Maggan Ribbing har gjort det igen! Såhär lyder senaste frågan som kom in till DN:s vett- och etikettspalt.

”Något jag tänkt en hel del på senaste tiden och framförallt då jag varit på Stockholm Pride är när folk frågar om man “kommit ut”. Detta stör mig väldigt då ingen hetero-person får motsvarande fråga.

Varför är det viktigt att få veta om någon är HBTQ-person? Varför ska personer som har en läggning utanför den traditionella behöva förklara sig och sin läggning? Jag är glad över den jag är och har inget behov av att få bekräftelse för min person av omgivningen. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att fråga en vän eller kollega hur sängkammarlivet med maken/frun fungerar eller om de är sexuella i sina relationer.

Ibland kan jag hamna i samtal där jag tycker det är okej att vara privat, men det är sällan. Ska jag svara att det är min privata angelägenhet?”

Här kommer Maggans svar:

”Din undran är högst befogad. Varför fråga en person om vederbörande har ”kommit ut”? Vad förväntar sig frågaren för svar? ”Ja”. Än sen? ”Nej”. Och vad tänker frågaren göra då?

Egentligen skulle HBTQ-personer som får dessa frågor omedelbart motfråga: ”berätta först för mig om ditt sexliv”. Men så gör ju inte hyggligt vettigt folk, inte ens mot de frågare som är så gement frågvisa, så ouppfostrade och oförskämda som i ditt exempel. Kanske förstår de inte vad de säger?

Om du svarar att det är din privata angelägenhet riskerar effekten att bli att du vill dölja vem du är. Det ska du aldrig behöva göra. Trots allt tror jag att något vagt, som ”hur menar du?” eller ”vi är alla olika, du också” är bäst att säga.

Även om du helst skulle vilja svara ”O, heliga enfald” och gå därifrån.”

BURN!!! Maggan, allt du tidigare sagt är förlåtet. Jag älskar dig. Från och med nu ska jag vråla ”O heliga enfald” och vända på klacken så snart som någon frågar något liknande. Alternativt ställa frågan hur det går med fistandet därhemma.