Jag har funderat länge nu på alla människor som typ tycker om att sitta och jobba på caféer och sånt. Hur de har sina favoritställen dit de ALLTID går och fäller upp sin dator över smuliga bord och beställer in två liter kaffe och bara låter INSPIRATIONEN flöda. De säger typ saker som ”Ååååh ja det är så fantastiskt att sitta och jobba här, jag älskar att vara bland människor och hämta inspiration här på Café Blabla, jag sitter här fem timmar om dagen minst och personalen vet att jag vill ha socker i kaffet, här vill jag att min aska ska spridas när jag dör”. Och så har man typ sitt eget lilla hörn där ingen annan får sitta och störa den kreativa processen. 

Det där  har jag aldrig fattat. Jag hatar att jobba när jag är på café. Det påminner mig om när man gick på gymnasiet och tog med sig skolböckerna och ba ”SÅ SJUKT HIMLA MYSIGT OCH BRA IDÉ ATT PLUGGA PÅ CAFÉ!!!”  men så satt man typ och pulade i sig muffins istället.

Jag tror att det är en stor lögn alltihop faktiskt, allt det här caféjobbandet. De gör det bara för uppmärksamheten. Typ att folk på caféet ska vända sig om och gapa och iaktta SKAPANDET som pågår framför deras ögon och bli IMPONERADE och känna att de är en del av något stort. Att de ska säga om några år ”Jaa, hen den där stora författaren satt alltid i sitt hörn på caféet när alla vi andra fikade, idag så tjänar hen miljoner på sina böcker och vi blev visst bara överviktiga, men vi har alltid vetat att hen skulle bli något stort”. 

Om jag skulle jobba någon annanstans så skulle jag ha valt ett McDonalds. Gratis wifi, stora bord, spännande människor, en cheeseburgare i timmen och öppet dygnet runt så att man slipper avbryta sin SKAPANDEPROCESS om man är inne i ett FLOW. 

”Jobba”, förresten??? Vad gör caféjobbarna ens??? Typ svarar på massutskicksmejl de fått från någon internetsajt och skriver ett stycke på vad de tror ska bli nästa generationsroman.