Jag älskade Nice. Såklart. Som ni märker så älskar mitt semesterjag att vara med på hoppbilder. Det är så jag vill minnas hela resan. Egentligen så ville jag bara hitta en fransk sugardaddy och stanna kvar där resten av livet, men jag var ju där med min familj och de hade väl förmodligen undrat var jag tog vägen någonstans. Eller? Kan iallafall rekommendera Nice till VEM SOM HELST som gillar utsikter, pensionärer, gamla stadskärnor och dyrt vin. Har aldrig sett så många incheckade gångkäppar på ett och samma plan som när jag åkte dit! Trodde att vi skulle behöva nödlanda för att någon fick en stroke minst en gång i timmen.

Nu har jag sett Nice, Madrid och Barcelona på tre veckor under min Tour de Frans och känner såhär:

Barcelona: SÅ bra stad! Förmodligen min favorit eftersom *allt* finns. Skulle SÅ kunna flytta dit och hitta mig själv och ragla runt i gränderna under iallafall några månader. 

Nice: Bortsett från Florens så är det förmodligen den finaste platsen jag varit på. Jag fick feeling! Dock dyrt och lite tråkigt om man jämför med Barcelona. Det är ju inte direkt en storstad, men om man åker dit för snygg utsikt och vill leka nyrik så är det bästa platsen på jorden. Själv så hyrde jag en solstol och låg på stranden och lyssnade på Mamma Mia och drack vin i sex timmar om dagen och är nu helt sönderbränd. 

Madrid: BÄsta gayresemålet NÅGONSIN! Billigt som fan, mycket mer avslappnat än andra huvudstäder och SÅ mycket snygga killar! Har ingen aning hur det skulle vara att åka dit som straight eftersom jag knappt hann gå på ett enda museum (eller vad straighta personer egentligen håller på med när de är utomlands, jag har ingen aning), men om man är gay så kan man ha HUR roligt som helst.

Avslutar med denna härliga bild på en medresenär som blev lite FÖR bekväm på resan hem. Man ba ja absolut, ta av dig alltihop och sitt barfota, superfräscht!  

Nu lovar jag att inte lämna er igen för att resa under ett tag framöver. Hädanefter så blir det bara blogginlägg om Anna Book och Charlotte Perrelli.