Jag har kommit på en grej. Jag har börjat kalla kolhydrater för coolhydrater för att jag ser upp till dem så mycket och för att jag önskar att jag var som dem. Man kan säga att de är en förebild i mitt liv. Ibland så tänker jag såhär: ”ÅHHH POTATIS ÄR SÅ HIMLA ÄCKLIGT USCH USCH USCH JAG KAN LIKA GÄRNA ÄTA STEN”, men så inser jag att de behövs för att man ska kunna tillverka chips och bara ”Mmm potatis min bästa rotfrukt och livets sötma<3 <3 <3″.
Vet inte ens vad mitt liv skulle vara utan kolhydrater. Imorse satt jag och hällde knäckebrödssmulor över yoghurten och låtsades att det var konfetti. Det är glamour för mig.
Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.
Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.