Jag har lyssnat på Odd Spångbergs nya singel ”Äventyr”! Till att börja med så verkar det som att Odd har följt mitt tidigare råd att sjunga på svenska! Man kan ju inte förutsätta att den internationella marknaden för Odd Spångbergs musik är så stor att det skulle vara aktuellt att spela in mer material på engelska. Jag tror verkligen att Odd gör sig bäst i svenska trubadursammanhang, t.ex. att man sjunger något valfritt av Gyllene tider. 

Aja, här kommer mina tankar om låttexten: 

”Kaffekoppen som väcker mig, allting handlar om tid, arbetsdagen som sträcker sig genom hela mitt liv
Aldrig kliva bort från gränsen samma jävla konsekvenser, hjärtat kommer tappa känseln till slut
Trampa runt i hamsterhjulet längta bort till nåt förbjudet”

Wow vilket lattepappa-anthem! Det är ju inte varje låt som börjar med ”kaffekopp”. Är det sådär det känns att vara hemmapappa på Kungsholmen? Evighetslånga barnvagnspromenader längs Norr Mälarstrand med vinden som piskar mot ansiktet, ett hjärta som börjat tappa känseln och en längtan efter att göra något förbjudet. Det kan inte vara lätt.  

”Måndag morgon och samma skit, ledigheten är kort, ena dan är den andra lik tills du sliter mig bort
För varje gång vi går bort, du drar mig på äventyr, vi gör något sinnessjukt, du tar mig på äventyr”

Det blir bara jobbigare och jobbigare. Aldrig är man ledig och snart är det måndag igen osv. En ständig kamp! 

Aja, jag fattar att allt som Odd skriver inte är självbiografiskt, men i likhet med debutsingeln ”I’ll try to hide” (som jag tidigare recenserat) så verkar ett genomgående tema i hans låtar vara att gömma sig från olika saker och ägna sig åt olika former av aktiv vardagsflykt. Ändå lite intressant mönster tycker jag! 

Odd och Bella har ju blivit vuxna så snabbt. 25 år gamla och redan två barn och snart ett hus som kostar lika mycket som ett grekiskt nödlån från IMF. Inte konstigt att man bearbetar den snabba utvecklingen genom att skriva låtar om att fly från allt och göra något förbjudet! De tog sig aldrig tiden att åka till Asien och hitta sig själva och dricka en grumlig drink ur en kokosnöt som alla vi andra måste göra innan vi gör entré i vuxenlivet. 

Själva låten i sig vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om. Låter ungefär som introt till ett barnprogram. Tycker ändå att den är snäppet bättre än debutsingeln ”I’ll try to hide”. Mest för att han dragit ner på all autotune, och det stöttar jag verkligen.