Sitter här och läser presentationen till årets deltagare i Bonde söker fru, och jag känner på mig att det kommer bli något alldeles speciellt i år. Kossorna står redan nu på gårdarna runtom i Sverige med sina känsliga juvrar och kåtfrustar inför sommaren då deras lugna bondgård kommer förvandlas till ett blodigt slagfält med skrik, folk som blir osams, drar varandra i håret och Linda Isacsson. Såhär kan man läsa i presentationen om en av deltagarna:

”Sebastian har bland annat tagit andraplatsen i Sveriges starkaste man, och det bästa han vet är när kalvningssäsongen sätter igång”

Åh, kalvningssäsongen! Love is in the air! Jag vet inte riktigt vad man ska jämföra det för att ni ska förstå, men jag antar att det är ungefär som Way Out West om man är bonde. Allvarligt talat så var jag lite osäker på exakt hur en kalvning går till, så jag kände mig tvungen att googla upp det och hittade detta på sajten Allt om lantbruk (böndernas motsvarighet till Buzzfeed).

”Under kalvningen så är kon mycket orolig och vandrar omkring och skrapar och bäddar. Bäst är det om det är lugnt i ladugården under förlossningen och även under dessa första timmar. Efter detta öppningsstadie, som kan ta allt mellan några timmar till ett dygn, kommer utdrivningsstadiet. Kon ligger oftast då ner och krystar, men man ska vara på sin vakt eftersom en del kor väljer att stå upp och detta kan innebära att kalven ramlar i golvet när den kommer ut. Det kan ta lång tid innan huvudet kommer ut”

Mmm, härligt med kalvningssäsong hörni. Vad händer sen då? 

Kon brukar nästan genast då kalven kommit ut ställa sig upp och slicka på sin kalv. Många gånger är det bäst om man inte stör ko och kalv direkt efter kalvning. Om man måte hjälpa till så bör man inte dra i kalvens huvud. Bättre är att försöka knuffa fram kalven genom att sätta ett knä bakom bakdelen. Om kon är bråkig och inte vill stå still så måste man binda upp kon. Kon kan ha mycket starka moderskänslor och risken är stor att hon går till avfall. Inom ett dygn bör sedan efterbörden lossna och lämna kon. Till slut kommer den att lossna. Det kan se ganska ohygieniskt ut med en ko som har en efterbörd släpandes efter sig i flera dygn”

Det här ska alltså vara det bästa som Sebastian vet? När det vankas filmmys på gården så antar jag att man får kolla på någon gammal förlossningsvideo från en kalvning. Mysigt! 

Allvarligt talat så är jag dock lite avundsjuk på Sebastian. Vill också lära mig att uppskatta mig de enkla sakerna i livet, som en koförlossning. Jag tror jag hade varit lyckligare då.