Ja, jag har ju varit på Popaganda både idag och igår. Det var min första festival så jag har inte så mycket att jämföra med. Jag bara ”Men gud vad lerigt det var här då”  efter att det hade regnat och alla andra bara typ ”HAHAHAHAHA du skulle ha varit med i Hultsfred 2006” eller något sånt. 

Jag jobbade typ hela tiden. ”Eventpersonal” som det heter. Representerade Fred Perry och var glad. Jag stod och delade ut vatten och det kändes som biståndsprojekt, men istället för magra mörkhyade barn så var det bleka, tärda hipsters jag hjälpte, så det känns bra att jag har utfört något vettigt för mänskligheten. Popagandas alldeles egna Moder Teresa. 

Men jag har jättesvårt för festivalkultur faktiskt. Det kommer aldrig att bli min grej. Jag är alldeles för bekväm, men det visste jag ju redan innan. Ni ser mig aldrig ströva omkring på  söndertrampade gräsfält med rester av langos i ansiktet påväg till en spelning med band som luktar svett. 

Ja här är vi, jag och min rumskompis, i arbetskläderna. Är nog rätt säker på att vi var de enda på hela området som hade på oss piké, men vi var glada ändå.