Vet att det här är lite pedofilvarning, men igår när jag såg en glassbil på gatan där jag bor så var jag tvungen att smygfota den eftersom jag blev så himla glad av att se den. Den ba rullade förbi när jag var på väg hem från tunnelbanan och spelade den där melodin och jag dog! Har inte sett den sedan jag föddes typ.
Synd bara att man går upp två kilo i vikt bara av att höra melodin. Men men. Jag bara *worth it*.
Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.
Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.
|
|
Lilla Ego |
Filmrecension: The Tragedy of Macbeth |
Krogrecension: Bord |
Krögarna: Det äter vi på krogen 2025 |
Filmrecension: Julieta |
Krogrecension: Florentine |
Krogrecension: Ett Hem |
När jag var liten var jag hysteriskt rädd för den där melodin. Det tog mina föräldrar ett bra tag att lista ut det. Varje varm fredagskväll när vi satt och åt middag på balkongen så blev jag alltid vid något ögonblick helt tröstlös och ångestfylld och mina päron begrep ingenting och ville väl helst låsa in mig på mentalhem för små barn. Men så noterade de att det alltid skedde exakt klockan 18:30, och till slut uppmärksammade de att det var exakt då den där melodin hördes någonstans i fjärran. När de frågade mig varför jag blev så rädd svarade jag bara att den kanske tittar på mig när jag äter. Ja. Det var väl det hela.