Idag så skiner solen utomhus, men mitt hjärta är svart av sorg. Lotta Engberg med tillhörande skitsnygg danspartner tvingades lämna Let’s Dance igår 22.38 lokal tid. Jag vill inte leva längre, men jag försöker intala mig själv att det här faktiskt inte är slutet, utan början på vårt liv tillsammans och en chans att få skapa en gemensam tillvaro. Nu pratar jag alltså inte om Lotta Engberg, utan hennes danspartner Alexander. Tänker mig att vi tillsammans dansar en bekymmerslös tango i ljuset av en brinnande kandelaber och att inget annat spelar någon roll förutom faktumet att vi har varandra. 

Varför har inte Fredrik Reinfeldt utlyst landssorg än? Var är alla flaggor som borde vaja på halv stång? Var är barnen som borde lägga blomsterkransar utanför TV4-huset och tända gravljus? Varför är det ingen som bryr sig?

Vet förresten inte vad jag skulle välja av att hugga av mina egna öron eller behöva lyssna på Let’s Dance-orkestern med tillhörande sång i resten av mitt liv. Sättet som de ”tolkar” låtarna på??? Ba NU GÖR VI EN JAZZVERSION AV EN DAVID GUETTA-LÅT!!! Ryser.