Sitter här och försöker ”jobba på café” och det är såå jobbigt? Visste att den här dagen skulle bli en prövning när jag satte på teven och såg att Blondinbellas kompis Elaine var med i Nyhetsmorgon med en PowerPoint som hon gjort och en upphetsad Peter Jihde i hästsvans som bara väntade på att få ställa en irrelevant fråga för att försöka intala sig själv att han är journalist. 

Tänkte att det skulle vara ”lyxigt” att inleda dagen med att jobba på café och nu sitter jag här kissnödig med macdatorn omgiven av folk med låtsasyrken. Man hör hur de knappar på tangentbordet men man känner på sig att de bara skriver samma mening om och om igen. Har sett igenom dem för länge sen.

Att vara kissnödig när man caféjobbar måste ju för övrigt vara ett av de största samhällsproblemen som finns i innerstan nu för tiden? Ingen vågar prata om det, men alla upplever det. Det är ju inte som att man vågar lämna datorn på sin plats och ba ”nä hejdå jag går och pissar, sno den om ni vill, det är ju bara hela mitt liv som finns i den!”. Nä, istället sitter man och plågas i tysthet och känner hur det är större tryck på blåsan än vad det är på biljettförsäljningen till en One Direction-konsert. Det blir ju fel oavsett hur man gör! Man kan ju inte direkt ta med sig datorn in på toa heller och ba ”Hehe, långsittning” och stöna lite? Sånt är bara okej när man är hemma tycker jag.

Ska faktiskt lämna min plats nu. Har blivit bitchblickad av en lattemammas tvååriga avkomma lite för länge för att det här ska kännas bra.