Det var längesen jag läste Magdalena Ribbings etikettspalt i DN. Nu så är det dags igen. Folk i landet har umgåtts mycket (eventuellt för mycket) med varandra under hela sommaren och stört sig på varandra utan att våga säga till, och har istället skrivit passivt aggressiva mejl med svettiga fingrar till Maggan. Här kommer de bästa!

”Jag har blivit bjuden på ett bröllop om ett par veckor. Problemet är att jag har stark allergi mot nötter och reagerar även om folk har ätit nötter innan. Kan jag be brudparet att informera alla gäster om att inte äta nötter innan festen?”

Naturligtvis så ska alla 200 inbjudna på bröllopet anpassa sig efter dig och dina behov! Helt rätt! Allt handlar om dig, det är ju inte så att brudparet ska stå i centrum på bröllopet.

”Hjälp mig, hur ska jag svara utan att låta oförskämd, de personer som först frågar var jag bor och sen alltid ställer nästa fråga ‘är det bostadsrätt’?. Jag blir lika less och irriterad varje gång för det är något jag inte alls har lust att berätta om eller redogöra för vem som helst”. 

Shit vad synd det är om dig som bor i bostadsrätt! Det måste vara jättejobbigt med alla som frågar. Eller? Naturligtvis så blir det en annan sak om personen börjar fråga om ens bolånekostnader och ekonomiska situation, men om man inte ens klarar av att säga att man äger sitt boende så borde man nog stanna hemma i sin bostadsrätt istället för att vara ute bland folk. Det finns ju mer integritetskränkande frågor man kan få än den om vilken boendeform man har.

”När jag dukar så lägger jag gaffeln på vänster sida om tallriken och kniven om högra. Under en hemkunskapslektion blev jag tillsagd av min lärare att det var fel. Enligt henne skulle båda besticken ligga på samma sida om tallriken. Vad är rätt, undrar en fundersam nia.”

Jag vill inte ens tänka på vilken sorts person man kommer växa upp till att bli om man redan skriver till Magdalena Ribbing om bordsdukning när man är 15 år gammal? Gå och tjuvrök på skolgården DIREKT och dra ett halsbloss!

”I min bransch känner alla varandra. Min kollega B gav mig en fin present utan att jag bad om den. Jag tackade artigt för presenten och bad om att få bjuda på middag i gengäld. Vid middagen säger B att han inte är hungrig och beställer in en soppa. Efter måltiden säger B att han ser fram emot måltiden jag ska bjuda på snart. När jag undrar hur han menar eftersom vi nyss avslutat måltiden så hävdar han att soppa inte är en måltid och att jag borde bjuda honom på en fin restaurang snart”.

VAD ÄR DET SOM PÅGÅR HÄR EGENTLIGEN?! Sjukaste jag någonsin läst. Man får ju skylla sig själv om man inte passade på att äta när chansen fanns. Usch!

”Jag är 24 år gammal och har ofta gäster hemma för att t.ex. se på film. Ofta ser jag till att ha något gott hemma. Nu till min fråga, ska jag verkligen behöva be mina gäster att använda bestick och assiett till chokladkakor som Snickers eller Twix?”

Förlåt, men om du bjuder på Twix så kan du inte förvänta dig att dina gäster ska äta den med kniv och gaffel (?). Mest för att det inte är meningen att man ska äta chokladkaka med BESTICK? 

”Jag (62 år) träffar många ungdomar som praktikanter och inom idrotten. De har en förmåga att hela tiden säga ‘Va sa du?’. Jag blir ibland arg på dessa ungdomar. Om man inte hör vad någon säger så bör man väl säga ‘Ursäkta, jag hörde inte vad ni sa?'”.

Ja naturligtvis så ska du bli tilltalad med ”Ni” av alla ungdomar som du möter i vardagliga samtal. Speciellt inom idrotten! Ni vet hur det är, man står på fotbollsplanen och nån säger nåt man inte hör, typ ”passa mig!”. Då måste man skrika ”URSÄKTA JAG HÖRDE INTE VAD NI SA!” för att inte vara oartig. Inga konstigheter!