Jag ska starta en egen biståndsorganisation för sociala medier och kalla den för ”Lajkare utan gränser”. Ungefär lite som Läkare utan gränser fast med skillnaden att den bara ska verka på sociala medier och snabbt kunna sätta in hjälpinsatser så som att gilla bilder på körsbärsträd, bruncher och solnedgångar där det behövs som allra mest. Ja jag vill inte ens tänka på hur många bilder därute som ingen person har likeat och som behöver hjälp nu. Kan tänka mig att det finns hela hashtags som ingen bryr sig om över huvud taget och som existerar i vakuum.

Det är dit hjälpen måste nå. Om de kunde hitta en levande tjej i en demolerad textilfabrik i Bangladesh efter 18 dagar så måste vi kunna göra samma sak fast med gamla statusuppdateringar som ingen brytt sig om tills nu. Det är dags att gå samman och agera mot utanförskapet på sociala medier. Ja ni vet vad jag pratar om, VI KÄNNER JU ALLA NÅN som statusuppdaterar svinmycket men aldrig får några likes……… Det är dags att sluta blunda nu och gå med i Lajkare utan gränser.