AH jag är ju ett äkta fan ända sedan tiden då du ”bara” var Frans Strandberg och bodde i Gävle och jag älskar och skrattar åt alla dina inlägg som på något vis är så himla personliga. Du raljerar så mycket över dig själv, men samtidigt så skrapar du bara på ytan… och jag skulle ju bara önska att du vågade gå lite djupare. Lite mer PROPER ”det här händer i mitt liv nu”. För vi vet ju otroligt mycket om dig (vilka bloggerskor du hatar och din fäbless för chips) men samtidigt inte ett jävla skit. 

Ja jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag vill inte vara för privat och slänga ut mitt hjärta som en gris på julbordet. Mest för att jag skulle känna mig rätt obekväm med att vem som helst ska kunna gå in på min blogg och läsa om hur ledsen jag är över någon kille eller något annat. Känner mig dessutom väldigt obekväm av tanken att folk ska veta så mycket om mig när jag inte vet ett skit om dem och hamnar i något sorts underläge (ja, att blogga är ett slagfält). 

Jag vill inte att någon främling ska kunna komma fram och konfrontera mig om något jag skrev för flera månader sedan och ba ”amen du skrev ju såhär!” och drar upp sånt som man kanske inte står för längre. Jag har raderat alla bloggar jag hade från när jag var mindre eftersom de är så pinsamma att läsa idag och för att jag inte kan stå för det längre. Kommer förmodligen att känna likadant om några år med den här bloggen också, men det får jag ta hand om då isåfall och begränsa skadorna så långt som det går. 

Skriver riktig dagbok om allt privat som händer och tjatar hål i huvudet på mina kompisar istället för att vräka ut mitt känsloliv på Nöjesguiden. Vill inte att vem som helst ska kunna gå in och ba aha. Tror tyvärr inte gott om personer över huvud taget haha ba *skeptisk mot mänskligheten*.

Jag kanske är lite paranoid, men jag hatar tanken att folk ska ta lösryckta citat från min blogg och använda dem mot mig så därför undviker jag att vara för personlig. Det kanske är lite överdrivet, men jag undviker det. Jag är ju inte speciellt stor och har inte överdrivet många läsare, men allt ligger ändå helt öppet och jag tycker att det är naivt av folk som ÖSER ut sitt privatliv på bloggar utan att tänka sig för. Lol nu låter jag typ som en gammal kärring med moralpanik, men tycker ändå att man någonstans borde ta ansvar för det man skriver och vara medveten om konsekvenserna som det kan få.

Sen så är ju mitt liv faktiskt rätt tråkigt för det mesta, så ni borde vara tacksamma att jag besparar er detaljerna? Tänk om jag ba ”Asså VET ni vad de har gjort om på kontoret och tapeterna är skitfula”. Om jag någonsin blir sån så får ni ha en intervention och stänga in mig i ett mörkt rum där jag får tänka på vad jag har gjort.