Ja men hej! Vilken kväll igår! Vi var ute med Gladys del Pilar och tog några glas efter sändningen, och det har jag tyvärr inte många minnen av. Minns bara att Carola Häggkvist ringde men att Gladys inte hade tid att svara. Vilken rivig tjej! Här är iallafall vad jag tyckte om gårdagens bidrag: 

Ellen Benediktsson med ”Insomnia”: Äntligen så får sömnproblem en plats även i Melodifestivalen. Bra och viktigt att denna dolda folksjukdom kommer upp på agendan i och med Insomnia! Känns ungefär lite som Fråga Doktorn på SVT fast med lite mer show och ingen Susanne Axell! Trodde först att det var Molly Sandéns syster som stod på scen och sjöng, men tydligen inte. Det var jättemånga dansare på scenen också men allting kändes lite som 2012 och några år för sent för att vara relevant. 

Kalle Johansson med ”För din skull”. Kalle är 17 år och vann talangtävlingen ”Svensktoppen nästa” som härliga P4 arrangerade häromåret. Då blir man automatiskt kvalificerad till Melodifestivalen, så de hade inget annat val än att låta honom vara med. Kalle själv beskrev låten som ”inspirerad av Håkan Hellström”, och jag antar att han menade att det skulle vara något positivt? Låten är iallafall en sån låt som passar bra att lyssna på när man cyklar in till stan på sommaren lite småfull efter en flaska rosé, men ENDAST då. 

Här har vi en bild från Ladies night-turnén förra året i Västerås! Nä skoja, det är Andreas Weise med ”Bring out the fire”. Arne Weise nöjde sig med att tända ETT ljus på julafton, men Andreas skulle naturligtvis vara värst och tända eld på halva scenen med massa pyroteknik. Antar det är sånt man måste göra för att få uppmärksamhet när man har skilda föräldrar och frånvarande pappa på jularna osv. Det kan inte ha varit lätt. Han kom iallafall till Andra Chansen, så det är ju en kul merit att kunna skryta med tillsammans med hans åttondeplats i Let’s Dance 2012. 

Andreas Johnson med ”Living to die”. Känns det inte väldigt 40-årskris att döpa en låt till Living to die? Snart så är det dags för döden! Iallafall rent karriärmässigt, eftersom han kom på sista plats. Det var tyvärr en alldeles för svag låt för att kunna gå vidare någonstans. Om jag hade varit Andreas Johnson så hade jag grävt fram gitarren han hade vid ”Sing for me” 2006, klappat lite med händerna och sjungit något trallvänligt istället och charmat lite tanter. Då hade det blivit final direkt. Dumt val Andreas! Det lönar sig aldrig att sjunga om döden i Melodifestivalen, när ska folk lära sig det egentligen?

Isa Tengblad med ”Don’t stop”. Isa sjöng ”Don’t stop” 66 (!) gånger under tre minuter. Hon vet uppenbarligen inte när det är dags att sätta stopp, för jag kan känna att det blev lite mycket. Isa har tidigare ställt upp i svenska uttagningen till Junior Eurovision Song Contest, och en annan milstolpe i karriären är ett framträdande hon gjorde i Sommarkrysset för några år sen. Isa ville att hennes scenshow skulle påminna om en mellanakt i Super Bowl och det tyder på visst storhetsvansinne, men den här gången så gick det hem och Isa gick direkt vidare till finalen! 

Kristin Amparo med ”I see you”: Kristin blev känd då hon ställde upp i svenska X Factor, ett program som ingen kommer ihåg förutom de som själva var med. Kristin bjöd iallafall på en MAFFIG powerballad med stark refräng, men annars hände det inte så mycket på scenen. En bra låt, men kanske lite tråkig? Den enda som kan ställa sig och sjunga en ballad rätt upp och ner i Melodifestivalen och veta att det blir succé är Sarah Dawn Finer. Annars kan det gå lite hur som helst, men för Kristin blev det iallafall en biljett till Andra Chansen! 

Jon Henrik Fjällgren med ”Jag är fri”: Jon Henrik föddes i Colombia och hette från början Montaya och tillbringade första tiden i livet i en indianby, bara för att något år senare bli adopterad av en samisk familj som döpte om honom till Jon Henrik och lät honom bli renskötare. Låter ungefär som min egen bakgrund! Not. Här satt jag och tyckte att jag hade ett spännande liv, men jag får se mig besegrad av Jon Henrik. Jon Henrik gjorde sin debut i Funäsdalens kyrka (typ Härjedalens motsvarighet till Madison Square Garden) och har sedan dess varit med i Talang och är känd i jojk-kretsar. Eftersom jag inte tillhör någon jojk-krets så hade jag ingen aning. Låten han ställde upp med igår blev iallafall en SUCCÉ, och det blev finalplats direkt. Jag personligen önskar att jag var en av hans renar och att han tog hand om mig varje dag och kammade mitt rygghår, men jag antar att det inte kommer hända. 

I och för sig så vet man aldrig vad som kommer hända i livet. När jag satt och kollade på Melodifestivalen 2002 och Afrodite vann så hade jag aldrig kunnat tro att jag 13 år senare skulle ha en utekväll med Gladys del Pilar, men så hände det igår kväll ändå! Här är dock en bild från när Gladys lärde Daniel Redgert att dansa Never let it go-dansen under sändning. Det gick sådär. 

HÄR är iallafall en länk till gårdagens Mellosnack med mig, Hanapee, Gladys, Daniel Redgert och Lina Thomsgård! Vi var ett riktigt härligt gäng som tyvärr måste jobba på att inte prata konstant i munnen på varandra, men det var jätteroligt ändå! Daniel ringde till exempel upp Anna Book i direktsändning. Ja ni hör ju själva.