men kanske av fel anledning.
Det är nämligen inte dialogerna som är det mest spännande utan om Penn håller i fjärrkontrollen så är det snabbspolning fram till själva eliminering. Att se kvinnor gråta är uppenbarligen något Sean Penn går igång på och visst en del vill kanske påstå att deltagarnas tårar är fundamentet i programmets underhållning. Alla närvarande verkar i alla fall vara av den uppfattning när gapskratt utbryter i sammanband med det chockerande avslöjandet. Men är inte det hela egentligen mer hemskt än komiskt? Låt förtydliga genom att låna ett stycke från Crackeds artikel 5 Beloved Celebrities Everyone Forgets Did Terrible Things — låter bra detta — som refererar till en händelse som ägde rum under skådespelarens förhållande med Madonna:
After he got good and drunk (again), Penn climbed into Madonna’s house, where she was alone. He then grabbed her, tied her to a chair, and assaulted her for hours, both physically and emotionally. He then went out for more booze, came back, and kept up the beating. Madonna only escaped after telling Penn that she had to go to the bathroom, which meant he had no problem battering, beating, bloodying, and bruising the supposed love of his life, but felt it would have been too degrading to make her pee in front of him.
Någon som satte skrattet i halsen? Sean Penn är ett förstaklassigt exempel på den mysogyni Hollywood enkelt förbiser — därför vore det bra om vi inte glömmer den.
Detta är uppenbarligen en dag dedikerad till fans av tv-serier och nördkultur. Efter att först ha återvänt till älskade och snart döda rollfigur i Game of Thrones med en ny trailer givs vi nu ett äkta smakprov från Marvels kommande Netflix-satsning Daredevil. Med den första fullängdstrailern kommer en inbjudan till Hells Kitchen där den blinda advokaten Matt Murdoch — spelad av Charlie Cox från Boardwalk Empire — upprätthåller lagen om nätterna genom gammal hederlig ninjaakrobatik. Vi får här även stifta bekantskap med en rad andra rollfigur, bland annat Vincent D’Onofrio vars psykopatiska drag i Full Metal Jacket än tycks leva kvar i maffiabossen Kingpin.
Det är Joss Whedon-alumnen Drew Goddard som har skrivit och tagit fram — vad producenten Steven S. DeKnight har valt att likna vid Marvels egna The Wire — en superhjältehistoria förankrad till marken med all den realism det innebär. Blod lär helt enkelt spillas denna vår och med inspiration från Frank Millers fantastiskt ominösa serieroman The Man Without Fear kan detta bli allt 2003:s inkarnation av superhjälten — och Batman-fans största mardröm — inte var.
Hela första säsongen har sin premiär på Netflix 10 April vilket betyder att jag måste se över mina semesterdagar. Personligen har jag alltid drömt om en råare tolkning av denna superhjälte vilket har lät till att jag än idag fruktar jag att Cox kommer ta av den där masken och avslöja vem den riktiga Daredevil är:
Vintern är kanske över här i Sverige, men i Westeros har den bara tagit sin början och vi vet alla vad det innebär. Game of Thrones återvänder nästa månad med en ny säsong där walkers, wildlings och ett antal nya faror är annalkande. Med lanseringen av sin nya tjänst Now — ett partnerskap med Apple som ska tillåta de utan kabeltv att ta del av dessa blodiga intriger lagligt — premiärade HBO under gårkvällen ett nytt actionspäckat smakprov på den femte installationen av deras flaggskepp.
I den nya trailern ligger fokuset främst på tre maktkamper — Lannisters och Tyrells om tronen i King’s Landing, Daenerys och ett nytt hot i Meereen, samt de svartklädda enslingarna i norrs eviga dispyt om kyskhetslagar med vildingarna. Återvänd till George RR Martins värld av politik, krig och incestiösa förhållande ovan för två minuter. Fortsätt sedan läsa nedan, där jag analyserar de nya ansiktena, miljöerna och konflikterna ni kommer att få ta del av denna vår. Om du av någon anledning vill hålla dig helt fri från spoilers så slutar din läsning här — men ärligt talat, det är inte brännfarligt som en drakkäft, direkt.
Som sagt står Daenerys inför ett nytt hot denna säsong — Harpyans söner. Deras identiter är ett mysterium som döljer sig bakom masker av guld, men målet är uppenbart — ta makten över Meereen från allas vår Khaalesi. Kanske borde vi ändå hålla på dessa söner? Så att den sista av Targaryen-ätten äntligen kan sätta segel mot den enda tron vi egentligen bryr oss om, den där smått osköna gjord av hundratals svärd, ni vet. Dock är denna monolog från Daenerys om ett visst hjul lite uppseendeväckande, visst att det har pågått en maktkamp i Westeros de senaste åren, men samtidigt har hennes egen släkt stått för en som sträcker sig över sekler. Antar att någon bakom kulisserna som alltid vill intala fans att detta är just den säsongen den blonderade frälsaren återvänder till sitt hemland — dock gör väl vi kanske bäst i att inte leva på några naiva förhoppningar, människor har mist sina liv för mindre i denna värld.
Detta verkar bli det största tidevarvet hittills för Nordens mest älskade emo till oäkting – Jon Snow. Enligt Kit Harrington tillbringade han flest timmar framför kameran av alla skådespelare denna säsong, och drog säkerligen på sig några frostskador under inspelningen på Island. I trailern fortsätter striden mot Westeros ohygieniska upprorsmakare bortom muren — nu med assistans från ingen mindre än Stannis. Bastarden från Winterfell är dock inte dum och vet att ett annat hot vilar där ute, ett för alla gemensamt sådant, som kanske kan leda till en oväntad allians mellan watchers och wildlings.
Tyrion har numera en rätt imponerande ansiktsbehåring — jag klagar inte.
Tv-seriens grundare David Benioff och DB Weiss har länge hintat om att de skulle överge delar av grundmaterialet för sin egen fantasi. Med den femte säsongen verkar denna process nu ta sin början på allvar, och ni ser den första glimten av detta ovan — Brienne och Pod i klimat kyligare än vad de någonsin har upplevt i böckerna. Kränkta bokläsare is coming, den saken är säker.
Jag upprepar — dags att överge Meereen nu, Daenerys, ingen tycks nämligen uppskatta din känsla av white man’s burden.
Här har vi en ny rollfigur att introducera — The High Sparrow, spelad av teaterlegenden Jonathan Pryce. Denna något oglamorösa påve för Westeros lyder endast sina sju gudar vilket lär leda till en rad kontroverser. Det vore ju ändå inte helt orimligt att även denna fantasyvärld har invånare lika bildade inom religion som Flashback-användare.
Om ni av någon anledning hade glömt hur blodig denna serie är.
Återigen tycks Meereen inte vara den säkraste platsen bortom haven. Arenan antyder även att vi kan få uppleva ett eller annat makabert gladiatorspel. Detta är något jag välkomnar med tanke på HBO:s bakgrund inom denna underhållning tillika slakteri.
När Oberyn Martell fick sin skalle krossad var inget öga torrt — eller jag var främst skräckslagen, men därefter kom tårarna. Vi finner dock lite kompensation i faktumet att den nya säsongen för första gången tar oss till den bortgångne prinsens hemland Dorne. Där väntar hans älskare Ellaria Sand och tre oäkta döttrar i klassiskt Game of Thrones-manér — med vapen dragna redo att hämnas allas våran älskade bordellerövrare. Får se hur många avsnitt vi ges att älska dem innan de tas ifrån oss.
Här har vi kanske den största ändringen från böckerna hittills. Jaime och Bronn verkar nämligen ha gjort ett markant miljöombyte när vi här finner dem i Dorne. Inte helt oväntat är detta ett sätt att bland annat ge mer utrymme till den fantastiska rollfigur som är Bronn — i böckerna den nya säsongen är baserad på är han nämligen rätt osynlig. Böcker är dock inget att förlita sig på när det kommer till Dorne, där faktiskt vad som helst kan hända nu — en sak är däremot säker, det lär bli underhållande att följa A Song of Ice and Fires officiella Reddit denna vår när gifs av denna sort har förlorat sin relevans.
Har Harpyans söner drakar? Nej, jag trodde väl inte det. Den stora frågan är dock exakt hur stor kontroll Daenerys har över sina barn numera, Drogon här verkar ju vara något pubertal och rätt trött på morsans skitsnack. Huruvida hon skämmer bort honom med ett dussin lamm, en moppe eller något där emellan återstår att se när Game of Thrones återvänder 12 april med en världspremiär som sträcker sig över 170 länder. Det betyder att du med HBO Nordic kan sitta bänkad med resten av världen klockan 3 på natten redo att låta din röst ljuda när älskade rolligurer går bort, en efter en.
Precis som förra året kommer jag recappa varenda avsnitt här på bloggen. Hoppas vi syns då!
Ingen är säker med Kevin Spacey i Vita Huset — det är uppenbart i den nya trailern till House of Cards tredje säsong. Du gör därmed bäst i att glömma alla dina planer inför denna fredag då den hyllade Netflix-serien återvänder, redo att eliminera alla dina andra prioriteringar. I detta korta men rasande klippta smakprov erbjuds vi iskalla blickar, Kanye West-esquea skrik och den outhärdliga känslan av att huvuden kommer ryka när Claire Underwood vill bli ihågkommen som mer än presidentens fru.
Politik är ett farligt spel i denna mordlystna såpa och just nu sitter din dygnsrytm på den sämsta handen inför helgen.
Med premiären av Better Call Saul återvänder vi till södra USA:s västernlika landskap, som Vince Gilligan byggde en mytologi kring under fem säsonger av Breaking Bad.
Världsbygget fortsätter här, år före blått meth och blodfärgade ökenlandskapen. När Jesse Pinkman bara var en stoner som sov bort timmarna under Mr. Whites lektioner kämpade en ännu inte så pass sliskig Saul Goodman för rättvisan i något större kapacitet än den individ vi lärde känna. När vi möter honom här är hans kontor belägget i en städskrubb, medan advokaten försöker skapa ett namn inom branschen på andras bekostnad. Namnet är dock hans ursprungliga — Jimmy McGill — och moralen ännu inte helt genomrutten, även fast de fall vår protagonist tar sig an är långt ifrån hedersvärda.
Första avsnittet hade premiär i söndags och slog tittarrekord när det kommer till kabel-tv. Men är Better Call Saul en egen fungerande entitet, eller endast ett sätt för AMC att inkassera pengar på Breaking Bad-fans suktande efter en fix likt en pundare och Heisenbergs himmelsfärgade kristaller? Efter att ha tillbringat en timme med serien kan jag endast konstatera att det handlar om lite både och. Det är alltid svårt att göra en rättvis bedömning av en serie efter så lite tid spenderad med den, och visst finns det allt större och mindre frierier till de dedikerade fansen.
Kanske influerade det ett flertal amerikanska kritiker som före premiären hyllade Gilligan och Peter Goulds nya skapelse, en del gick så långt som att kalla den bättre än föregångaren. Men om vi bortser från simpelt klickbete finns det ett flertal aspekter med potential. Spinoffen fungerar som en adrenalinlysten jonglör med seriens tonläge i luften likt en motorsåg och brinnande fackla. Antingen kan vi se de humoristiska dragen dekapitera akten och falla platt, eller dess dramatiska tyngd lida en utdragen död. Men så länge jonglören har tungan rätt i mun blir det en fängslande återkomst till Albuquerque med oss låsta framför — tack vare Netflix — datorskärmen.
Det finns ett flertal argument för att platsen i Breaking Bads skugga inte är långvarig när vi åter stiftar bekantskap med Saul Jimmy McGill — och hur klarar egentligen Better Call Saul sig ställd öga mot öga med storebrodern? Jag försöker besvara detta utan risken att spoila något för er.
1. Är Jimmy McGill mer än Heisenbergs advokat?
Bob Odenkirk är ingen Bryan Cranston och Jimmy McGill är ingen Walter White. Men det går ändå inte att bortse från faktumet att Odenkirk kan konsumera hela den plattform han ges. I Breaking Bad var Saul Goodman en avskyvärd advokat med en komisk utstrålning. Men när det förflutna luckras upp ges vi Jimmy, en rollfigur vars karaktär besitter mer bredd än simpla oneliners. Här finner vi uppgivenheten som kännetecknade Walt, och den har kanske inte bara sin rot i pengastrul. Sedan kan vi väl ta för givet att serien kommer kartlägga Jimmys moraliska förfall som sedan placerar honom i samma rum som två rookiedealers. Resan dit är målet och svårigheten ligger i att göra den spännande utan att jämna New Mexico med marken. Berätta en rolig, gripande och explosiv — i mer än en bemärkelse — berättelse med ett liv utanför Breaking Bad. Sätt Odenkirk vid fronten och det är mycket möjligt att de kan lyckas.
Det är dock omöjligt för den gamle Mr. Show-skådespelaren att bära all tyngd på sina egna axlar. Men det verkar finnas en rad rollfigurer här värda att tillbringa tid med. Dock är jag smått skeptisk till den grabbduo som verkar ha ersatt Badger och Skinny Pete i comic relief. Dynamiken mellan dessa två är mer av en nedrökt och eneggad natur än de tidigares tragikomiska. Tillfället då vi fick en inblick i det liv Pete hade försummat när han illustrerade sina pianotalanger är fortfarande en av Breaking Bads vackraste.
2. Det du bevittnar är en advokats främsta vapen
När det kommer till att paketera en produkt i de finaste av presentpapper så är Vince Gilligan en expert – vilket han demonstrerar som regissör av premiäravsnittet Uno. Det råder ingen stress i narrativet vilket kameraföringen försäkrar oss om när den stilla och länge suger in omgivningens atmosfär. Klockan tickar ständigt för Jimmy, men som tittare blir du aldrig satt i ett läge där fingrarna vilar på nödbromsen. Istället får vi ta vår tid med denna nya inblick i Albuquerques dunkla rum där det simpla i att tarva cigg vid en rökruta kanske är det bästa exemplet – en scen uppenbart genomtänkt utan att bli intetsägande muskelflexande.
Men ibland kan något koka under detta lugn och en lång tagning kan få dig att göra en bakåtvolt i soffan. Det är lätt för en tittare att förlora fokus under långa tagningar – något Gilligan och Gould inte tänker ge efter för. Här talar vi dock kanske om hängivna entusiaster som under Breaking Bads gång fann de underligaste av kopplingar i allt från teddybjörnar till jackor. Något säger mig att ett flertal sitter med ett anteckningsblock och Better Call Sauls subreddit redo under en sittning.
Föregångaren lär ändå förevigt vara synonymt med den cinematiska klippning och filmning som gjorde den till en trendsättare inom den gyllene tv-eran – än så länge verkar det vara ett arv Better Call Saul är redo att förvalta och förhoppningvis ta till nya höjder.
3. En post-modern västern med klang
När Walter Whites själ dog och lämnade utrymme för Heisenberg i sitt hus bottenutrymme var den ikoniska scenens unsung hero utan tvekan kompositören Dave Porter. Hans minimalistiska — stundtals ambienta — Morricone-efterapning är kanske för många inte det mest minnesvärda från sagan om en knarkkonungs uppgång och fall. Dock var han en essentiell del i Breaking Bads mörka ton och lär även vara så när Better Call Saul försöker finna trygghet i balansgången mellan svart komedi och ångestladdat drama.
Musiken skär här in mer tydligt i Jimmy McGills sinnesstämning än vad Porter någonsin har gjort tidigare för en rollfigur. Gitarrmelodierna är distinkta med lätta slaginstrument gungandes i takt och blir till en logisk fortsättning på den postmoderna västern Porter ackompanjerade under fem år.
Att det blir fem år till av Better Call Saul står inte skrivet i stjärnorna, men är förmodligen Vince Gilligan och Peter Goulds förhoppning. De verkar redo att skapa något nytt och eget, men det kan komma att ta sin tid. Hur många av oss visste vad Breaking Bad skulle sluta som efter första avsnittet, eller säsongen? Låt oss hoppas att de kreativa aktörerna erhåller AMC och tittarnas förtroende, för då finns möjligheten att vi snart drömmer om ett tillfälle att ringa upp Saul Goodman istället för en fix av blått meth.
Better Call Saul finns att streama hos Netflix med ett nytt avsnitt varje tisdag.
