Vilken KVÄLL igår hörni! Jag och Hanna hade premiär för vårt inofficiella mellosnack på SVT Play i vår nyrika studio och bara njöt. HÄR kan ni se hela programmet. Såhär tyckte jag om låtarna iallafall: 

Soliga Molly Hammar inledde kvällen med sin låt ”I’ll be fine”. Något som tyvärr visade sig vara direkt felaktigt eftersom hon freakade ur över att inte gå vidare till den andra omgången och skyllde problemen på SVT:s app. Inte så fine, Molly. Tänk på vad du sjunger. 

Här har vi en bakfull Pontus Gårdinger! Nä jag bara skojar, det är Daniel Gildenlöw som blev kvällens emo med sin låt ”Pappa”, som handlade om skilsmässor och bland annat innehöll textraden ”Pappa kommer du hem till jul?”. Riktigt dålig stämning i hela arenan. Det kändes som att hela Daniel var ett stort öppet sår och som att han borde ha bearbetat sina föräldrars skilsmässa INNAN han gick upp på scen, men vad vet jag. Melodifestivalen och en publik på några miljoner kanske är jättebra terapi. 

Här har vi Elize Ryd och Rickard Söderberg, kanske mer känd som GayTenor. Ja ni förstår väl vem av dem som är vem! Duon träffades då de båda medverkade i Så ska det låta i samma avsnitt som Anna Book. Personligen så tycker jag det hade varit roligare om Anna Book varit med igår kväll istället för Elize. Då hade de kanske gått vidare, men nu blev det en femteplats istället. 

Här har vi Dolly Style med Hello Hi. Personligen så kan jag känna att det känns lite förlegat att klä ut sig till dockor och ordvitsa om sexställningar, men vad vet jag. Enligt vissa uppgifter så råkade en av tjejerna dessutom visa trosorna under framträdandet, men sånt märker ju inte jag eftersom jag inte är intresserad av det kvinnliga könet. Det blev iallafall en Andra chansen-plats för tjejerna, så förhoppningsvis kanske de kan hitta en egen personlighet tills dess istället för att framställa sig själva som dockor utan egen vilja. 

Behrang Miri och Victor Crone sjöng om ”staden som aldrig ler”. Antar att de sjöng om Göteborg. De beskrev sin låt som ”en musikalisk bild av vår samtid” och det kanske var lite VÄL pretentiöst för att vara ett melodifestivalbidrag? Nästan lite Björn Ranelid över det. 

Jessica Andersson! Riktigt raffig. Hon vann ju Melodifestivalen 2003 med Give me your love, men sen dess har det gått utför. Låten handlade om att vara En Riktigt Stark Kvinna, som ju Jessica faktiskt är! Det krävs en hel del styrka för att orka med Diggiloo-turné under 300 av årets dagar, så låten var säkert självbiografisk. 

Till sist så hade vi även Eric Saade med Sting. Texten var mycket djup och gick ut på att han sjöng ”It’s gonna sting so bad and drive you mad” ungefär femhundra gånger på tre minuter. Han hade gärna fått stinga mig vilken dag som helst, men som person så påminner han ju om Zlatan fast utan någon riktig talang. Eric svettades väldigt mycket under hela framträdandet, och det var lite överraskande för jag trodde ändå att det var Jessica Andersson som börjat närma sig klimakteriet och inte Eric?

Eric var dock bäst igår kväll, och det säger väl det mesta om nivån på bidragen. Var fan är Carola när man behöver henne? Hoppas att det blir bättre i de kommande deltävlingarna. Jag gillar dock att de minskat antalet bidrag från åtta till sju. Det brukar ju ändå bara vara ett eller två bidrag som faktiskt går att lyssna på utan att vilja skära av sig öronen. 

Programledarna då? Jo, det var faktiskt helt okej tycker jag. Sanna fick sjunga väldigt mycket, och det är ju enbart positivt så att hon slipper bjuda på sig själv och visa sin egen humor alltför mycket. Vi som lyssnade på hennes sommarprat vet ju hur det blir när man ger henne fritt spelrum, och det måste undvikas till varje pris. 

Nästa lördag så sitter jag och Hanna i vår studio igen och har vårt inofficiella mellosnack. Vem vet vem som gör oss sällskap då! Kanske Anna Book? Vi får väl se!